De senaste åren har Michael Karlsten gjort hundratals singelkronor i zirkoniumdioxid (ZrO2), eller zirkonia som materialet också kallas.
– Materialet är fantastiskt starkt. Om man är noga med inpassningen blir det nästan aldrig några problem, säger han.
Men de flesta tandläkare behöver lära sig mer om bettfunktion för att lyckas fullt ut med zirkoniakronor, anser han.
– Om kronan är exempelvis aningen för hög kan patienten få problem. Dålig inpassning kan leda till huvudvärk, käkledsbesvär eller till att patienten biter av en annan tand.
Michael Karlsten arbetar främst med estetisk och kosmetisk tandvård och bettfunktion och är en av grundarna till Swedish Academy of Cosmetic Dentistry (SACD). Vid årets odontologiska riksstämma, som fokuserar på estetik, medverkar han bland annat vid ett symposium om zirkonia tillsammans med protetikern Per Vult von Steyern och tandteknikern Przemek Seweryniak.
[slideshow]
Färgen blir mer tandlik
Zirkonia lanserades från början som ett alternativ till metall i kronhättan eller broskelettet. Tidigare var materialet väldigt opakt och man fick använda porslin utvändigt.
– Materialet har utvecklats och har blivit mer translucent. Det ger ett mer naturligt utseende, säger Michael Karlsten.
– Zirkonia är överlägset starkast bland helkeramerna.
Därför använder han det mer och mer nu när det har fått bättre estetiska egenskaper.
Michael Karlsten gör sammanlagt runt 800 fasader, kronor och onlays per år.
– Jag använder aldrig metall längre, sedan nästan tio år tillbaka, säger han.
Istället satsar han på två typer av helkeramer, dels zirkonia i olika former, dels litiumdisilikat.
För tre år sedan använde han mest litiumdisilikat i den estetiska zonen, eftersom det blev mer tandlika kronor och konstruktioner.
– I dag är kanske två tredjedelar av mina kronor zirkonia, uppskattar han.
Spar tandsubstans
Materialvalet görs när patienten kommer på besök. Det finns två stora fördelar med zirkonia. Den ena är att materialets styrka, det andra är att man bara behöver avverka hälften så mycket tandsubstans jämfört med litiumdisilikat.
– Med zirkonia räcker det med 0,6 millimeter på tuggytan.
När Michael Karlsten gör fasader och onlays använder han litiumdisilikat. Förr gjorde han fler fasader och onlays för att kunna bevara så mycket tandsubstans som möjligt, men eftersom man avverkar så lite tand med dagens zirkonia, väljer han allt oftare att göra en helkrona.
Kräver kompetens
Ett annat användningsområde för zirkonia är att göra del- och helbroar med tandköttet och allt.
– Det går inte att se att det inte är riktiga tänder, säger Michael Karlsten och visar patientbilder.
Det är väldigt viktigt att vända sig till en kompetent tandtekniker, tycker Michael Karlsten.
– Det är viktigare än någonsin, nu när utvecklingen går så fort. Det kräver en oerhörd alerthet, och mycket faller på tandteknikern, säger han.
Michael samarbetar med en tandtekniker i Malmö.
Bra avtryck är en förutsättning för att teknikern ska kunna göra ett bra jobb. Michael Karlsten tar sina avtryck själv, på traditionellt sätt.
Han har övervägt att börja med digitala avtryck, men avvaktar.
– Jag har testat två olika skannrar men är inte helt nöjd. Det kan bli en färgskanner framöver, men än så länge överväger inte fördelarna. Den största nackdelen är att det fortfarande är riktigt dyrt.
Helkeramiska material dominerar i dag bland protetiker för singelkronor både i fronten och i sidopartierna vid fasta konstruktioner. Det visar en enkätstudie som Tandläkartidningen skrev om i nummer 11 i år.
2011 hade nästan alla specialister i stort sett gått över till helkeramiska kronor i fronten, enligt enkäten. De flesta använde helkeramiska kronor också i sidopartierna, men inte för alla kronor.
Majoriteten använde även helkeramer för delbroar, men bara för drygt en fjärdedel av den totala produktionen.
Helkeramer har alltså blivit vanliga, men det saknas långtidsstudier på de nya materialen.
Janet Suslick
Läs mer: Klassisk metallkeramik ger vika för nya material i Tandläkartidningen nummer 11 2013.
