Vanlig emaljstörning kan bero på generna

Den numera relativt vanliga emaljutvecklingsstörningen molar incisor hypomineralization, MIH, som manifesteras i nyerupterade sexårständer med opaka gulvita till gulbruna fläckar, ofta i kombination med posteruptivt sönderfall av emaljen, har en genetisk komponent. Det kan brasilianska forskare visa efter att ha undersökt och jämfört 167 monozygota och dizygota tvillingpar.
Tvillingarna var mellan 8 och 15 år gamla, 94 par var monozygota, det vill säga enäggstvillingar, och 73 var dizygota, alltså tvåäggstvillingar. Föräldrarna fick svara på en enkät om socioekonomiska och hälsomässiga fakta kring familjen och tvillingarna, varefter barnen undersöktes av två samtränade tandläkare.
Av de 334 barnen i de 167 paren var det 98 stycken, eller 29,3 procent, som fick diagnosen MIH. I snitt hade de drabbade barnen tre tänder som var påverkade av emaljstörningen.
Drygt 75 procent av tvillingparen där båda tvillingarna i paret var drabbade av MIH var monozygota, en samstämmighet som gör att forskarna vågar påstå att det finns en genetisk koppling till utvecklandet av MIH.
Men genetiken är långt ifrån den enda förklaringsmodellen, enligt forskarna. Även faktorer som att mamman upplevde blödningar under graviditeten samt familjens inkomst spelade roll för utvecklingen av MIH. Studien visar att risken för emaljstörning ökar med stigande familjeinkomst, ett fynd som både stöds och motsägs av tidigare forskningsfynd och som därför behöver utredas vidare, menar forskarna.