– Fördelarna med att behandla patienter med hög risk för frakturer med bisfosfonat överväger nackdelarna, säger Ove Tørring, överläkare i klinisk endokrinologi vid Södersjukhuset i Stockholm och docent vid Karolinska institutet, som var först i Sverige att behandla med bisfosfonatpreparat i början av 1980-talet.
Osteoporos ökar risken för benfrakturer och kan vara invalidiserande. Många som har osteoporos vet inte om det. Det är en underdiagnostiserad och underbehandlad grupp.
– Endast runt 14 procent av alla med osteoporos som skulle behöva bisfosfonater får behandling, enligt Ove Tørring.
Osteoporos är ett vanligt tillstånd i Sverige. Ingen vet exakt hur många som har för låg bentäthet, men bland kvinnor 70 till 80 år beräknas andelen vara en tredjedel.
Lite flera siffror: 70 000 frakturer som har samband med osteoporos inträffar varje år och runt hälften av alla kvinnor och en fjärdedel av alla män beräknas få en osteoporosrelaterad fraktur någon gång under livet, enligt Socialstyrelsen.
För att bromsa skelettets nedbrytning och därmed risken för fler frakturer kan patienter behandlas med alendronsyra, tabletter som tas en gång i veckan. Andra alternativ är zoledronsyra, som tillförs som dropp en gång om året och denosumab, som ges som injektion två gånger årligen.
Två procent av alla över 45 år stod på bisfosfonater 2008, visar en studie som Ove Tørring har medverkat i.
Janet Suslick
Tillbaka till artikeln Så undviker du nekros i käkbenet.
Annons
Annons
