Annons

Annons

Yvig mångsysslare

Många känner Bengt Franzon från hans tid som stridbar ordförande för privattandläkarna inom Tandläkarförbundet. Nu har han slutat arbeta som tandläkare och forskar om hur det svenska tandvårdssystemet växt fram och fungerat.

Sedan förra året är Bengt Franzon, 63, egentligen pensionär. Då sålde han och hustrun Barbara Nettelbladt sin gemensamma praktik på Gärdet i Stockholm till Oral Care, en av de många kedjor som växt fram inom privattandvården.

Bengt Franzon
Ålder: 63 år.
Bor: Radhus i Bromma.
Familj: Hustrun Barbara Nettelbladt.
Gör: Privattandläkare 1980–2016 och ordförande för Privattandläkarna år 2000–2007. Deltagit i Nationella kliniska forskarskolan i odontologi. Forskar om det svenska tandvårdssystemet vid samhällsodontologiska institutionen vid Malmö universitet.
Aktuell: Fick i samband med Riksstämman 50 000 kronor från Ollie och Elof Ericssons stiftelse för vetenskaplig forskning.
Intressen: Samhällsfrågor, politik och golf.
Hobby: Spelar gärna ”hickorygolf”, bland annat i Skottland, med utrustning och klädsel från 1930-talet.


– Jag har inte ångrat en sekund att vi sålde och saknar inte jobbet alls, säger han.
De berättade inte för någon att de skulle sälja utan jobbade på som vanligt in i det sista, rätt in i kaklet säger han själv, så det blev en överraskning för många. Bengt berättar att det inte togs väl emot av alla i personalen.
– Nej, men man har ju olika roller som ägare och anställd och vi ville lämna över en praktik i full verksamhet.
Bengt Franzon växte upp i Borås med föräldrar som bägge var lokalpolitiskt aktiva. Att han blev tandläkare var en slump, det hade lika gärna kunnat bli något annat. Men han är mycket nöjd med sitt val och har alltid trivts bra som tandläkare. Hur mycket han har jobbat kliniskt har varierat genom åren, men alltid har det varit några timmar i veckan och på senare år återgick han till att jobba mer eller mindre heltid i praktiken.
– Jag har alltid gjort annat än att bara vara tandläkare, säger han och nämner några exempel: mentorskap, engagemanget i Privattandläkarna och representantskap bland annat i TLV:s nämnd för statligt tandvårdsstöd.
Engagemanget och viljan att påverka som han fick med sig hemifrån följde med när han 1975 flyttade till Stockholm och började på ”käftis”.

1500 friska personer

– Vi fick under utbildningen lära oss inte prata politik med patienterna, men det kan man visst göra, slår han fast och låter förstå att han ofta gjort just det.
Själv beskriver han det som väldigt bra omvärldsbevakning.
– Det som är så läckert med att vara tandläkare är att man får träffa 1 500 friska personer varje år, människor från alla delar av samhället.
Han gillar att prata, det märks under intervjun; samtalet svänger, tar omvägar, nya vägar och viker av lite innan det rullar vidare. Just vikten av omvärldsbevakning återkommer han till då och då. Han är kritisk mot tandläkarkårens ibland alltför snäva perspektiv. Vi återkommer till det.

Ordförande för Privattandläkarna

Länge, från 2000 till 2007, var Bengt Franzon ordförande för Privattandläkarna, som under hans ordförandetid var en del av Sveriges Tandläkarförbund, och därefter var han en kort period tillförordnad. Lagom till genomförandet av tandvårdsreformen 2008 tyckte han det var dags att lämna över till yngre förmågor. Den för organisationen mycket turbulenta period som sedan följde och som några år senare resulterade i Privattandläkarnas utträde ur förbundet vill han helst inte orda om. ”Jag vill hellre prata framtid än det förgångna”,
säger han och mer får jag inte ur honom.
Numera forskar han vid samhällsodontologiska institutionen vid Malmö högskola om ”hur tandvården ser ut i dag och varför”. Det innebär att han gått igenom ett stort antal handlingar, utredningar, remissvar och förarbeten som speglar de olika perioderna i utvecklingen av den svenska välfärden och tandvårdssystemet.
– Det är intressant att läsa igenom sina egna remissvar, säger han och ler lite, kanske lite generat rent av.

Skråtänkande

Med en god portion självkritik beskriver han hur man från organisationshåll då inte alls lyfte fram samhällsperspektivet utan företrädde ett i bästa fall tandvårdsorienterat, men oftast ett tandläkarorienterat, synsätt. Det fanns en attityd, menar han, av att tandvård är så speciellt att ingen annan riktigt kan förstå branschen, men också en oförmåga att sätta sig in i hur andra har det.
– Det blev lite för mycket av inskränkt skråtänkande. Vi borde ha tagit med mer av patientnytta och mindre av tandläkare i våra yttranden säger han eftertänksamt.
Omvärldsbevakningen kunde alltså ha varit bättre, menar han självkritiskt. Men han påpekar samtidigt att klimatet också var ett annat i attityden från myndigheter som till exempel Försäkringskassan och Riksförsäkringsverket, RFV, som då skötte taxeförhandlingarna.
– Det fanns en överhetsattityd, en sorts översitteri och maktspel som gjorde att tonläget från oss andades kamp, berättar han.

”Dr Alban valde att bli artist och någon tandläkare blevbrandman, men vad skulle alla andra tandläkare ta sig till?”

Och mer omvärldsanalys tycker han definitivt hade behövts i början av 1990-talet, då 1 000 tandläkare gick arbetslösa. Han menar att man på Tandläkarförbundet då satt handfallna.
– Man konstaterade i stort sett att Dr Alban valde att bli artist och att någon tandläkare blivit brandman, men vad skulle alla andra tandläkare ta sig till? Men så gick Sverige med i EU och ett stort antal tandläkare sökte sig till bland annat England, och så var arbetslösheten borta.
Han uttrycker sig gärna så, lite drastiskt men målande.

Utgår från patienten

Trots allt detta har det hela tiden funnits en röd tråd i utvecklingen av det svenska tandvårdssystemet, det tycker Bengt Franzon att hans forskning tydligt visar.
– Det finns en vacker tanke som hållit, och det är att man haft som mål att jobba för folks tandvård och att patienten själv väljer. Man utgår från patienten, sammanfattar han.
Det nyligen lanserade förslaget från Kommissionen för jämlik hälsa om att på sikt föra in tandvård i hälso- och sjukvårdens system tycker Bengt Franzon dock inte om.
– Nej, jag förstår inte hur de tänker och jag förstår inte vitsen. Det är förmodligen ett effektivt sätt att skapa kaos i tandvården, säger han och skakar på huvudet.

Förvånande reform

Han tycker att de som föreslår en sådan sammanslagning måste kunna redogöra för att det kommer att fungera. Tandvård är komplext i att det innehåller både förebyggande och rehabiliterande åtgärder och synsätt, det vill säga både hälso- och sjukvård. Nuvarande hälso- och sjukvårdssystem ser olika ut i de olika landstingen och regionerna och Bengt Franzon ser en stor risk att tandvården hamnar sist i prioriteringarna.
– Vi har redan två system, ett för läkemedel och ett för sjukvården. Jag förstår inte varför vi inte kan ha ett tredje, tandvården, säger han.
Samtalet rör sig åter bakåt i tiden, nu mot 1999 då etableringsrätten och prissättningen blev fri, något som få hade kunnat tänka sig skulle ske.
– Nej, alla sa att det aldrig skulle gå, så det var verkligen en förvånande reform. Och det gick snabbt, alla regler skulle bort. Man hade misslyckats med att antal förslag för tandvården, till exempel den så kallade Premietandvården, så det var viktigt att snabbt få igenom förslaget i riksdagen.

Bricka i politiken

Nästa reform, 2008, var betydligt noggrannare utredd och genomtänkt med deltagande av en bredare kompetens från såväl akademi som hela tandvården.
– Tandvård har alltid varit en bricka i politiken, men nu lade man fast ett smidigt sätt att göra förändringar utan att behöva ta det via riksdagen. Då kan justeringar i systemet ske utanför politiken.
Under en period satt Bengt Franzon med i Nämnden för statligt tandvårdsstöd på det då nybildade Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, som från och med reformen 2008 sköter tandvårdsförsäkringen och justerar den när det finns skäl.
Men från politikerna kommer ändå med förslag, som gratis tandvård tills man är 23 år.
– Det handlar om att hålla ihop regeringen, inget annat, kommenterar Bengt torrt.

Omvärldsbevakning en käpphäst

Jag undrar om han har något medskick till tandvårdens beslutsfattare och opinionsbildare utifrån sin forskning där han läst remissvar och satt sig in i både formella och informella grunder för olika beslut som fattats. Jo, han har det:
– Om man vill åstadkomma samhällsförändring behöver man vara mer proaktiv och bidra med lösningsförslag, där patientnyttan är ledstjärna för professionen. Samhällsperspektivet är viktigt. Ofta har stridigheter inom förbundet gjort att man haft för stort fokus internt.
Omvärldsbevakning är en av hans käpphästar. Bengt Franzon känner en framtidsoro och menar att det behövs mer av framtidsdiskussioner i tandvården som helhet: ”Förbundet har jag gett upp som maktfaktor”, lägger han till. Nej, han är inte rädd för att sticka ut hakan.

”Jag tycker att man måste vara med och visa samhällsengagemang.”

– Det är stora förändringar på gång i samhället, patientens makt och kunskap ökar och det pågår en omvandling inom privattandläkarnas område.
Man borde ta lärdom av andra branscher tycker han, och nämner veterinärbranschen som exempel på hur kedjor köpt upp mindre kliniker i en rasande takt. Arbetsmarknaden går mot att fler inom privat tandvård blir anställda, färre är egenföretagare.
Han tycker också att privattandvårdssektorn borde ta större ansvar för nyutexaminerade tandläkares första år, det ansvaret vilar tungt på folktandvårdsklinikerna nu. De större tandvårdskedjorna tar heller inte ansvar för forskning och utveckling som de borde menar han.
– Jag tycker att man måste vara med och visa samhällsengagemang, säger han.

50 000 kronor

Trots att han numera är pensionär – förvisso bara på kvartstid – har hans samhällsengagemang inte minskat. Det har bara tagit en annan väg, forskarvägen. Han har hunnit halvvägs till att disputera, och vid senaste riksstämman fick han ta emot ett stipendium på 50 000 kronor från Ollie och Elof Ericssons stiftelse för vetenskaplig forskning.
– Det var totalt oväntat, men kul så klart, säger han och ser väldigt glad ut.

Upptäck mer