Det var nödvändigt att införa det nya tandvårdsstödet, tycker Barbro Westerholm, som är folkpartistisk riksdagsman med stort engagemang i äldre- och vårdfrågor. Men trots att det har öppnat för flera att ha råd att gå till tandläkaren, finns brister som behöver åtgärdas:
– Många äldre har i dag stora tandvårdsbehov på grund av spruckna amalgamfyllningar, och många har fått implantat som kräver skötsel. Det kan bli en dyr historia. Den som har låg pension har svårt att ha råd att gå till tandläkaren.
Att vända sig till socialtjänsten för att få hjälp är sällan en lösning, vare sig för pensionärer som inte har råd med tandvård, eller för utslagna, hemlösa eller asylsökande:
– Socialtjänsten är ofta väldig njugg. Det är dags att räknenissarna får upp ögonen för hur det ser ut och hur man kan subventionera dyra insatser. Att ha tänder handlar om livskvalitet, exempelvis att kunna tugga maten, men en tandlös mun är också ett socialt trauma.
Barbro Westerholm vill behålla dagens tandvårdsstöd, men fokusera mer på insatser där nöden är som störst.
– Vi behöver kanske stötta vissa tillstånd ekonomiskt i större utsträckning än i dag och se om man kan utvidga stödet till personer med olika sjukdomar, säger hon.
Många äldre i vård- och omsorgsboenden måste också få bättre tandvård.
– På vissa håll fungerar det bra, på andra inte. En lösning vore att inrätta en tandvårdsmottagning som åtminstone är öppen några dagar i veckan på boendena. Sådana exempel finns och fungerar utmärkt.
Dyr lösning
De rödgröna partierna vill föra in tandvården i hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd. Men Barbro Westerholm tror inte på den lösningen.
– Det har visat sig bli väldigt dyrt, siffror på 16 och 20 miljarder kronor har presenterats, men den exakta siffran har jag inte. Vi får nog i stället se till att justera i det stöd vi har.
Hon sitter med i Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets nämnd och har där möjlighet att vara med och påverka stödets utformning.
– Personalen arbetar intensivt med att ändra där de ser att det behövs i regelverket och inom ramen för de pengar som finns. De gör ett fantastiskt arbete. Förslag till förenklingar och förbättringar är nu ute på remiss.
Ytterligare en fråga som hon anser måste upp på dagordningen är att höja andelen unga som besöker tandläkaren.
– Många unga har råd med så mycket annat, så lösningen kanske inte ligger i att skjuta till några hundringar i ATB; vi borde i stället trumma in i dem hur viktigt det är med en god tandhälsa.
Fällde regeringen
Under många år har Barbro Westerholm både motionerat om och talat för en förlängning av tandhygienistutbildningen från två till tre år.
När regeringen i höstas sade nej till en förlängning tycktes saken vara avgjord – men inte: När frågan kom på socialutskottets bord deltog hon inte i omröstningen för att inte öppet gå emot regeringen och det egna partiet.
Genom de motioner som låg på riksdagens bord, bland annat Barbro Westerholms, och de remissvar på utredningen om treårig utbildning för tandhygienisterna, enades oppositionen om en treårig utbildning, och därmed klubbades förslaget senare i riksdagen.
Hon välkomnar beslutet:
– Framför allt är yrkesgruppens kunnande om förebyggande tandvård mycket stort. De kan också ta över arbetsuppgifter från allmäntandläkarna, som i sin tur kan arbeta med mer komplicerade behandlingar.
Alla tjänar på det
Hon menar att det i sin tur kan ge specialisttandläkarna mer tid för utveckling av nya behandlingsmetoder och forskning. En förlängd utbildning för tandhygienisterna ger dem också möjlighet att höja kompetensen och få tid att forska.
– Det tjänar alla på. Vi har sett hur positivt det blev när barnmorskorna fick ta över fler arbetsuppgifter.
Trots att många riksdagsmän som fyllt 65 år nu petas från valbara platser inför riksdagsvalet har snart 81-åriga Barbro Westerholm fått förnyat förtroende i provvalet i Stockholm.
– När jag tillfrågades om jag ville kandidera frågade jag mig själv: Klarar jag det här? Och svaret blev ja för annars skulle de nog inte frågat. Mitt uppdrag är otroligt stimulerande och roligt, dessutom meningsfullt, förklarar hon entusiastiskt.
Hon önskar att fler äldre skulle få möjlighet att arbeta längre.
– Naturligtvis finns det personer som har tunga arbeten och som inte orkar fortsätta jobba, men för den som kan borde det vara möjligt med fler år i arbetslivet. Många är otroligt pigga och har tack vare sin långa erfarenhet så mycket att ge. De känner sig inte gamla utan årsrika, och så känner jag mig också. Jag tänker hålla på så länge jag orkar och andra vill det.
