GUNILLA SWANHOLM SVARAR:
Det tycks föreligga stora problem inom folktandvården nationellt i dag. Kanske har man hamnat i en ond cirkel. Kan det landa i brist på tydligt ledarskap?
Unga tandläkare går till folktandvården direkt från grundutbildningen. De får någon typ av handledning, men förmodligen inte tillräckligt systematisk och bra efter att tandläkarnas AT-utbildning togs bort. Då försvann även en kvalificerad AT-handledarutbildning. Dessa AT-handledare finns inte längre, och regionerna tycks heller inte ha program för handledare nationellt.
Den onda cirkeln börjar då med att de unga försvinner till den privata sektorn efter ett par år. Tandläkarnumerären sjunker i folktandvården. Nya unga kommer in. På grund av för få tandläkare får de ägna sig åt enbart politiskt prioriterade patienter, det vill säga barn och akuta vuxna. Då de inte får ägna sig åt hela den odontologiska paletten, slutar de och går till privatsidan, där man kan välja vad man vill göra och på vilka patienter.
Så rullar hjulet på. Sedan frågar det nationella planeringsstödet (NPS) årligen alla tandvårdschefer hur bemanningssituationen ser ut. Bilden blir ju givetvis att det är brist på tandläkare (och även tandhygienister). Alltså i folktandvården, inte nationellt! Trots att internationella jämförelser visar att situationen nationellt är god.
Denna politiska ”laissez faire”-inställning i Sverige stör mig. Nu kommer det givetvis skrikas om en ny tandläkarutbildning i Jönköping, vilken på några års sikt ytterligare kommer att öka antalet privattandläkare på utbildningsorterna.
Nej, jag tror folktandvården är på väg mot sin undergång om inget görs inom folktandvården nationellt, och på den politiska arenan, i denna fråga.
Folktandvården riskerar annars att bli en organisation där deltidsarbetande kvinnor arbetar med akuttandvård och barntandvård!
