Han vill inspirera till att starta eget

Knappt två veckor återstår av utmaningen, och en inbjudan till dagens andra träningspass står bildligen och trampar i dörröppningen. Patrik Andrén tyckte att han behövde komma i bättre form och jobbar sig nu igenom träningsprogrammet ”16 Weeks of Hell”. Träning sex dagar i veckan, periodisk fasta och tuffa ord från coachen.

– Normalt tycker jag att löpning är den härligaste träningsformen, och har sprungit maraton i till exempel Stockholm och Aten.
Han och hans fru Anna Andrén driver en egen mottagning i Västerås. Just nu, i slutet av april 2020, är eftermiddagarna lediga, och smittoläget gör att vi ses över nätet, jag på redaktionen och Patrik på sitt hemmakontor. Ett ljust rum med en luftig bokhylla och en svart vilstol. Patrik Andrén har lånat en stol av barnen för att sitta bra under intervjun.
– Det är som en semisemester nu. Vi försöker flytta alla besök på mottagningen till förmiddagen. Det fungerar bra så länge vi får jobba och träffa patienter, men visst känner jag en oro för praktiken och för teamet som vi är ansvariga för. Det är ovissheten som skapar mest oro, men jag är ändå tacksam för hur vi har det jämfört med kollegerna i Europa.
Han talar om utmaningarna för privattandvården i coronakrisens spår. Om problem med likviditet och om ökad konkursrisk.
– Det är väldigt olika hur det ser ut. I vår trappuppgång i Västerås finns fyra tandvårdskliniker. En del passar på att jobba i kapp, och har fulla ­dagar. Hos oss har vi många äldre patienter som avbokar sina besök.
Som nybliven ordförande för Tandläkare – Egen Verksamhet (TEV), en av riksföreningarna inom Sveriges Tandläkarförbund, hade han planerat att resa runt under året och informera om föreningens verksamhet. Han har varit i kontakt med Privattandläkarna.
– Jag ser att organisationerna kompletterar varandra, med frågor om företagande respek­tive odontologi.

”Jag vill visa studenterna att tandläkare är ett hoppfullt yrke, och hur fantastiskt roligt det är att driva eget. Förhoppningsvis blir det möjligt i höst.”

Men han ville också nå ut till studenterna och berätta om TEV, förtydliga vad de och förbundet gör och vad som är skillnaden mot branschorganisationen Privattandläkarna.
– Jag vill visa studenterna att tandläkare är ett hoppfullt yrke, och hur fantastiskt roligt det är att driva eget. Förhoppningsvis blir det möjligt i höst.

Ingen enmansshow

Han tycker att den nya rollen som ordförande är spännande och vill gärna synas lite mer. Det finns också mycket att lära sig. Han tar över posten efter Peter Franzén, som varit ordförande ­sedan TEV bildades 2013.
– Jag försöker suga åt mig kunskap som en svamp, men tar också in mycket på naiv entusiasm.
TEV har inget eget kansli, och därför betonar Patrik Andrén att styrelsen gärna skulle delegera mer arbete.
– Vi är ett team, ingen enmansshow, och vi behöver få folk att förstå värdet av att vara med i förbundet. Det finns en lång historia, och en medföljande status. Att stå som ensam tandläkare är inte framtiden, vi behöver stå tillsammans och känna yrkesstolthet.

Obligatorisk fortbildning

Han tycker att det behöver finnas en enad röst som talar för tandläkare i politiska sammanhang. Bland privattandläkarna ser han att det finns en oro för att staten ska gå in och styra för mycket. Till exempel när man talar om att tandvården ska ingå i sjukvården.
– Vi har haft det väldigt bra i ungefär 20 år, men det ska man inte ta för givet. Vi behöver fortsätta att jobba för kvalitet i tandvården, vara stolta över de krav vi har på tandläkare i Sverige och betydelsen av den svenska legitimationen, och driva frågan om obligatorisk fortbildning.

Fantastiskt yrke

Hans engagemang för tandläkaryrket började redan under studenttiden, då han engagerade sig i Västra studerandeföreningen och dessutom var vice ordförande i studerandeföreningen på riksnivå. Han har också varit ordförande för Privattandläkarna i Västmanland, suttit i styrelsen för tandläkarföreningen på Praktikertjänst, haft ett lokalt engagemang i TEV och är nu ledamot i Privat­tandläkarnas valberedning.
– Jag brinner för vår yrkesroll, eftersom jag tycker att det är ett fantastiskt yrke. Det är både akademiskt och ett hantverk, och det finns flera möjligheter att specialisera sig. Och så vill jag vara med där det händer saker.

Korta beslutsvägar

Häromåret blev han invald i landstingsfullmäktige i Västmanland, och satt kvar i lite över ett år. Uppdraget gav en bättre förståelse för beslutsprocessen och problematiken med demokratin: alla ska vara med och bestämma, och då tar det tid.
– Det är en skillnad mot den egna kliniken. Där är det korta beslutsvägar, och förändringar kan gå fort.
Han och hans fru har arbetat tillsammans i ungefär 20 år. Patrik Andrén medger att de inte alltid tycker likadant, men tycker att det är härligt att jobba på samma arbetsplats, och att de kompletterar varandra. Kliniken i Västerås tog de över 2007 när hans svärfar ville gå i pension.

Plastikkirurgi lockade

Patrik Andrén har själv inga tandläkare i släkten, och en morbror som sjöingenjör var enda akademikern. Men hans mamma ville att han skulle läsa vidare och utbilda sig.
– Hon hade själv velat läsa vidare, och såg till att sätta mig i bra skolor.
Under uppväxten i Göteborg ville han bli läkare och jobba med människor. Plastikkirurgi lockade med estetik, som passade ihop med hans intresse för att teckna.

” Jag tycker att det är kul att få nya kunskaper och färdigheter.”

När det var dags att söka till högskolan sökte han allt som hade med medicin att göra: läkare, tandläkare och apotekare. Och vid januariintagningen till tandläkarutbildningen i Göteborg år 1992 kom han in.
Beskedet kom på en måndag. Redan dagen efter lämnade han värnplikten som sjukvårdare i Linköping och tog tåget till Göteborg. Han trivdes bra med att studera vid universitetet.
– Jag skulle gärna göra det igen. Jag tycker att det är kul att få nya kunskaper och färdigheter.

Mycket akuta problem

För den som tog tandläkarexamen i mitten av 90-talet var det svårt att få jobb. I Patrik Andréns årskurs var det en person som hittade en anställning i Sverige, medan runt 30 av de nyblivna tandläkarna reste utomlands.
– Jag och tre kompisar jobbade i Nottingham, och sedan i Oxford. Där är synen på tandvård en helt annan. Det är väldigt högt tempo, undersökningar på fem minuter och mycket akuta problem.
Efter sju år i Storbritannien flyttade han med sin fru till Oslo, och fick inblick i den norska tandvården, och provade också på att vara lärare i protetik och karies på Tandläkarhögskolan.

På egna ben

För tio år sedan landade de i sin egen klinik i Västerås. De gick med i Praktikertjänst, men gick ur år 2015.
– Vi ville ha mer utrymme för entreprenörskap och var redo att stå på egna ben.
Han har behövt lära sig sådant man inte lär sig vid tandläkarutbildningen, som företagande, HR-frågor, ekonomi och lönesättning.
– Det roligaste med yrket är att lära sig hela tiden. Så fort man tror att man kan något så dyker det upp nya saker. Vi har alltid jobbat med protetik, men har också provat på alla andra grenar av odontologin.

”Om man står still blir man omkörd. Man måste söka upp något som ger nytt driv att utvecklas.”

Samtidigt tycker han att det är en utmaning att hitta drivkraften att fortsätta utvecklas, att inte bli blasé när man har samlat på sig lång erfarenhet.
– Om man står still blir man omkörd. Man måste söka upp något som ger nytt driv att utvecklas, till exempel att man tar in en ny kollega eller anpassar sig till digital teknik.
För fem år sedan började han lära sig implantatkirurgi. Att utvecklas inom det området tycker han gör att han även blivit bättre på andra saker, som att se detaljer i mjukvävnad och förstå läkningsprocesser.
– Jag blir en bättre tandläkare. Om jag inte har provat kan jag inte uttala mig, men nu kan jag placera implantat och vet hur viktigt det är att förstå hela planeringskedjan.

Munnens arkitekt

Annars är det protetik som ligger närmast hjärtat. Att få vara munnens arkitekt, att återskapa det som saknas, och göra någonting vackert och hållbart.
Han hämtar sin odontologiska inspiration från Sverker Toreskog.
– Duktiga människor kan alltid inspirera, och han var både skicklig och en varm person, som alltid var glad. Vi ska jobba så länge och då är det viktigt att vara glad på jobbet, att njuta av det man gör.

Dagens powerwalk

En drivkraft i jobbet är att när det är dags att gå i pension kunna känna att han har gjort så mycket som möjligt.
– Man får ju bara en chans, så det är bäst att passa på.
Hans uppmärksamhet skiftar från webbkameran till något utanför rummet. ”Vi är snart klara, så jag kommer med”, säger han till sin fru som hörs svagt i bakgrunden.
– Nu ska vi ut på dagens powerwalk, avslutar Patrik Andrén.