Folktandvården i Västra Götalandsregionen gav lagom till jul ut skriften ”Frisktandvård – en framgångssaga”. Man kanske skulle ha lagt till ”… för folktandvården”. Det är högst osäkert om betalsystemet är en lika stor framgång för patienterna.
Efter en något trevande försöksverksamhet, först kallad premietandvård, blev frisktandvård en del av det statliga tandvårdsstödet 1999. Systemet går ut på att patienten tecknar en treårig försäkring som inkluderar förebyggande och viss reparativ vård.
Innan ett avtal kan tecknas ska patienten nollställas, det vill säga genomgå en undersökning och behandling av skador och sjukdomar enligt den traditionella ersättningsmodellen. Det är som bekant en styckeprismodell med en åtgärdstaxa fastställd av Försäkringskassan. Innan avtalet skrivs ska patienten också riskbedömas och placeras i en premiegrupp enligt modellen ”ju högre risk, desto högre premie”.
”Fördelen med frisktandvård anses vara att patienten får veta vad kostnaderna för tandvården blir den närmaste tiden”
Fördelen med frisktandvård anses vara att patienten får veta vad kostnaderna för tandvården blir den närmaste tiden, medan nackdelen är risk för underbehandling, det vill säga att det lappas och lagas i stället för att en mer långsiktig behandling utförs.
Fördelen med åtgärdstaxa, även kallad behovstandvård eller styckeprismodellen, är att båda parter vet vad patienten betalar för medan nackdelen är risk för överbehandling, eftersom vårdgivaren har ett ekonomiskt incitament att rekommendera en dyrare (men eventuellt bättre) behandling.
Kan man då säga något om vilket betalsystem som leder till bäst tandhälsa?
I en avhandling från Göteborgs universitet 2015, sponsrad av Folktandvården Västra Götalandsregionen, konstaterades att risken för karies var lägre hos frisktandvårdspatienterna jämfört med patienter som betalat enligt traditionell tandvårdstaxa (kontrollgruppen). Detta behöver dock inte vara relaterat till finansieringssystemen i sig utan kan sannolikt förklaras av större motivation hos patienterna i frisktandvårdsgruppen, vilka kallades till tandhygienist vid betydligt tätare intervaller jämfört med dem i kontrollgruppen.
”Man fann heller inga hälsoekonomiska analyser som visade att systemet är ekonomiskt fördelaktigt för patienterna.”
I en rapport från SBU från februari 2015 konstaterades att det inte finns några HTA-rapporter, randomiserade kliniska studier eller systematiska litteraturöversikter som stöder att tandhälsan förbättras genom frisktandvårdssystemet. Man fann heller inga hälsoekonomiska analyser som visade att systemet är ekonomiskt fördelaktigt för patienterna.
I socialförsäkringsrapport 2012:2 framhålls att det i första hand är yngre patienter i de lägre riskgrupperna som tecknar frisktandvårdsförsäkring. Drygt hälften av frisktandvårdspatienterna är mellan 20 och 29 år. I första hand utförs profylaktisk vård inom avtalen som framför allt utgör en typ av avbetalningssystem, det vill säga en periodisering av tandvårdskostnaderna. Enligt folktandvården i Västra Götaland tecknar endast 6 procent av de patienter som är över 60 år avtal. Eftersom Försäkringskassan motfinansierar avtalen kan man undra om pengarna kommer dem till del som behöver vården mest – det vill säga de äldre.
Framgångssagan för frisktandvården är kanske i första hand att folktandvården lyckas binda upp patienterna med treårsavtal så att det blir svårare att byta till andra (privata) vårdgivare.
Lars Rasmusson
professor, Göteborgs universitet
Lars Sennerby
professor, Göteborgs universitet
Läs också:
Replik: Vetenskapligt stöd finns för frisktandvård
Replik: Beprövad erfarenhet talar för frisktandvård
Fler väljer frisktandvård men få är äldre
