De flesta hajtänder är utvecklade för att skära, inte krossa. Därför är de triangelformade och har ofta vassa sågtandade kanter.
Hajar har ersättningständer i flera uppsättningar innanför tänderna som är i bruk. När tänder slits loss, fälls nya upp.
Krokodiltänder
Krokodiler och andra reptiler har också tänder som byts ut kontinuerligt.
Hos de flesta däggdjursarter byts däremot tänderna ut högst en gång.
Tappar tänder en bit i taget
Elefanten är ett undantag när det gäller tandväxlingen. Den utvecklar sex tänder i varje kvadrat under livet, men bara en eller två i taget är i bruk.
– Hos elefanter ersätts inte tänderna nerifrån och upp, utan tandväxlingen sker horisontellt. Det är en stor skillnad mellan elefanter och andra däggdjur, säger Daniela Kalthoff.
Den nya tanden växer alltså ut från den bakre delen av käken och trycker fram den gamla, slitna tanden, som elefanten tappar en bit i taget.
Elefanttänder
Sex omgångar med tänder behövs hos elefanten, som kan tugga i sig ett par hundra kilo växter om dagen.
Tänderna vässar sig själva
Bävern är en annan växtätare som behöver slitstarka tänder. Framtänderna växer hela livet – cirka en centimeter i månaden. Så mycket slits tänderna när bävern fäller träd.
Framtänderna har rödbrun emalj på framsidan. Tandsubstansen på baksidan är dentin som är mindre hårt, vilket innebär att tänderna vässar sig själva och är längre på utsidan.
– Bävern är perfekt utrustad och behöver ingen tandläkare, konstaterar Daniela Kalthoff.
Tänderna anpassas efter maten
Djurens tänder visar stor variation. Det beror på att djuren har olika habitat och har anpassat sig till olika sorters mat, berättar Daniela Kalthoff.
Sågfisken
Sågfisken är en rocka med stora tänder i alveoler på en lång, sågliknande nos. Tänderna byts ut kontinuerligt.
Nosen används för att böka upp kräftor och andra bottendjur. Sågfisken kan också vifta med sågen för att skada fisk i stim.
