Bett, utseende, tal och livstillfredsställelse. Det finns mycket att ta hänsyn till när det gäller LKG-patienter. Plastikkirurger, tandläkare, logopeder, kuratorer och psykologer samverkar därför för att nå bästa möjliga resultat.
– För tio år sedan var kuratorn och psykologen inte alls med i dagens omfattning. Men nu finns ett ökat fokus på den psykosociala situationen under hela behandlingstiden, berättar överläkaren Magnus Becker som ingår i LKG-teamet vid Skånes universitetssjukhus.
– Även tandläkarens roll har ökat genom att vi i dag arbetar med molding, framhåller LKG-kollegan och övertandläkaren Ingemar Swanholm.
Magnus Becker.
Foto: Jenny Leyman
Molding innebär formning av läpp och näsa utan kirurgiska metoder. Exempelvis med tejp, näskrok eller gomplatta. I Malmö ägnar man nu de första månaderna åt molding.
– Åtminstone kortsiktigt är resultatet bättre för den fortsatta behandlingen. Framför allt för de dubbelsidiga spalterna har det varit revolutionerande, säger Magnus Becker.
Fast det saknas i dag ordentligt vetenskapligt underlag när det gäller utfallet på lång sikt av olika behandlingsstrategier, erkänner Magnus Becker. LKG-problematiken är komplex. Ibland kan till exempel insatser för talets respektive bettets utveckling ställas mot varandra.
Det nationella kvalitetsregistret, som Magnus Becker är ansvarig för, utgör därför ett viktigt redskap för att möjliggöra bästa praxis. Samtliga LKG-team i Sverige ingår och bidrar med data (Malmö, Göteborg, Linköping, Stockholm, Uppsala-Örebro och Umeå). Färre operationer utan att behandlingsresultatet förändras, till exempel för talets eller bettets utveckling, är ett av flera mål.
– Det minskar det personliga lidandet för patienten, poängterar Ingemar Swanholm.
Ingemar Swanholm.
Foto: Jenny Leyman
Förhoppningsvis kan registret även användas till att upptäcka avvikelser medan behandlingen pågår. Till exempel fann det skånska teamet att deras gomplastiker av kinesiska adoptivbarn inte läkte i samma frekvens som normalt. Vanligtvis sker operationen av gommen vid ett års ålder men adoptivbarnen är i regel äldre. Det ger större problem med läkningen och denna grupp följs nu noggrant.
LKG-barnen genomgår vanligtvis flera tandregleringsperioder. Bland annat inför bentransplantationen vid åtta års ålder då ben transplanteras från höften. En mera omfattande tilljämning sker i 12–14-årsåldern. Samt inför en eventuell framflyttning av överkäken.
– Käkförflyttningen är ofta stor, vanligtvis 15–20 millimeter, och vävnaden är stramare, säger Ingemar Swanholm.
Inom allmäntandvården ska LKG-barnen behandlas som övriga barn. Bor patienten långt ifrån LKG-mottagningen kan tandregleringen skötas av lokala ortodontister. I vissa fall krävs även insatser av protetiker för att sätta in ersättningständer.
Fallet
Patient 1
Komplett bilateral Läpp-Käk-Gomspalt
Terapi: Gomplatta med fjäderstent. Tejpning med gummidrag av prolabiet. Bilateral läpplastik vid 3 månader samt enstegs gomoperation vid 12 månaders ålder. Planerad bilateral bentransplantation vid cirka 8 års ålder.
Kommentar: Syftet med förbehandlingen är att forma alarbrosk och förlänga columella. Det underlättar kirurgin och ger färre operationer. Samt ett bättre och snabbare resultat för patienten.
Patient 2
Vänstersidig Läpp-Käk-Gomspalt samt spalt i mjuka gommen
Terapi: Näskrok och tejp. Operation av läpp vid 3 månader och enstegs gomoperation vid 9 månaders ålder. Bentransplantation vid 8,5 års ålder.
Kommentar: Syftet med förbehandlingen är att forma alarbrosk och förlänga columella. Det underlättar kirurgin och ger färre operationer. Samt ett bättre och snabbare resultat för patienten.
Läs även: Vissa behöver många operationer
