Åt vilket håll är egentligen tandvården i Sverige på väg?
Illustration: Colourbox
Hur många tandläkare behövs det? Av vilken typ? Och inte minst, var? Varje år tar Socialstyrelsen fram prognoser för att hjälpa regioner och kommuner att resurssätta tandvården på bästa sätt.
Men åt vilket håll är egentligen tandvården i Sverige på väg? Om inget görs: åt ett håll som tandvårdens aktörer själva bland annat beskriver som ojämlikt, där efterfrågan snarare än behov styr vilken tandvård som ges och där otillräckliga investeringar i utbildning och forskning leder till personalbrist och kunskapstapp inom hela tandvården. Den dystra bilden framkommer i det nationella planeringsstödet från Socialstyrelsen, som publicerades tidigare i år.
I arbetet med planeringsstödet samlade myndigheterna representanter från hela tandvårdsbranschen för en workshop, där man bland annat diskuterade sig fram till en enad bild av hur tandvården ser ut i dag och hur den förväntas se ut i framtiden om utvecklingen fortsätter som nu.
Åsa Olsson. Foto: Privat
Arbetssättet är nytt för Socialstyrelsen, och Åsa Olsson, sakkunnig inom kompetensförsörjning på myndigheten och projektledare för rapporten, berättar varför man använde sig av metoden.
– Beroende på var du sitter i tandvårdssystemet; som tandläkare, tandhygienist, tandsköterska eller chef, ser du olika saker. Om man ska se till att personalen räcker till för bästa möjliga munhälsa i befolkningen måste man förstå hur tandvårdens olika delar knyter an till varandra. Det enda sättet att göra det på är att fråga dem som jobbar med tandvård i olika roller.
Att man gör det just nu är inte en slump, säger Åsa Olsson. Tandvården har länge brottats med utmaningar som olika tillgång till personal över landet och en ojämlikhet i munhälsa mellan olika grupper.
– För att vi ska få en jämlik munhälsa i befolkningen behöver förändringar göras tillsammans – ingen kan enskilt påverka hela systemet, utan tandvårdens olika aktörer, tillsammans med hälso- och sjukvården och omsorgen, måste vara med. Därför är det viktigt att se vilka tandvårdens drivkrafter är. Sen är det till stor del tandvården själv som behöver komma till insikt om vad man behöver göra.
Men allt är inte nattsvart. I workshoppen gav tandvårdsaktörerna också en gemensam bild av hur man önskar att den svenska tandvården ser ut om tio år.
I den gemensamma målbilden för 2035 finns en personcentrerad tandvård på lika villkor för alla, oavsett ålder, bostadsort eller socioekonomisk bakgrund. Fokuset på folkhälsa och förebyggande tandvård är betydligt större än i dag, och munhälsa är en naturlig del av hälso- och sjukvården. Om tio år ser man också maskininlärning och AI som naturliga inslag i tandvården, vilket ger möjlighet till bättre prediktiv och mer personlig vård. År 2035 tror man även att tandvården har kommit långt när det gäller hållbarhet och klimatpåverkan, med en optimerad resursanvändning av både material och den tandvård som ges.
Men för att nå det önskade läget krävs en förändring. Personalresurserna och de ekonomiska tillskotten kommer sannolikt inte att öka. I stället måste tandvården börja jobba på ett nytt sätt. Och här handlar det inte om en checklista från någon expertmyndighet om exakta åtgärder som ska bockas av, utan snarare om förändrade arbetssätt som tandvårdens aktörer själva kommer fram till.
"”Det handlar inte om en färdig metod utan om ett gemensamt förhållningssätt."
Pilotstudien om vård- och tandvårdsutbildningarna skulle ta reda på hur olika utbildningar överlappar och om man kan utnyttja det i framtida personalförsörjning.
En av slutsatserna var att utbildningarna inom tandvård respektive barn- och ungdomspsykiatri har ett delvis kompletterande innehåll, vilket skulle kunna stärka teamarbetet.
I viss mån tandläkarutbildningen, men framför allt tandhygienistutbildningen, innehåller samhällsmedicinska och preventiva element, som överlappar med psykologutbildningen och annan hälso- och sjukvårdsutbildning. Där går det sannolikt att finna synergieffekter i arbetet med förbyggande tandhälsa, konstateras i pilotstudien.
Källa: Socialstyrelsens rapport Metoder för att arbeta med lärande för ett effektivt nyttjande av personalresurser utifrån ett nationellt perspektiv.
I en nyligen publicerad rapport beskriver Socialstyrelsen ett regeringsuppdrag som handlar om att utveckla metoder för ett ”resursstarkt och behovsanpassat resursutnyttjande av personalresurser utifrån ett nationellt perspektiv”. För att göra det krävs ”en förflyttning av tyngdpunkten till lärande, systemiskt synsätt och tydligare lyhördhet för medborgares och patienters erfarenheter och behov”.
Det låter ganska abstrakt. Vad betyder det egentligen?
– I dag styrs mycket av ekonomi och aktiviteter, inte av faktiskt utfall. Genom att vända på perspektiven och utgå från patientunderlaget och personalförsörjningen, i stället för från systemet, kan tandvården komma till det önskade läget man enades om för 2035, säger Åsa Olsson.
Hon förtydligar att det handlar om att göra en förflyttning från en modell som utgår från organisation, det vill säga klinik och tandläkare, till att titta på vad det finns för behov i befolkningen och hur de hänger de ihop med andra behov.
Åsa Olsson är också noga med att påpeka att det nya arbetssättet inte ska centralplaneras från Socialstyrelsen eller andra myndigheter, utan är något som tandvårdens aktörer själva ska komma fram till.
– Det vi kan göra är att ge stöd i de områden som Socialstyrelsen styr över.
I Socialstyrelsens rapport redovisas flera pilotprojekt av metodutveckling för ett så kallat nationellt lärandesystem. Ett av dem rör hälso- och sjukvårdsutbildningarna, inklusive tandläkarutbildningen, där man kartlagt likheter och skillnader i innehåll och synen på bland annat hälsa, sjukdom och arbetssätt.
Socialstyrelsen konstaterar att det finns en omfattande överlappning mellan många av utbildningarna, både ämnesmässigt och kulturellt, som kan utnyttjas bättre (se faktaruta).
Nu vill myndigheten gå vidare och lägga grunden till ett nationellt lärandeprogram, där bland annat tandvården ska vara med och lära sig att använda personal och resurser på ett smartare sätt i hela landet. Ett inledande pilotarbete föreslås genomföras under hösten 2025 och våren 2026. Resultatet kommer att följas upp för att undersöka förutsättningarna för fortsatt arbete.
Vad hoppas ni ska komma ut av det?
– Vi vill testa ett nytt sätt att arbeta där tandvården själv identifierar problem, prövar lösningar och kopplar lokala behov till nationella beslut. Det handlar inte om en färdig metod utan om ett gemensamt förhållningssätt – där man lär sig tillsammans, vågar testa nytt och förändrar det som står i vägen för en jämlik tandvård och munhälsa, säger Åsa Olsson.
