Det mest lyckade hälsoprojekt vi har inom svensk tandvård är vår barntandvårdsmodell som bygger på ett kapitationssystem. Den fantastiska hälsoutveckling vi sett över tid visar tydligt att detta varit ett framgångskoncept. Vi menar att det beror på att vårdgivaren i ett kapitationssystem tjänar på att hålla patienten frisk och vi vill därför se en fortsatt utveckling av det systemet även i vuxentandvården.
Franzéns och Davidsons farhåga att ett kapitationssystem tenderar att leda till underbehandling motsägs i Skapas nyligen utkomna årsrapport för 2017. Där visas med hjälp av data över en stor mängd patienter från såväl folktandvård som privat verksamhet att frisktandvårdspatienter, jämfört med patienter i styckepristandvård, får både fler kronor och fler fyllningar utförda. Andelen som får sjukdomsförebyggande och sjukdomsbehandlande åtgärder vid karies och parodontit är också högre för patienter i frisktandvård än för patienter i styckepristandvård.
Forskarna skriver vidare att landstingen själva beslutar om vad som ingår i frisktandvårdsavtalet, men så är inte fallet utan detta styrs av TLV:s regelverk. Enskilda landsting kan därefter välja ett utökat innehåll i avtalet. Att prissättningen varierar mellan landstingen beror på den fria prissättning som råder och taxorna fastställs av våra valda politiker.
Vi tycker att frisktandvården behöver utvecklas vidare för att skapa jämlika förutsättningar för våra patienter. Det finns i dag en stor orättvisa i att högkostnadsskyddet i tandvårdsstödet inte gäller för frisktandvårdspatienter. Detta begränsar möjligheterna att erbjuda tandvård till ett fast pris till patienter med stora vårdbehov.
Skribenternas teori om att styckepristandvård skulle innebära ett incitament för vårdgivare att etablera sig i områden med sämre munhälsa är för oss främmande. I själva verket är folktandvården ofta ensam tandvårdsaktör på de små orterna och i områden som är socioekonomiskt utsatta, där också de största vårdbehoven finns. Den privata tandvården, som arbetar enligt styckepristaxa, tenderar att mer och mer etablera sig på större orter och i välbeställda områden. En bit längre ner i artikeln får vi också medhåll i detta när artikelförfattarna konstaterar: ”Då privattandvård inte har samma befolkningsansvar som folktandvården kan det medföra att främst folktandvården finns i områden med stora tandvårdsbehov.”
Vi ser, precis som Franzén och Davidsson, behovet av fortsatta analyser och välkomnar mer forskning kring långsiktiga effekter av olika ersättningssystem i vuxentandvården. Det finns några forskningsstudier kring frisktandvård, men det saknas helt, så vitt vi vet, forskning kring styckepristandvårdens effekter på exempelvis tandhälsan. l
Birgitta Haglund, Tandvårdschef Folktandvården Värmland, Ordförande i styrgruppen för nationell frisktandvård
Gunilla Swanholm, Tandvårdsdirektör Region Uppsala, Ordförande för Sveriges Folktandvårdsförening
Annons
Annons
