Vissa behöver många operationer

Metod 4 nov 2015
Dela artikeln
Agneta Karsten är docent och avdelningschef vid Ortodontiavdelningen vid Karolinska institutet och ansvarig för den käkortopediska verksamheten inom Stockholms Kraniofaciala Team på Karolinska universitetssjukhuset i Solna. Hon har arbetat med käkortopedi sedan 1990.

Att föda ett barn med en läpp-käk- och/eller gomspalt kan initialt vara en traumatisk upplevelse för föräldrarna. Med tiden blir det oftast väldigt bra för såväl barnet som familjen men barnen får ofta tillbringa många timmar av sin uppväxt på sjukhus för att besöka plastikkirurger, ortodontister (käkortopeder), logopeder eller andra vårdgivare.

Vissa barn behöver många operationer, mycket talträning och mycket ortodonti medan andra barn förutom nödvändiga operationer mest går på kontroller upp till avslutad tillväxt vid cirka 19 års ålder.

I dagsläget vet man fortfarande inte vilken operationsmetod som ger det bästa slutresultatet vad gäller tal och ansiktstillväxt och vid vilken/vilka tidpunkter operationerna ska utföras. För att få mer kunskap om detta följs samtliga barn med samma spaltdiagnos i centraliserade multidisciplinära team där de följer i förväg uppgjorda vårdprogram från födseln till dess att de är 19 år gamla.

Dessa multidisciplinära kraniofaciala team utför förutom operationer av plastikkirurger eller käkkirurger, tandregleringsbehandling, logopedisk och annan medicinsk behandling vid behov.  Teamen utför även registreringar vid nationellt förutbestämda åldrar av tal, bett och ansiktstillväxt.

Vi har stor nytta av ett nationellt kvalitetsregister som är utvecklat av företrädare för samtliga nationella kraniofaciala team. Vi får kontinuerlig statistik för vårt eget team för att ständigt kunna förbättra vården för patienter med medfödda LKG-spalter.

Vårdprogrammen mellan de olika teamen skiljer sig något men alla har som gemensamma mål att patienterna måste kunna andas, äta och tala bra, ha bra ansiktstillväxt och bett, se bra ut men framför allt må bra. Att behandla dessa patienter i multidisciplinära team ses som en förebild för övriga delar av världen.

Det olyckliga för många med synliga spalter, det vill säga där läppen och näsbotten är involverad, är att trots bra plastikkirurgi med bra teknik utförd vid rätt tidpunkt så kvarstår ett ärr, mer eller mindre synligt. För barnen med gomspalt blir talet oftast bra men några barn har kvarstående problem med talet.

Ärrvävnad efter gomoperationen kan ibland ge betydande tillväxthämningar i överkäken vilket behandlas med ortognatkirurgi vid avslutad ansiktstillväxt.

Dessutom kan tanden i käkspalten (lateralen) saknas, förekomma i dubbel uppsättning, vara liten, felformad och felplacerad. Detta kräver ofta omfattande ortodonti i olika omgångar.

Något som mer och mer uppmärksammas är hur patienterna själva upplever sin livskvalitet. Forskning inom detta område pågår. För att likrikta vården i Sverige träffas samtliga vårdgivare årligen under två utbildningsdagar på en nationell konferens, Swedecleft, för att utbyta erfarenheter och delge varandra nya forskningsrön.

 

Till artikeln: Teamarbete för LKG-patienter

Text: Erik Skogh

Dela artikeln

Kommentera artikeln:

Endast du som är medlem i Tandläkarförbundet eller prenumerant på Tandläkartidningen kan kommentera artiklarna. För att göra det måste du logga in. Därefter måste du ange ditt namn och din mejladress.

Kontakta webbredaktören om du har problem att logga inredaktionen@tandlakartidningen.se. Skicka inte ditt personnummer. Det räcker med ditt namn och din adress.

Senast publicerat

Tandläkartidningens veckonyhetsbrev
Copyright © Tandläkartidningen 2014 | Österlånggatan 43
Box 1217 | 111 82 Stockholm
Telefon 08-666 15 00 | redaktionen@tandlakartidningen.se
Ansvarig utgivare: Hilda Zollitsch