Foto: Colourbox
I utvärderingen listar Socialstyrelsen nio åtgärder (se faktaruta) som i de nationella riktlinjerna för tandvård fått rekommendationen ”icke-göra”. Det är alltså åtgärder som tandvården bör sluta att använda eftersom vetenskaplig evidens visar att de inte har någon effekt eller sämre effekt än annan åtgärd, enligt Socialstyrelsen. De kan till och med vara skadliga.
Samtliga åtgärder utförs dock, men i de flesta fall i låg utsträckning. Till exempel används pulpaöverkappning med bondingmaterial vid exponerad pulpa via friskt dentin ”ofta eller ibland” av 10 procent av tandvårdsklinikerna. Detta trots att det enligt de nationella riktlinjerna har sämre effekt vad gäller pulpaöverlevnad än kalciumhydroxid och mineraltrioxidaggregat (MTA).
Likaså använder 11 procent av verksamheterna systemisk behandling med antibiotika ”ofta eller ibland” som enda behandling vid periimplantit. Även det är en åtgärd som Socialstyrelsen avråder ifrån, bland annat för att bekämpa risken för antibiotikaresistens.
”Antibiotikabehandling bör övervägas först när det är risk för spridning av infektionen och när patientens allmäntillstånd är påverkat”, skriver Socialstyrelsen i utvärderingen.
En av åtgärderna på icke-göra-listan som dock utförs betydligt oftare är så kallad ”full-mouth disinfection” vid parodontit. Resultaten visar att var fjärde tandvårdsklinik utför denna åtgärd ofta och 6 procent ibland.
"Den nationella kunskapsstyrningen har större svårigheter att nå ut till den privata tandvården än till folktandvården."
Tillstånd – Åtgärd som inte bör utföras
- Parodontit (stadium 1–4) – Mekanisk infektionsbehandling med ”full-mouth disinfection” för avlägsnande av bakterieplack och mineraliserade beläggningar.
- Periimplantit – Systemisk behandling med antibiotika som enda behandling.
- Lokal mjukvävnadsretraktion vid tand – Rekonstruktiv kirurgi med tilläggsbehandling med membran (GTR).
- Lokal mjukvävnadsretraktion vid tand – Rekonstruktiv kirurgi med fritt mjukvävnadstransplantat (gingivatransplantat).
- Pulpa exponerad via friskt dentin – Pulpaöverkappning med bondingmaterial.
- Symtomatisk pulpit där karies uppmjukningszon eller annan mikrobiell invasion nått pulpan – Symtomatisk behandling med systemisk antibiotikabehandling.
- Akut käkledssmärta (artralgi) – Ocklusal korrigering.
- Akut käkledsartrit associerad med inflammatorisk sjukdom – Ocklusal korrigering.
- Dysocklusion som inte kan verifieras kliniskt – Ocklusal korrigering.
Källa: Nationella riktlinjer för tandvård 2021.
Vid parodontit räcker det i de allra flesta fall med en god munhygien och mekanisk infektionsbehandling, enligt Socialstyrelsen. Myndigheten konstaterar vidare att många förekommande tilläggsbehandlingar för parodontit inte påverkar behandlingseffekten ytterligare.
Åtgärden är ”betydligt vanligare” bland privata klinker – ett mönster som enligt utvärderingen gäller över lag för samtliga icke-göra-åtgärder.
Socialstyrelsen konstaterar därför att den privata tandvården i lägre utsträckning än folktandvården följer de nationella riktlinjernas rekommendationer för dessa åtgärder, vilket ”kan antyda att den nationella kunskapsstyrningen har större svårigheter att nå ut till den privata tandvården än till folktandvården”, skriver myndigheten.
För att fasa ut tandvårdsåtgärder som inte bör göras bör tandvårdsklinikerna, såväl privata som inom folktandvården, gå igenom de nationella riktlinjerna, uppdatera sina vårdriktlinjer i enlighet med dessa, utbilda personal och ordna klinikmöten, terapimöten och workshoppar, skriver Socialstyrelsen.
Myndigheten konstaterar också att en utfasning av icke-åtgärder innebär en besparing för både patienten och tandvården. Exakt hur stor besparingen skulle bli är dock svår att beräkna, enligt Socialstyrelsen.
