I över 50 år har Jan Lindhe intresserat sig för parodontologi.
– När jag började som forskare låg detta under oralkirurgi. Men min chef, Hilding Björn, mötte många patienter som behövde parodbehandling, och han förstod vikten av att fokusera på området, berättar han.
Parodontologi fick självständig status och Jan Lindhe fick den första professuren i ämnet vid Göteborgs universitet år 1968.
–Det var spännande att få vara med och bygga upp fakulteten från starten. Vi skulle skapa utbildning och forskning inom alla områden inom odontologin, och vi lyckades i all entusiasm få till oss personer med stor kunskap och kompetens för detta.
”Det kändes både i själen och musklerna att vi jobbade med något som fick genomslag både i Sverige och internationellt.”
För att få ett bra program i parodontologi på plats tittade de på allt från orsaken till sjukdomarna till hur man skulle få studenterna att förstå behandlingen
– Kunskapen inom parodontologi ökade snabbt då; det kändes både i själen och musklerna att vi jobbade med något som fick genomslag både i Sverige och internationellt. Det har hänt kolossalt mycket inom parodontologi sedan början av 1970-talet.
Förebyggande och tidig behandling
Det han tycker är de viktigaste framstegen är kunskapen om hur förebyggande och tidig behandling kan förhindra sjukdomsutvecklingen. Men även att det finns en liten andel av befolkningen som får en väldigt allvarlig parodontal sjukdom, som kräver mycket tid och många behandlingar för att de ska få behålla sina tänder.
– Vetenskap är som att bygga hus. Grunden för hur vi behandlar parodontit är uppbyggd under lång tid av en serie arbeten som bland annat mina medarbetare har gjort.
Han har sett hur behandlingen av parodontit har förändrats från att tandläkaren och specialisten gjorde allt, till att tandhygienister och profylax-tandsköterskor i dag gör stora insatser.
Jan Lindhe säger att han sedan han gick i pension i början av 00-talet numera ”njuter sitt otium”, men han är också professor emeritus på odontologen i Göteborg, och håller seminarier och föreläsningar.
– Det är stimulerade att hålla huvudet igång, att ha något annat att göra än att fokusera på att vara pensionär.
