I artikeln görs ingen tydlig uppdelning mellan patienter som får behandling med AR-läkemedel i hög dos på onkologisk indikation från de som får behandling i låg dos, menar författarna till debattartikeln.
Fotokollage: Colourbox, Tandläkartidningen
Vi skriver denna insändare som kommentar på en artikel i Tandläkartidningen nummer 3/2024 (Garming Legert K, Larsson Wexell C, Lynge Pedersen AM, Gale G, Tollemar V, Ruokonen H, Kantola S, Brokstad Herlofson B. Orala manifestationer av systemiska sjukdomar – del 2. Tandläkartidningen 2024; 116 (3): 70–7). I avsnittet Läkemedelsrelaterad osteonekros i käken (MRONJ) rekommenderar författarna förebyggande åtgärder i samband med tandextraktion under/efter antiresorptiv behandling med låg MRONJ-incidens. Denna rekommendation har, enligt vår bedömning, otillräcklig vetenskaplig evidens.
Det odontologiska omhändertagandet av patienter som behandlas/har behandlats med antiresorptiva (AR) läkemedel på onkologisk indikation skiljer sig från det på osteoporosindikation. Det finns i dag vetenskapligt stöd för att patienter som är/har varit under behandling med AR-läkemedel på osteoporosindikation generellt inte löper någon ökad risk att, i samband med invasiva tandingrepp, utveckla MRONJ jämfört med normalpopulation [1, 2]. Aktuell forskning visar ingen signifikant riskökning för MRONJ hos osteoporospatienter som fått AR-behandling i upp till nio år [1].
Vi menar därför att det odontologiska omhändertagandet bör ske inom allmäntandvården och behöver i allmänhet inte skilja sig från omhändertagandet för i övrigt friska patienter.
I denna artikel görs ingen tydlig uppdelning mellan patienter som får AR-behandling i hög dos på onkologisk indikation från de som får behandling i låg dos, till exempel på osteoporosindikation.
I denna artikel görs ingen tydlig uppdelning mellan patienter som får AR-behandling i hög dos på onkologisk indikation från de som får behandling i låg dos, till exempel på osteoporosindikation. Vi anser att en sådan distinktion bör göras eftersom risken för att utveckla MRONJ för osteoporosgruppen som behandlas med bisfosfonater (0,02–0,05 procent) är jämförbar med normalpopulationen (0–0,02 procent), men förhöjd för de som får behandling i hög dos på onkologisk indikation (1–5 procent) [1].
Under mellanrubriken Prognos skriver författarna: ”Det har visats att tandextraktioner under/efter antiresorptiv behandling med låg MRONJ-incidens är möjliga att genomföra förutsatt att följande förebyggande åtgärder såsom antibiotikabehandling, alveoplastik och primär sårförslutning vidtas.”
Menar man att patienter som exponeras/exponerats för AR-läkemedel i låg dos, till exempel på osteoporosindikation, i förebyggande syfte ska behandlas med antibiotika och genomgå operativt ingrepp med benplastik och passiv lambå trots att risken för MRONJ i allmänhet är mycket låg/låg?
Vi menar att det vetenskapliga stödet för förebyggande åtgärder i samband med tandextraktion hos patienter under/efter antiresorptiv behandling med låg MRONJ-incidens är svagt. Rekommendationen går också emot gällande nationella riktlinjer avseende antibiotikaprofylax/behandling från Läkemedelsverket och STRAMA.
Sammanfattningsvis är det viktigt att våra råd baseras på aktuell forskning och kunskap. Specialisttandvården hanterar dagligen flertalet remisser från allmäntandvården avseende extraktioner på patienter som behandlas/behandlats med AR-läkemedel på osteoporosindikation. En orsak till detta är felaktiga råd som skapar oro.
På uppdrag av Läkemedelskommittén i Västra Götalandsregionen arbetar den regionala terapigruppen för tandvård just nu med att ta fram en regional medicinsk riktlinje (RMR) avseende ”odontologiskt omhändertagande av patienter som behandlas/har behandlats med antiresorptiva läkemedel”. Vi gör detta i samarbete med regionala terapigrupper för osteoporos och onkologi. Samarbete över gränserna innebär ofta att det tar längre tid, men slutresultatet blir ofta mycket bra och vi är snart i mål. Håll utkik!
Författare
Regionala terapigruppen för tandvård, Västra Götalandsregionen:
Nina Hyltén, ordförande, odont dr, specialisttandläkare i orofacial medicin.
Helena Ahlinder, specialisttandläkare i orofacial medicin/ötdl.
Lena Rignell, ötdl.
Lisa Jagers, specialisttandläkare i pedodonti/ötdl.
Svar på denna insändare finns i artikeln ”Det är upp till behandlaren att värdera riskfaktorerna” av Karin Garming Legert et al.
