Molar incisor hypomineralization, MIH, är benämningen på nyerupterade sexårständer med opaka vitgula till gulbruna fläckar, ofta i kombination posteruptivt sönderfall av emaljen. De skadade tänderna är en utmaning att restaurera och det finns flera material att välja mellan, men det har saknats data på hur väl materialen fungerar.
Nu har tyska forskare gjort en retrospektiv uppföljning av 52 barn som fått 204 restaurationer i 127 tänder.
Barnen hade en helt jämn könsfördelning och snittåldern var 11,2 år vid ingreppet. I snitt hade barnen 6,8 tänder drabbade av MIH varav i genomsnitt 2,2 tänder per barn åtgärdades. Uppföljningstiden var i snitt närmare 43 månader.
Val av restauration
Av de 204 restaurationerna utfördes 28 stycken (13,7 procent) med glasjonomer, 126 stycken (61,8 procent) med en icke-invasiv teknik tillsammans med komposit, 27 stycken (13,2 procent) med konventionell, invasiv teknik i kombination med komposit och 23 stycken (11,3 procent) med keramik (CAD/CAM).
Valet av restauration gjordes dock inte slumpmässigt utan styrdes av barnets samarbetsvillighet och mognad. Ju mer samarbetsvilligt barnet var, desto mer invasiv metod kunde användas. Resultatet visar också att ju mer invasiv metod som användes, desto bättre blev utfallet.
Efter 36 månader var de CAD/CAM-tillverkade keramiska restaurationerna intakta till 100 procent, liksom 76,2 procent av de konventionella kompositfyllningarna. Av de icke-invasiva kompositfyllningarna klarade sig bara 29,9 procent medan endast 7,0 procent av glasjonomerfyllningarna fanns kvar.
