Sedan ett antal år tillbaka finns det en skillnad mellan tandläkarutbildningarna i Sverige, sett till vilka examina som utfärdas efter avslutad grundutbildning [1]. I Stockholm och Umeå får studenterna enbart tandläkarexamen. I Malmö och Göteborg har de möjlighet att begära ut en kombinerad masterexamen och tandläkarexamen redan efter avslutad grundutbildning. Detta ska inte förväxlas med Karolinska institutet, som erbjuder en påbyggnadsutbildning – masterexamen i odontologi – om 30 högskolepoäng efter avslutad grundutbildning.
Att man på detta vis kan utfärda både en yrkesexamen (tandläkarexamen) och en generell examen (masterexamen) möjliggjordes genom 2007 års högskolereform. Argumenten för dubbla examina har ända sedan införandet varit att ge yrkesexamen en internationellt mer gångbar status samt att i större utsträckning förbereda studenterna för forskning [2].
”Dubbla examina är dock inte oproblematiskt och kan skapa förvirring.”
Dubbla examina är dock inte oproblematiskt och kan skapa förvirring. Tandläkarstudenter vid Umeå universitet och Karolinska institutet driver sedan flera år frågan om att även de ska få ta ut masterexamen vid sina utbildningar. Det finns en oro för att de annars får sämre möjligheter till internationell karriär och att de får svårare att hävda sig gentemot studenterna från Malmö och Göteborg vid anställning.
Mot denna bakgrund lyftes frågan om dubbla examina under våren 2015 i Sveriges odontologiska föreningar (SOF), som är studentkårernas och de odontologiska föreningarnas nationella samarbetsorgan. SOF valde att försöka utreda om studenterna som får dubbla examina ges någon fördel vid anställning. En enkätundersökning skickades till alla större privata kedjor, folktandvårdens HR-avdelningar i varje län samt till övriga aktörer med platsannonser för tandläkare hos Platsbanken. Totalt tillfrågades 45 arbetsgivare. Enkäten besvarades av 33 varav 5 (15,2 procent) angav att de var privata aktörer.
I enkätsvaren framgick att 27,3 procent av arbetsgivarna ansåg att masterexamen påverkade anställningsbarheten (se tabell 1). En av dessa arbetsgivare ansåg att masterexamen var betydligt mer meriterande än enbart tandläkarexamen. Övriga ansåg att det var något mer meriterande.
Vid lönesättning i samband med nyanställning ansåg 21,2 procent att tandläkarexamen kombinerat med masterexamen var något mer meriterande än enbart tandläkarexamen. Det är tydligt att masterexamen tappar sin betydelse senare i karriären då endast 15,6 procent anger att det påverkar lönesättningen (se tabell 2). Här har vidareutbildning i form av kurser och doktorsexamen en större roll i lönesättningen än meriter från grundutbildningen.
SOF ville också undersöka om Sveriges tandläkarstudenter trodde att dubbla examina spelade roll för deras framtida karriärer. Därför gjordes en enkätundersökning även bland studenter. Totalt besvarades den av 508 studenter från de fyra lärosätena. Av Sveriges 1 485 tandläkarstudenter motsvarar detta en svarsfrekvens på 34 procent. Svarsfördelningen mellan de fyra lärosätena redovisas i figur 1.
Tydligt är att det råder oenighet inom studentgruppen kring om dubbla examina innebär en fördel eller inte (se tabell 3). Detta skulle kunna förklaras av att det även för studenterna är svårt att få tag i information om vad en masterexamen innebär i praktiken.
Lars Haikolas utredning ”Högre utbildning under tjugo år”, som publicerades 2015, föreslår ett stopp mot att utfärda två examina utifrån ett och samma kurspaket om 300 högskolepoäng. Slutsatsen baseras bland annat på att de argument som framför allt används, det vill säga forskningsförberedelse och internationell gångbarhet, inte längre räcker för att försvara dubbla examina [2].
Högskoleförordningen kapitel 7 § 39 (SFS 1993:100) gör tydligt att det krävs 240 högskolepoäng varav 60 poäng på avancerad nivå för att få behörighet till forskarutbildning. Till detta tillåts varje lärosäte att ställa egna krav om de ”är helt nödvändiga för att studenten skall kunna tillgodogöra sig utbildningen”. I lagtexten står dock ingenting om att det krävs en masterexamen [3].
”Argumentet om starkare internationell status är också svagt.”
Argumentet om starkare internationell status är också svagt. En svensk tandläkarexamen översätts utanför landets gränser till ”Degree of Master of Science in Dental Surgery” medan en masterexamen i odontologi benämns ”Degree of Master of Science in Dental Science” [4]. Skillnaden mellan de två examensbevisen är försvinnande liten och skapar snarare förvirring än högre status.
Vi menar att det är dags för tandvårdens arbetsgivare att rannsaka sig själva och omvärdera på vilka meriter de anställer sina nyutexaminerade tandläkare. Det är olämpligt att använda dubbla examina från grundutbildningen som särskild merit vid anställning i allmäntandvården. Det finns självklart skillnader mellan Sveriges fyra tandläkarutbildningar, men om man är intresserad av att värdera dessa skillnader, bör man titta på de kurser som ingår i utbildningen och inte om studenten har fått ett eller två examensbevis.
Det är anmärkningsvärt att 24,2 procent av de arbetsgivare som svarade på enkäten ger en förtur till studenter som fått sådana dubbla examina.
Marcus Olandersson, fd ordförande Odontologiska studentkåren Malmö
Nils Gustavsson, fd ordförande Umeå medicinska studentkår
Ludwig Björkman, fd vice ordförande Odontologiska föreningen Stockholm
Petter Berg, fd ordförande Odontologiska föreningen Stockholm
Tina Honnér, fd vice ordförande Odontologiska studentkåren Malmö
Ellinore Jacobsson, ordförande Odontologiska utbildningsrådet Umeå
Helena Arvidsson, ordförande Odontologiska föreningen Stockholm
Marina Malmqvist, vice ordförande Odontologiska föreningen Stockholm
Referenser:
- Suslick J. Första kullen tandläkare med masterexamen går ut. https://www.tandlakartidningen.se/student/forsta-kullen-tandlakare-med-masterexamen-gar-ut-2/. Uppdaterad 2012. Citerad: 04/06, 2016.
- Haikola L, Amnéus I, Gunnarsson K. Högre utbildning under tjugo år. 2015: 276–87.
- Högskoleförordningen (SFS 1993:100) [internet]. Stockholm: Utbildningsdepartementet [citerad 2016-04-06]. Tillgänglig från: https://www.riksdagen.se/sv/dokumentlagar/lagar/svenskforfattningssamling/hogskoleforordning-1993100_sfs-1993-100/.
- Holmström T. Svensk-engelsk ordbok för den högre utbildningen. https://www.uhr.se/publikationer/svensk-engelsk-ordbok/. Uppdaterad 2016. Citerad 06/04, 2016.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.