Specialistbehörighet – en patientsäkerhetsfråga

Med jämna mellanrum händer det att tandläkare som saknar specialistbehörighet ändå kommunicerar och marknadsför sig på ett sätt som ger intryck av att de är specialister och erbjuder specialisttandvård.
Ibland sker detta omedvetet på grund av okunskap men ofta utgör det en del i en marknadsföring där man vill locka patienter genom att förespegla att de kompetenser man innehar ger extra värde i form av kunskap och kvalitet. Fenomenet är inte nytt, men den tillspetsade marknadsföringen ökar nu på nätet och sociala medier när konkurrensen om de ”lönsamma” patienterna blir större.
Specialistbehörigheten och vem som får kalla sig specialist regleras i patientsäkerhetslagen (2010:659). Här framgår att endast den som innehar specia­l­ist­behörighet får utge sig för detta och att det inte heller är möjligt att kalla sig för specialist inom något annat än de av Socialstyrelsen nio godkända specia­list­områdena. Till exempel är det inte möjligt att ha specialistbehörighet i implantologi, estetisk tandvård et cetera.
Spelar det då någon roll om några tandläkare utan specialistbehörighet utger sig för att vara specialister? Ja, vi anser att detta är en viktig fråga för patientsäkerheten. Det är viktigt att patienterna kan känna förtroende och tillit till att den behandlare som de möter verkligen innehar de kompetenser som anges och förespeglas.
Det är också viktigt att systemet med specialistkompetenser och behörighet inte utnyttjas i marknadsföring och ger patienterna en felaktig bild av att behandlaren har en av myndighet godkänd behörighet, såsom i fallet med estetisk tandvård.
Sverige behöver fler specialistbehöriga tandläkare. Dessa ska utgöras av tandläkare som genomgått specialistutbildning och fått denna bedömd och godkänd av Socialstyrelsen. Det är så vi fortsätter bygga kompetens och god patientsäkerhet. Alla vårdgivare bör tydligt se denna koppling och avstå ifrån lockelsen att marknadsföra sina tjänster och kompetenser på ett sätt som vilseleder patienterna och i vissa fall även kollegor.
I dag är det svårt för myndigheter att tydligt ingripa mot tandläkare som vilseleder patienter på detta vis. Systemet bygger mycket på tillit, men för de tandläkare som upprepade gånger visar att de inte klarar av att följa regleringen i patientsäkerhetslagen skulle vi välkomna att myndigheterna gavs möjlighet till sanktioner. Utifrån detta ställer vi oss också frågan hur berörda myndigheter, IVO och Socialstyrelsen, i dag arbetar och bedömer denna fråga?
Att alla patienter ska kunna lita på tandvårdens kompetens är i slutändan en patientsäkerhetsfråga.
Monica Palmö, specialist inom orofacial medicin, ordförande för Nationella specialistchefsnätverket inom folktandvården i Sveriges regioner