Digitala avtryck lika bra som konventionella

Studien av digital avtrycksteknik är ännu ej publicerad. Men forskarlaget, bestående av övertandläkare Per Tidehag, ST-tandläkare Kristina Ottosson och professor Göran Sjögren – samtliga vid tandläkarhögskolan i Umeå, törs ändå dra några allmänna slutsatser.
– Utan att gå in alltför djupt i våra data kan vi säga att skillnaden mellan digital teknik och avtrycksteknik, med avseende på passform, inte är så stor. Resultaten är fullt kliniskt jämförbara, säger Per Tidehag som också är tandvårdschef i Västerbotten.

Två modeller testades

Forskarna har studerat två system: Lava C.O.S och Cadent iTero. I den laborativa studien har fem olika arbetssätt studerats, med en preparerad modelltand som utgångspunkt.
Först studerades en rakt igenom digital process. Digitalt avtryck av tanden gjordes med iTero respektive Lava. Data skickades digitalt via internet till ett laboratorium som framställde iTerokrona respektive Lavakrona med CAD/CAM-teknik.
Sedan testades en arbetsgång då samma laboratorium framställde gipsmodeller med konventionell avtrycksteknik. Gipsmodellen scannades sedan och kronan framställdes digitalt på samma sätt som de som scannats intraoralt.
Som kontroll användes konventionella avtryck där en Empresskrona framställdes.

Fördel med digitalt

De färdiga kronorna fylldes med avtrycksmassa och placerades sedan på tanden. Därefter mättes cementspaltan på ett stort antal punkter i mikroskop för att få fram data om passformen, relaterat till de olika arbetssätten.
– Passformen är likartad, även om vissa skillnader finns. Vi kan inte säga att den digitala avtryckstekniken är något som inte ska användas, men vi säger inte heller att passformen blir fantastiskt mycket bättre än med traditionell teknik, menar Per Tidehag, som dock anser att den digitala tekniken har en mängd andra fördelar.
– När man scannar får man en mycket detaljerad bild av vad man åstadkommit i munnen. Det är ännu inte så många som har hunnit prova tekniken, men många av de som gjort det beskriver en aha-upplevelse. Detaljerna som kan beskådas av tanden på skärmen är mycket väl återgivna och uppförstorade. Det är som att samtidigt sätta på operationslampan och fälla ner lupparna, i jämförelse med att enbart ha taklampan på. Man ser exakt! Detta gör att preparationstekniken förfinas, man blir bättre helt enkelt. På så sätt borde det, rent logiskt, också kunna bli en bättre passform.
Lava och iTero skiljer sig åt bland annat i sättet att registrera data. ITero tar stillbilder. Mjukvaran »talar om« hur scannern ska hållas mot tanden, samt i vilken ordning bilderna ska tas. Lava använder i stället videoteknik, med ett arbetssätt som Per Tidehag beskriver som att »måla över tanden«. Det gör användandet mer fritt men kanske också svårare.
– Inlärningstiden är kortare för iTero, Lava-systemet är känsligt för skärpedjup. Kanske underlättar det om man har en vana från den digitala världen; de yngre tenderar att tycka att det är enklare att hantera Lavan än vad de äldre gör.

Svårt att få det torrt

ITero-scannerns läshuvud är något större än Lavas, men Per Tidehag upplever inga större problem med att komma åt att ta bilderna.
– Det kan vara svårt att få det helt torrt. Lava kräver också titanoxidpulver, som appliceras på tandytan för att undvika reflexer, och det kan kanske uppfattas som besvärligt för tandläkaren.
Vid större konstruktioner kan den digitala tekniken uppvisa vissa begränsningar.
– Har man preparerat många tänder kan det vara svårt att få till käkregistrering som krävs för att mjukvaran ska placera käkarna i rätt relation till varandra. Då kan man få göra käkregistreringen separat med bitschablon.
Per Tidehag är övertygad om att den digitala avtryckstekniken kommer att finnas på var och varannan klinik om fem–tio år, samt att priserna kommer att sjunka snabbt. För att möta framtiden vill därför Tidehag tillsammans med Umeå universitet föra in den digitala avtryckstekniken i Umeås tandläkarutbildning inom en snar framtid.
– Alla bör göra detta på studentkliniken, så att studenterna är förberedda när de kommer ut på arbetsplatserna.
Men det är inte självklart att tandläkaren är den som ska ta avtrycken, poängterar Per Tidehag:
– Det kan lika gärna vara tandhygienisten eller tandsköterskan. Det beror bara på vem som lär sig tekniken. Digital avtrycksteknik tar inte heller mycket längre tid. Tvärtom tror jag att det kommer att spara tid, när vi vant oss.