Annons
Annons
Tandläkare struntade i kariessanering
Tandläkaren hävdar att han strävat efter en kostnadseffektiv vård, då patientgruppen är socioekonomiskt utsatt.
Foto: Colourbox
En tandläkare får sin legitimation indragen efter att i flera fall ha struntat i kariessanering. I nio patientfall finner Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) allvarliga brister och slår fast att tandläkaren uppvisar grov oskicklighet. Tandläkaren själv hävdar att patienterna är nöjda och tacksamma, och att han är stolt över sin yrkesutövning.
Ärendet rörande tandläkarens arbete inleddes efter att ett klagomål riktats mot honom i december 2017. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) bedömde efter utredning att han inte planerat vården korrekt och inte heller utfört den på ett riktigt och lämpligt sätt. Efter detta begärde IVO in nio patientjournaler utifrån uppgifter från Försäkringskassan. IVO fann allvarliga brister i samtliga fall och vände sig därför till HSAN som går på IVO:s linje.
Tandläkaren själv svarar att han haft svårt att hinna behandla sina patienter då trycket var väldigt högt. Efter att kollegan gick i pension 2015 var bristen på tandläkare stor, och efter hand ökade patienttrycket lavinartat. Han försökte rekrytera nya kollegor, men enligt tandläkaren passade de inte in i verksamheten, vilket förvärrade situationen.
IVO fann brister inom samtliga discipliner i de nio journaler som myndigheten granskat. I det första fallet lät tandläkaren bli att dokumentera en definitiv behandlingsplan och informerade heller inte patienten om eventuella behandlingsalternativ. Enligt IVO brast diagnostiken av fyra tänder, där samtliga tänder hade pågående rotspetsinfektioner.
Han lät bli att behandlas patientens ”sjukliga” tandköttsfickor.
När det gäller behandlingen av patientens karies anser HSAN att tandläkaren ”på ett synnerligen allvarligt sätt försummat att försöka få kontroll på patientens kariessjukdom innan han påbörjade någon protetisk behandling”. Han struntade i att undersöka patientens parodontala status och lät bli att behandlas patientens ”sjukliga” tandköttsfickor, skriver HSAN.
Tandläkaren uppger att IVO missuppfattat vad som hänt. Behandlingen är inte avslutad. Dessutom bedömer tandläkaren att tandköttsfickorna inte var akuta. Han upptäckte inte någon tandlossningssjukdom inför den protetiska behandlingen.
I det andra fallet utförde tandläkaren en brokonstruktion på tänder som drabbats av allvarlig tandlossningssjukdom. Detta gjorde han trots att han var medveten om patientens sjukdom, skriver HSAN.
Tandläkaren svarar att han inte bedömde att patienten hade drabbats av tandlossningssjukdom. Patienten hade läkta fickor och relativt friskt tandkött.
Slutligen svarar tandläkaren att han behandlar patienter som inte fått behandling någon annanstans. Patientgruppen är socioekonomiskt utsatt och han strävade därför efter en kostnadseffektiv vård. Personerna tillhör de svåraste fall han ställdes inför under den granskade perioden. Han medger att det finns brister i journalföringen, och anser att IVO har missuppfattat situationen på grund av den bristen.
HSAN fäster dock inget avseende vid tandläkarens svar, utan drar nu in legitimationen.
