Motståndet i Nazityskland – tandläkare bland regimmotståndarna

Genom vår tidigare artikel i Tandläkar­tidningen nummer 7/2022 ville vi stimulera till forskning om svensk-tyska kontakter under nazitiden 1933–1945. Att judiska och oppositionella tandläkare utsattes för ett omfattande förtryck i Nazityskland uppmärksammades inte i samtida svensk tandläkarpress. I den här artikeln vill vi fokusera på motståndet mot regimen.

Den 5 augusti 1943 verkställdes dödsdomarna för 16 unga tyskar i fängelset Berlin-Plötzensee. Med exakt tre minuters mellanrum med början klockan 19.00 påbörjades avrättningarna. De dömda tillhörde samtliga ett antinazistiskt nätverk kallat Rote Kapelle (Röda orkestern) med fler än 150 medlemmar med olika politiska och religiösa inriktningar – Hitlermotståndare som slutit sig samman för att värna människovärdet i en omänsklig omvärld. Ett av offren i Plötzensee var Maria Terwiel.

Terwiels levnadsöde är nära förknippat med fästmannen och tandläkaren Helmut Himpel, som hon lärde känna under deras gemensamma tid som studenter vid universitetet i Freiburg. Himpel, född 1907 i Schönau im Schwarzwald, avslutade sina tandläkarstudier i Freiburg 1933. Efter examen flyttade Himpel till Berlin där han påbörjade sin yrkesbana. Från 1937 hade han egen praktik i Berlin-Wilmersdorf och från 1941 på Lietzenburger Strasse 72 i stadsdelen Charlottenburg, där han också var bosatt.

Maria Terwiel, född 1910 i Boppard, läste juridik vid universiteten i München och Freiburg, men eftersom modern var judinna fick Terwiel, som själv var katolik, inte avlägga någon examen på grund av sin ”icke-ariska bakgrund”. Hennes färdigskrivna avhandling fick inte heller läggas fram. Ett giftermål med Himpel var otänkbart enligt de antisemitiska Nürnberglagarna från 1935 ”för att skydda det tyska blodet och den tyska äran”. Maria Terwiel flyttade därför till Berlin där hennes familj och fästman fanns.

Helmut Himpel betraktades som en framstående yrkesman. Till hans patienter räknades medlemmar i den diplomatiska kåren och välkända kulturpersonligheter. På fritiden ägnade sig Himpel åt guldsmedsarbeten, en hobby som låg nära hans yrkesmässiga verksamhet. Musiken var också ett stort intresse och tillsammans med Maria Terwiel, som var en utmärkt pianist, arrangerade han musiksoaréer för sina vänner.

Röda orkestern

Enligt Nürnberglagarna fick judar inte längre besöka ”ariska” tandläkare utan enbart judiska, som dessutom inte längre fick kalla sig tandläkare utan tandbehandlare. Judar fick heller inte resa med kollektivtrafiken. Himpel ignorerade bestämmelserna och tog emot judiska patienter i hemlighet på kvällstid, och judiska patienter som inte längre tog sig till praktiken besökte han i deras hem. Omkring 1939 kom Himpel via patienten och journalisten John Graudenz i kontakt med Röda orkestern (Rote Kapelle), som var ett löst sammansatt nätverk i olika regioner men med tyngdpunkten i Berlin. Både Himpel och Maria Terwiel räknades till medlemmarna.

Nätverkets huvuduppgifter blev att sprida kännedom om tyskarnas krigsbrott under det nyligen startade andra världskriget och att informera om naziregimens förtryck av politiska motståndare och judar. Himpel och Terwiel klistrade upp affischer och klistermärken med antinazistiska budskap, skrev flygbladstexter och bidrog till att distribuera dem till utvalda adressater. En annan målsättning var att vidarebefordra viktig ekonomisk och militär information till de allierade. Dessutom erbjöd medlemmarna stöd till förföljda judar och politiskt oppositionella. Himpel och Terwiel bidrog till spridningen av flygblad med en predikan av den katolske biskopen i Münster, Clemens August Graf von Galen, för att stärka opinionen mot avrättningarna av handikappade personer och psykiskt sjuka barn och ungdomar.

Tandläkarpraktiken blev till en träffpunkt och ett andningshål för regimmotståndare. Där kunde också en radiosändare gömmas undan Gestapo.

Men allteftersom motståndsgruppen blev mer och mer aktiv ökade också Gestapos insatser för att avslöja den. Av de medlemmar i Röda orkestern som arresterades var 40 procent kvinnor.

Efter en stor sökaktion i september 1942 arresterades Himpel och Terwiel och dömdes för högförräderi till döden. Den 13 maj 1943 verkställdes dödsdomen för tandläkaren och motståndskämpen Helmut Himpel, i hans 35:e levnadsår, precis som för fästmön Maria Terwiel – med fallbilan i fängelset Berlin-Plötzensee.

Motstånd mot den nationalsocialistiska regimen

Halva den tyska tandläkarkåren var efter det nazistiska maktövertagandet i januari 1933 medlemmar i nazistpartiet, NSDAP. Självfallet fanns det i den andra halvan ett antal tandläkare som var motståndare till regimen. Få tog dock steget till ett aktivt motstånd så som Himpel gjorde.

I samband med förarbetet till vår artikel i Tandläkartidningen nummer 7/2022, ”Tandläkare i diktaturer – mer forskning om svensk tyska kontakter 1933–1945 är nödvändig”, där vi gick igenom samtliga nummer av Sveriges Tandläkare-Förbunds Tidning och Svensk Tandläkare Tidskrift 1933–1945, kunde vi konstatera att det i tidskrifterna inte fanns något omnämnande av förtrycket mot vare sig judiska eller oppositionella tyska tandläkare. I stället kunde vi konstatera ett nära samarbete med det nazistiska tyska tandläkarförbundet DGZMK. Ordföranden för det tyska förbundet, Reichszahnärzteführer Ernst Stuck, invaldes 1936 som korresponderande medlem i Svenska Tandläkare-Sällskapet.

Fortsatt forskning om medicin under nationalsocialismen

Förra året publicerade en internationell forskargrupp rapporten ”Lancet Commission on medicine, Nazism, and the Holocaust: historical evidence, implications for today, teaching for tomorrow”. Författarnas syfte var att dels sammanfatta den historiska forskningen om medicin i Nazityskland, dels att utforska på vilka sätt historien är relevant för medicinsk personal i dag. Vid lanseringen inledde Richard Horton, chefredaktör på The Lancet, med att fråga sig varför kurser om medicin i ”Tredje Riket” ännu inte inkluderats i alla vårdutbildningar: ”Varför lär jag mig först nu om detta, strax före pension? Varför fick jag inte som ung läkarstudent undervisning i ämnet – som är en förutsättning för att vi på ett djupare plan ska kunna förstå hur modern forskningsetik och läkarens roll i samhället förändrats?”

Här finns en möjlighet för Tandläkarförbundet att leda ett utbildningsinitiativ för att kartlägga svenska kontakter med Nazityskland, men också att lyfta fram kollegor som med risk för sina liv kämpade emot totalitära regimer. Dit hörde Maria Terwiel och Helmut Himpel.