”Var ärlig och informera om riskerna”

– Viktigt är att fråga patienten vid varje besök hur det står till med tobaken, men även alkoholen. Vidare att man visar patienten på förändringar som man hittar och som är tobaksrelaterade och ger tips och råd utifrån förbundets skrift. Om patienten behöver hjälp, skicka en remiss på rökavvänjning om man inte själv har kunskap.
Speciellt alkoholbruk kan vara känsligt att ta upp.
– Man ska vara ärlig och informera så att patienten kan ta ett rätt beslut på rätt information.
Vad vinner man på att bli tobaksfri eller minska alkoholintaget?
– Worse case scenario är ju att man utvecklar en oral cancer om man fortsätter sitt bruk/missbruk. Om man slutar förbättras siffrorna så att man slutligen hamnar på en risknivå som en som aldrig rökt. När det gäller alkohol finns det studier som visar på minskad risk för oral cancer/pharyngeal efter alkoholstopp. Men i samma studie finns även en ökad risk jämfört med icke alkoholnyttjare inom ett visst tidsspann.
– Inom odontologin har man en bra artikel av Warnakulasuriya och medarbetare med titeln ”Oral health risks of tobacco use and effects of cessation” publicerat i Int Dent J 2010 Feb; 60(1):7-30. Där går man igenom allt från karies till oral cancer och tittar på hälsoeffekterna av att sluta.
Enligt Mats Wallström är de flesta patienter väl motiverade att sluta med sitt missbruk.
– Men man stöter även på en del som är totalt terapiresistenta. För denna grupp fungerar nikotinet som den perfekta drogen när ångesten sätter in.
Kan en behandlare vägra att operera en patient som väljer att fortsätta exempelvis att röka?
– Om det föreligger en klar medicinsk risk kan man säga nej till patienten. Vi vet ju exempelvis att vissa behandlingar kräver en god cirkulation för läkning. De gånger som man har nekat patienten en viss behandling är det på grund av den dåliga prognosen. De allra flesta patienterna förstår detta om man informerar rätt.
Mats Wallström påpekar att det enligt Socialstyrelsen inte finns något lagrum som säger att man kan vägra vård. Landstinget har skyldigheten att erbjuda god hälso- och sjukvård och tandvård (3§ hälso- och sjukvårdslagen [1982:763] och 5§ tandvårdslagen [1985:125]). Det ansvaret gäller också personer som röker.
Vilken vård som ska erbjudas får enligt Socialstyrelsen bedömas enligt en sedvanlig prioritering efter principerna om människovärde, behov och kostnadseffektivitet.
Tillbaka till artikeln Upptäck farliga förändringar i tid