Inför tandvårdsreformen 2008 fanns storslagna planer på en databas med statistik om den svenska tandvården och den vuxna befolkningens orala hälsa. Den skulle bli en kunskapskälla för alla – forskare, beslutsfattare, tandläkare, patienter. Med hjälp av uppgifterna som tand- vården skulle skicka till Försäkringskassan planerade Socialstyrelsen att skapa en omfattande interaktiv databas som skulle finnas tillgänglig för alla på hemsidan. Genom att plocka ihop uppgifter ur tandhälsoregistret skulle databasens användare kunna skapa egna tabeller, diagram och kartor som gav svar på olika frågor.
– Vi bygger upp ett fantastiskt underlag för forskning, sade Petra Otterblad-Olausson, chef för Socialstyrelsens epidemiologiska centrum, vid ett symposium på Odontologisk Riksstämma hösten 2007.
Tandhälsoregistret innehåller uppgifter om alla vuxna patienter som utnyttjar det statliga tandvårdsstödet.
Registret omfattar bland annat information om:
 

• patienterna
• vårdgivaren
• antalet kvarvarande och intakta tänder
• diagnos/tillstånd
• undersöknings- och behandlingsåtgärder
• tandnummer
• tandposition.

 
Sagan om databasen med uppgifter ur tandhälsoregistret påminner om sagan om den lille mannen som gick till mäster skräddare med en bit tyg för att få en liten rock. Tiden gick. Det bidde ingen rock. Det bidde inga byxor, ingen väst, inga vantar. Till slut bidde det inte ens en tumme.
Databasen skulle finnas tillgänglig via Socialstyrelsens webbplats 2009, enligt planerna som Petra Otterblad-Olausson berättade om i en intervju i Tandläkartidningen nummer 2 2008.
Fem personer skulle arbeta med tandhälsoregistret mot slutet av 2008, trodde hon då. En verksamhetsansvarig, en statistiker, en epidemiolog eller analytiker, en informatör och en som skötte administrationen skulle anställas vid Epidemiologiskt centrum, som i dag är en del av myndighetens avdelning för statistik och utvärdering. Tandvårdsexpertis skulle också knytas till verksamheten.
Förutom att göra information om tandvård och oral hälsa tillgänglig via databasen, skulle Socialstyrelsen göra jämförelser av tandvårdens kvalitet och effektivitet ur olika perspektiv. Odontologiska resultat, kostnader, tandvårdens tillgänglighet och patienterfarenheter skulle analyseras i rapporter, tänkte Petra Otterblad-Olausson.
 

Åren gick

Tandvårdsreformen trädde ikraft i juli 2008. Året gick. Det bidde ingen interaktiv databas med statistik om oral hälsa och tandvård på Socialstyrelsens hemsida. 2009 kom och gick. Det bidde ingen databas. 2010 var ett rimligt mål för databasen, sade Camilla Persson Eldeby, Socialstyrelsens dåvarande projektledare, i en intervju i Tandläkartidningen nummer 11 2009.
Ambitionerna för databasen hade då blivit mindre ambitiösa.
 

Möjlighet att kombinera

Antalet kvarvarande och intakta tänder var de två variabler som speglade tandhälsa, ansåg Camilla Persson Eldeby i intervjun. När databasen blev tillgänglig skulle det vara möjligt att kombinera uppgifterna om kvarvarande och intakta tänder med bakgrundsvariabler som ålder, kön, geografiska områden, utbildning, inkomst, utländsk bakgrund, diagnoser och åtgärder, tandnummer och tandposition.
Det skulle däremot inte bli möjligt att till exempel jämföra diagnoser och tillstånd med undersöknings- och behandlingsåtgärder, men Camilla Persson Eldeby trodde att Försäkringskassan skulle redovisa för diagnoser och åtgärder ur ett ekonomiskt perspektiv.
 

Databasen finns ”ganska snart”

2010 kom och gick. Det bidde ingen interaktiv databas med statistik om oral hälsa och tandvård på Socialstyrelsens hemsida. Än finns det ingen sådan databas på myndighetens hemsida, men den kommer att finnas ”ganska snart”, enligt Andreas Cederlund, tandläkare och utredare på Socialstyrelsens avdelning för statistik och utvärdering.
Databasen kan svara på frågor om kvarvarande och intakta tänder, eller om diagnoser kopplade till åtgärder, i förhållande till bakgrundsvariabler som ålder, kön, geografiska områden, utbildning, inkomst, födelseland, medborgarskap, tandnummer och tandposition.
I dag jobbar en person på Socialstyrelsen heltid med tandhälsoregistret: Jaroslava Lafih, som är statistiker på Socialstyrelsen.
Ett bekymmer är att uppgifterna om kvarvarande och intakta tänder fortfarande inte är tillförlitliga. Orimligt många äldre rapporteras ha alla tänder kvar. Felen beror delvis på journalsystemen, men det är tandläkarens ansvar att rapportera rätt, säger hon.
– När jag känner mig säker på att statistiken är rätt lägger jag ut den. Men än så länge avvaktar jag, säger hon.
Anledningen är att det kan leda till fel slutsatser, exempelvis i forskning. Därför är det viktigt att kvalitetssäkra databasen.
 

Går att ställa frågor

Även om databasen inte finns på hemsidan kan folk ställa frågor till Jaroslava Lafih. Enkla uppgifter tar hon fram gratis. Att få svar på mer omfattande frågeställningar kostar pengar. Socialstyrelsen har en fastställd taxa.
Uppgifterna i registret kan användas för statistik, forskning, epidemiologiska undersökningar, utvärdering och kvalitetssäkring. Men det är strikt sekretess.
Socialstyrelsen lämnar inte ut uppgifter som kan skada en enskild patient eller vårdgivare eller som avslöjar företagshemligheter.
För att få ut uppgifter på individnivå till forskning måste en etisk prövning göras.
Socialstyrelsen tar inte utan vidare fram rapporter om tandvården.
– Finns det ingen beställare, finns det inga rapporter. Socialstyrelsen kan inte springa förbi resursfrågan, säger Andreas Cederlund.
Ett annat problem är att tre myndigheter samsas om att redovisa statistik om munhälsan och tandvården: Socialstyrelsen, Försäkringskassan och Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV)
– Det vore fantastiskt om alla tre myndigheter skulle lägga ut sin stati-stik på en gemensam portal, men där är vi inte än, säger Jaroslava Lafih
 

Tandhälsoregistret för säkrad kvalitet

Inför tandvårdsreformen 2008 fanns ambitiösa planer på en databas där tandläkare och alla andra själva kunde ta fram statistik från tandhälsoregistret (se artikeln på sidan 25). Än finns ingen offentlig databas.
– Det är svårare än man tror att skapa en interaktiv databas, konstaterar Lars Sjödin, i dag odontologisk utredare och tandläkare på Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV). Han deltog i planeringsarbetet inför tandvårdsreformen 2008.
Tandhälsoregistret skulle i princip kunna användas av enskilda kliniker som vill jämföra sina egna siffror med riksomfattande statistik för att kvalitetssäkra verksamheten.
– Många tandläkare är intresserade av att veta mer om tandhälsan, produktionen och kvaliteten. Hur många tänder har patienterna? Hur ofta kommer de? Vilken sorts vård får de?, säger Lars Sjödin.
 

Karies eller tidigare lagningar

Sekundärkaries, parodontit och parodontal sjukdom, tandlöshet och tandluckor och hur man väljer att behandla dem är exempel på faktorer som kan vara intressanta att jämföra.
En annan fråga som intresserar Lars Sjödin är varför lagningar görs. Under det senaste året gjordes över 3,3 miljoner lagningar.
– Vi har aldrig tidigare på nationell nivå vetat om man lagar tänder på grund av karies eller om vi lagar tidigare lagade tänder som går sönder, säger han.
Att kunna jämföra sina rotfyllningar med rikets skulle också vara intressant. »Hur många rotfyllningar behöver jag göra om efter några år jämfört med rikssnittet?«
 

Verktyg vid köp av klinik

De uppgifter som rapporteras in till tandhälsoregistret skulle också kunna vara intressanta när man överväger att ta över en klinik. Statistiken kan ge en bild av vilken vård man kan vänta sig på kliniken och vilken volym verksamheten har.
Med uppgifterna från tandhälsoregistret kan den som säljer sin klinik visa mer än hur stor omsättningen har varit. Är det många friska patienter, eller har många patienter ett stort behandlingsbehov?
– Man kan fatta bättre affärsbeslut om man tittar på statistiken. Jag tror inte att det är så många som har tänkt på det, säger Lars Sjödin.
Hur många tänder finns det hos patienterna på kliniken, och hur stor andel är intakta? Hur många undersökningar görs? Hur många lagningar, och varför? Hur många kronor och broar?
Om man vill ha många friska patienter eller en större andel sjuka patienter beror mycket på intresse. Vill man inrikta sig på förebyggande tandvård eller exempelvis protetik?
Myndigheterna har inte tid att erbjuda sådana sammanställningar, men vårdgivare kan ta fram dem själva med hjälp av journalsystemen, berättar Lars Sjödin.
 

Finns felkällor

När uppgifterna finns på riksnivå skulle man kunna börja jämföra, men de behöver vara mer kvalitetssäkrade än i dag.
Ett sätt att se om siffrorna i tandhälsoregistret ger en rimlig spegling av munhälsan är att jämföra dem med epidemiologiska studier. Ger de inte samma bild behöver man hitta felkällorna.
En felkälla är att behandlare inte rapporterar på samma sätt.
– Tandläkare har inte fått instruktioner om hur de ska göra och många förstår nog inte vad de har för nytta av att rapportera rätt heller, säger Lars Sjödin.
Det är viktigt med återkoppling, tycker Lars Sjödin. Myndigheterna behöver visa upp hur statistiken ser ut och ta reda på om tandläkarkåren tycker att den verkar rimlig.
Vad gäller karies ligger tandhälsoregistrets siffror nära tidigare epidemiologiska studier, medan parodontitsiffrorna stämmer sämre, berättar Lars Sjödin.
– Man kanske rapporterar parodontit som gingivit i stället, spekulerar han.