Barnet trillade mot en bordskant och slog i överkäken. Det blödde kraftigt och flickan åkte med ambulans till sjukhuset, som hänvisade till folktandvårdens akutmottagning.
I ambulansen fick tvååringen både Alvedon och morfin för att lindra smärtan. Det framgår inte av journalen hur mycket morfin hon fick eller hur lång tid det dröjde innan hon träffade tandläkaren.
Enligt journalen hade en framtand lossnat ur sitt fäste men satt kvar i tandköttet. Tanden togs bort.
Utan lokalbedövning
Framtanden bredvid var upptryckt i käkbenet och knappt synlig. Enligt tandläkaren hade tanden brutit igenom både tandköttet och den buckala benplattan. Hon ansåg att den också måste tas bort samma dag för att inte riskera att hamna i flickans luftstrupe.
Tanden togs bort utan lokalbedövning. Det framgår inte av journalen varför bedövning valdes bort.
Enligt anmälaren togs barnet tand bort under fasthållning. Efter händelsen blev flickan ängslig och mycket rädd vid tandvårdsbesök.
”Det går inte att utesluta att händelsen kan ha varit en bidragande orsak till patientens tandvårdsrädsla.”
Både tandläkaren och klinikchefen där hon arbetar kan förstå att flickan kan ha blivit traumatiserad av hela händelsen, men tror inte att tandvårdsrädslan beror specifikt på utebliven lokalbedövning.
IVO gör ändå bedömningen att tandläkaren har brustit genom att inte ge adekvat bedövning i samband med tandborttagningen. ”Det går inte att utesluta att händelsen kan ha varit en bidragande orsak till patientens tandvårdsrädsla”, skriver myndigheten i sitt beslut.
Även om patienten var påverkad av morfin, är en generell smärtlindring inte en ersättning för lokal smärtlindring, anser IVO. Tandläkaren borde ha gett flickan lokalbedövning och sedering innan tanden togs bort.
Barnet remitterades till pedodontist för att bli av med tandvårdsrädslan.
