Veronica Palm har fått uppdraget att utreda hur tandvårdssystemet kan bli mer resurseffektivt och jämlikt. I början av maj ska sekretariatet vara fullt bemannat och arbetet kan sätta igång på riktigt.
– Min spontana tanke när jag fick frågan var att det är dyrt att gå till tandläkaren. Det är ett problem att vårdtagaren bär så stor del av kostnaden själv. Ju mer jag har läst in mig på området har jag förstått att det också finns andra problem, till exempel med organisationen, säger hon.
”Vi vill möta så många människor som möjligt på många olika nivåer.”
Utredningen har två år på sig, och planen är att ägna mycket tid åt dialogsamtal för att möta till exempel olika professioner inom tandvården, företrädare för folktandvården och för privata tandläkare, sjukvården, fackförbund och pensionärsorganisationer.
– Vi vill möta så många människor som möjligt på många olika nivåer, både geografiskt och organisatoriskt.
I utredningen finns också expertis från flera departement, SKL, myndigheter som Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten.
Prissättning och besöksmönster
– Vårt fokus är att titta på ojämlikhet och olikhet. Till exempel hur prissättningen ser ut, varför besöksmönstret skiljer sig åt för olika grupper, och bristen på huvudmannaskap. I dag är det komplext med ett diversifierat ansvar med många aktörer som gör det svårstyrt.
Hon poängterar dock att de privata aktörerna behövs för att klara av tandvården.
– Vi har inte i uppdrag att titta på ett nytt system, men det befintliga behöver bli mer resurseffektivt, förutsägbart och jämlikt. Varje enskild sak i dag är logisk, men vi behöver tydliggöra för beslutsfattarna vad det innebär att ge direktiv till olika myndigheter.
Fri prissättning och etablering
Hon tar också upp att dagens fria prissättning och etablering gör det svårt för individen att veta vad det borde stå på fakturan, och att det behöver bli tydligare vilka rättigheter man har och vad man kan förvänta sig.
– Det är oklart för patienterna vad ett tandläkarbesök kommer att kosta. Nu finns ju en möjlighet för tandvårdsmottagningarna att ansluta sig till en prisjämförelsetjänst. Får vi en hög anslutningsgrad till denna minskar behovet av styrning. Jag tror att det bästa är självkontroll.
”Vi vet ju att man får en ökad ohälsa om man inte tar hand om tandhälsan.”
Hon tillägger att även kostnaden för patienterna behöver ses över, men då handlar det om vad staten skjuter till. Hon nämner äldre med mindre pengar och sämre tandstatus som en särskild grupp där man behöver göra något åt priset.
– Det innebär ökade tandvårdskostnader för staten, men vi vet ju också att man får en ökad ohälsa om man inte tar hand om tandhälsan.
Vad kan tandläkarna förvänta sig?
– Vi vill prioritera förebyggande tandvård, så de kan förvänta sig fler patienter som kommer tidigare för mer långsiktig och förebyggande tandhälsa, snarare än akutbesök. Och patienter som är lugnare och tryggare över kostnaden för besöket.
När kommer man att märka av förändringarna?
– Vår ambition är att ta en hel del steg framåt för att ingen ska behöva avstå tandvård. För att göra detta behöver vi se över finansiering, organisation och huvudmannaskap. Jag hoppas att vi kan lämna förslag där man kan göra en del förändringar direkt, medan andra, som kostar pengar, tar längre tid. Det långsiktigt logiska vore ju till exempel att få in tandvårdskostnaderna i högkostnadsskyddet.
Bra munhälsa från början
Hans Göransson, ordförande i Sveriges tandläkarförbund, instämmer i att det viktigaste är att prioritera en tidig diagnostik, och tycker att man behöver tydliggöra att en tandläkarundersökning inte är så dyr.
– Man behöver bygga en bra munhälsa från början. Om man etablerar bra vanor för munhygien tidigt så klarar man sig ganska bra. Därför behövs informations- och undervisningsinsatser på många ställen.
”Vi måste sätta pris efter vad vi gör och få kostnadstäckning för arbetstid och material”
Han tycker sig ha fått gehör hos politikerna om att det behövs bättre samspel och kunskapsutbyte mellan tandvård och hälso- och sjukvård, men att tandvården skulle drunkna som en del i en stor hälso- och sjukvårdsorganisation.
När det gäller prissättningen säger han att erfarenheterna från 1990-talets statliga prisreglering gör att han tycker att det vore förödande att hamna i en sådan situation igen.
– Vi måste sätta pris efter vad vi gör och få kostnadstäckning för arbetstid och material. Man behöver titta på helheten så att man inte får en kostnad för ökade omgörningar på grund av billiga och mindre bra material.
