Det var med stort intresse jag tog del av Fredrik Hedlunds referat ”Tandkräm med fosfat bättre för barn” i Tandläkartidningen nummer 9/2016 (sidan 54). Tyvärr tror jag att texten kan missleda läsarna att tro att en så kallad ”lågfluortandkräm” kan vara lika bra, eller till och med bättre, än en tandkräm med ”normal fluorhalt”.
Det som inte kommenteras i notistexten är att artikeln som refereras har stora vetenskapliga brister. Här kommer några av de allvarligaste:
- Studien är inte randomiserad på individnivå utan på ”klassrumsnivå” och författarna har inte tagit någon hänsyn till klustereffekten vid sina analyser.
- Läser man texten som syftar på tabell 1 riktigt noga, ser man att skillnaderna mellan grupperna uttrycks i procent och kallas ”signifikanta”. Med det menar författarna ”betydande” skillnader, för de undviker nogsamt att skriva statistiskt signifikanta skillnader. Och om man sedan räknar på siffrorna i tabell 1 finner man direkt att det inte finns några som helst statistiska skillnader i kariesförekomst eller incidens mellan grupperna. Alla p-värden är skyhögt över 0,05.
- Styrkeberäkningen är obegriplig och missledande. Studien har med största sannolikhet för låg ”power”, det vill säga för få deltagare i de tre grupperna.
- Den korresponderande författaren har patent på den tandkräm som visade sig vara bäst. Det var också samma forskare som allokerade klasserna till de olika tandkrämsalternativen.
Summa summarum: Det kan vara så att lågfluortandkrämen är bättre än en vanlig tandkräm, men studien har definitivt inte visat att det är så.
Det kan vara svårt att kritiskt bedöma vetenskaplig litteratur, men visst borde väl de studier som refereras i Tandläkartidningen vara kvalitetsgranskade så att de faktiskt har ett åtminstone hyggligt bevisvärde?
Svante Twetman
professor, Odontologisk institut, Københavns universitet
Potentiella jävsförhållanden: Inga uppgivna.
Läs svaret från Tandläkartidningens vetenskapliga redaktörer!
