Det var Försäkringskassan som slog larm hos Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Det saknades diagnoser och behandlingsplaner i journalerna som Försäkringskassan granskade vid efterhandskontroller.
Bitewingbilder saknades ofta, även när de var motiverade. Samtidigt tog tandläkaren relativt många panoramabilder utan indikationer och skriftliga utlåtanden.
Tandläkaren rapporterade in ”ett anmärkningsvärt stort antal fyllningar”. En av patienterna hade fått 165 fyllningar under en femårsperiod, och i genomsnitt hade drygt 700 patienter fått runt 16 fyllningar vardera under samma period.
Medicintekniska produkter
Många patienter hade också fått kronor som tandläkaren framställde på kliniken. För att tillverka medicintekniska produkter måste man vara registrerad hos Läkemedelsverket, men det var inte den här tandläkaren.
IVO granskade tio patientfall och hittade så stora fel att myndigheten ansåg det motiverat att dra in tandläkarens legitimation.
HSAN håller med och konstaterar att tandläkaren inte har arbetat i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Tandläkaren har visat allvarliga kunskapsbrister i radiologi, bettfysiologi och behandling av parodontit.
Många fyllningar under kort tid
HSAN anser också att det är anmärkningsvärt att patienterna fick så många fyllningar under så kort tid.
”Att tandläkaren inte övervägt en annan behandlingsmetod vid de upprepade fyllningsfrakturerna är både märkligt och beklagligt”, skriver HSAN i sitt beslut.
Tandläkaren får också kritik för sin användning av röntgen. Bilderna tycks ha använts i stället för kliniska undersökningar. Panoramabilder har tagits med kort mellanrum på flera patienter utan att det har motiverats i journalerna. När volymtomografi har använts har den utförts i alla fyra kvadranter utan att indikation för det har framkommit i dokumentationen.
Bristande journalföring
Tandläkarens journalföring har generellt också visat mycket stora brister och gett ett rörigt intryck. Han har använt ett datorbaserat journalsystem för att rapportera till Försäkringskassan men samtidigt haft handskrivna journalblad och ibland även lösa papperslappar.
Genomgående har det saknats diagnoser, terapiplaner och prognosbedömningar och ibland även aktuella hälsodeklarationer. Status för tandköttsfickor har i vissa fall saknats även när röntgenbilderna har visat parodontala skador. Uppgifter om slemhinnestatus och bettfysiologiskt status har också saknats, liksom detaljer kring kommunikationen med patienterna.
