– Det jag såg hos mina patienter när jag arbetade som allmäntandläkare fick mig att undra om det händer något med munhälsan vid obesitas och obesitasbehandlingar, säger odontologie doktor Negin Taghat, undervisningstandläkare i Folktandvården Västra Götaland, som nyligen disputerat vid Sahlgrenska akademin med en avhandling som undersökte just den saken.
Bland annat studerade hon 118 kvinnor som genomgick behandling mot obesitas – antingen kirurgisk eller medicinsk (det vill säga livsstils- och kostbehandling som inkluderar energipulver med lågt antal kalorier).
Före behandlingen kunde hon hos kvinnorna notera en trend, där högre BMI gav högre kariesrisk. Risken var dubbelt så stor hos individer med BMI över 45, som hos dem med BMI mellan 35 och 40. De med högst BMI gick också till tandläkaren mer sällan, och det var oftare akuta besvär som ledde till besöket.
Patienterna som fått kirurgisk behandling utvecklade mer kariesskador än den medicinskt behandlade gruppen.
– Vi följde sedan dessa individer över tid, förklarar Negin Taghat. Det visade sig att patienter som fått kirurgisk behandling utvecklade mer kariesskador än den medicinskt behandlade gruppen, både emaljkaries och dentinkaries. Skillnaden var signifikant även när vi kontrollerat för andra medicinska tillstånd och socioekonomiska faktorer.
– I en annan studie skickade vi ut en enkät till alla patienter som fått obesitasoperation. Svarsfrekvensen var 55 procent, och av dem upplevde varannan att de hade sämre munhälsa. Det kunde bland annat handla om symtom som hypersensibla tänder och tuggproblem. Problemen i munnen kunde skapa socialt obehag hos dessa individer och påverka deras orala hälsorelaterade livskvalitet.
Varje år genomgår ungefär 5 000 personer obesitasoperation i Sverige.
– Det här är en grupp som tandvårdspersonalen möter i sitt dagliga arbete, men patienterna berättar inte alltid om det för tandvårdspersonalen. Det är därför viktigt att vi som arbetar i tandvården är medvetna om att både obesitas och obesitasoperation kan öka risken för karies, säger Negin Taghat.
– Oftast har patienterna själva ingen aning om detta. Det är därför viktigt att tidigt göra patienterna medvetna, och att sätta in individanpassade profylaktiska åtgärder i ett tidigt skede.
Vid en fråga om styrkor och svagheter i studierna svarar Negin Taghat att en styrka är att de har en longitudinell studie med två års uppföljning, medan andra studier bara har ett halvårs uppföljning, eller är tvärsnittsstudier. En svaghet är dock att studien bara omfattade kvinnor, så det är ovisst om resultaten är generaliserbara även till män.