Annons

Annons

Replik: Vi är många – men vi behöver bli ännu fler

I Tandläkartidningen nummer 6/2026 uppmanade debattörerna Linnea Dahlström och Åsa Remper svensk tandvård att dela sina erfarenheter av miljö- och klimatarbete och samarbeta mer för att minska sina utsläpp. Men bilden av ett bristfälligt erfarenhetsutbyte stämmer inte, menar tandläkare Per Matsson.

Per Matsson är tandläkare, senior rådgivare och ansvarig för miljö och kemikalier i Folktandvården Västmanland AB .

Foto. Colourbox, Privat

Åsikterna i denna debattartikel är textförfattarens, inte Tandläkar­tidningens.

 

Vill du skriva en debattartikel i Tandläkartidningen?

Vi tar emot debattartiklar inom odontologi, politik och samhälle som är av intresse och relevans för tandläkare och tandvårdsbranschen.

Här hittar du mer information om hur du går tillväga. 

Samarbetet och erfarenhetsdelningen inom tandvården i Sverige är, enligt min mening, inte så bristfälliga som debattörerna Linnea Dahlström och Åsa Remper gör gällande i sitt inlägg i Tandläkartidningen nummer 6/2026 (publicerad digitalt 26 augusti 2026).

Inom folktandvården har vi den nationella miljögruppen, och den underliggande Hg-gruppen, som har varit mycket aktiv. Folktandvårdens nationella miljögrupp har under det senaste året arbetat aktivt för att sprida användandet av Hg-jonavskiljare, som tar hand om vattenlöst kvicksilver.

Många av de privata organisationerna, till exempel Smile och Praktikertjänst, är också engagerade i miljöfrågorna. Det finns även många enskilda privata tandläkare som har stort miljöengagemang.

Sverige och de nordiska länderna ligger generellt sett långt framme med miljöåtgärder. Under snart tre decennier har vi till exempel inte använt amalgam. Det generella förbudet inom EU mot kvicksilverfyllningar kom först för cirka 1,5 år sedan.

Vi börjar även bli riktigt bra på återvinning. Regionerna återvinner i stor utsträckning. Tyvärr är de riktigt stora avfallsposterna, nitrilhandskar och cellulosa (till exempel munskydd), ännu inte möjliga att återvinna. Det pågår dock flera försök att möjliggöra sådan återvinning.

Fortfarande är det viktigaste av allt kanske ändå att patienterna håller sig friska och inte behöver någon behandling. På så sätt minskar miljöpåverkan från tandvård per automatik.

Lustgas är ett ämne som har väckt nytt intresse på grund av ny EU- klassificering, H360 (reproduktionstoxisk), som börjar tillämpas senast den 1 februari 2027. Här har också ett samarbete påbörjats. Lustgas är starkt klimatpåverkande, men bryts ner till 99 procent i en destruktör.

Många av våra leverantörer har ett stort intresse av att få fram miljöanpassade produkter, som helst ska vara hållfasta, vackra, biokompatibla och sitta kvar. Tyvärr bromsas många av leverantörerna av att tillverkarna inte alltid har ett miljöintresse, eller att det är enklare och billigare att fortsätta med de gamla invanda produkterna så länge man tjänar bra med pengar på dem.

I våra upphandlingar och möten med leverantörer arbetar vi inom regionerna mycket med miljökraven för de produkter som vi köper in. Vi delar också frikostigt med oss av våra erfarenheter mellan regionerna. I den offentliga tandvården, liksom
i de större privata tandvårdsorganisationerna, har vi ofta tillgång till miljösamordnare och miljöombud. Vi kan också ofta genom våra regioner få stöd av miljökemister. Ett problem kan vara att resurserna är små.

Det är givetvis mycket bra om professionsorganisationerna engagerar sig i miljöfrågorna, hjälper till att sprida information och uppmuntrar till samarbete. Vi är många som med entusiasm arbetar med miljö- och klimatfrågorna inom tandvården. Trots detta behöver vi bli många fler.

Det krävs också att vi alla förstår att vi måste göra vår del. Nu får vi också ta itu med att generöst dela med oss av våra erfarenheter.

Per Matsson, tandläkare, senior rådgivare och ansvarig för miljö och kemikalier i Folktandvården Västmanland AB

Upptäck mer