Annons

Annons

Den lilla kliniken lockar

Frida Karlsson drömde redan som liten om att bli tandläkare. Efter några år som forskande tandhygienist är hon nu på god väg att förverkliga drömmen. Helst vill hon i framtiden kombinera en tandläkartjänst på en mindre klinik med forskning.

Frida Karlsson, 30, går nu termin sex på tandläkarprogrammet på Karolinska Institutet. Men det är inte hennes första kontakt med odontologi, redan 2011 blev hon färdig tandhygienist och började jobba på en mindre klinik i Region Kronoberg. Något år senare gick hon en magisterutbildning för tandhygienister och fick smak för forskning.
En D-uppsats, som handlade om 25-åringars tandvårdsvanor och deras kunskaper om tandvårdssystemet och oral hälsa, blev starten och ledde så småningom vidare till en studie om riskgruppsbedömningar. Och ett erbjudande om en doktorandtjänst kopplad till odontologiska institutionen i Jönköping. Men då kom hon in på tandläkarutbildningen i Stockholm.

Frida Karlsson

Frida Karlsson
Utbildning: Leg tandhygienist och magisterexamen, Tandläkarstudent vid Karolinska Institutet, T6.
Forskningsområde: Oral hälsa och riskgruppsbedömningar.


– Det var ett svårt val. Men jag skrev redan som barn i kompisarnas mina vänner-böcker att jag ville bli tandläkare, och den här chansen ville jag inte missa. Jag tänkte att forska kan man alltid göra sedan.
Nu går Frida termin sex, en termin som normalt sett innehåller till exempel preklinisk kurs i protetik, föreläsningar i kariologi och parodontologi, patientpass, grupparbeten och kursen ”Att utvecklas till tand­läkare”. I dessa coronatider har saker och ting hamnat i ett för alla nytt läge, och det är oklart i vilken ordning kurser och kursmoment kan genomföras. Föreläsningarna ges på distans och Frida Karlsson är hemma i Småland tills den fortsatta planeringen klarnar.
– Det känns skönt att inte vara i Stockholm i det här läget, tycker hon.

Riskgrupp och kariesprevalens

Studien om riskgruppsbedömningar, som Frida tillsammans med handledarna Malin Stensson och Henrik Jansson genomförde i ett samarbete mellan Folktandvården Kronoberg och odontologiska institutionen i Jönköping, publicerades 2020 i International Journal of Dental Hygiene.
Det Frida gjorde var att studera journaldata hos ungdomar för att undersöka kariesincidensen i folktandvården under fem år i förhållande till riskgrupp och kariesprevalens. Det riskgruppssystem som användes i journalerna var R2, ett system som ofta används inom folktandvården och som Frida beskriver som pedagogiskt och lättanvänt, men inte validerat.
– Det finns över huvud taget inte många studier på riskgruppering, och nästan ingenting om ungdomar, berättar hon.

Grön, gul eller röd

Systemet R2 föreslår en grön, gul eller röd riskgrupp för patienten. Gruppindelningen kopplas sedan till ett grönt, gult eller rött behandlingsprogram med avseende på till exempel profylax och revisionsintervall.
– Men ocklusalkaries eller djupa fissurer ingår inte som riskfaktor, så därför ville vi också se hur mycket karies patienterna utvecklade ocklusalt på sexor och sjuor. Det vi såg och som var oväntat var att de som var kariesfria snabbt fick karies, framför allt approximalt. Efter fem år hade 34 procent av dem karies i sexorna och 17 procent hade utvecklat karies i sjuorna. Trots det låg 75 procent kvar i samma riskgrupp eller hade förbättrad riskgrupp jämfört med baseline.

Djupa fissurer som riskfaktor

Studien visade att 94 procent av patienterna vid starten tillhörde den lägsta, gröna riskgruppen och 6 procent tillhörde den gula mellangruppen. Inga patienter fanns i röd högriskgrupp. Efter fem år fanns 74 procent i den gröna gruppen, 20 procent i den gula och 6 procent i den röda gruppen.
– Slutsatsen av detta blir att det verkar vara svårt att bedöma kariesprogressionen och progressionshastigheten. Man fissur­förseglar bara i högriskgruppen men det skulle man, sett till det här resultatet, kunna vara lite mer generös med. ­Djupa fissurer borde tas med som riskfaktor vid bedömningen, och kanske också salivprov för att hitta biomarkörer.

“Man ska göra riskgruppering efter varje undersökning, men bara 52 procent av patienterna hade fått den ifylld.”

Det krävs mer forskning konstaterar Frida Karlsson, som tycker att det ibland tas väl lätt på riskgruppering.
– Man ska göra riskgruppering efter varje undersökning, men bara 52 procent av patienterna hade fått den ifylld under de fem åren, ändå hade de i genomsnitt blivit undersökta varje år.
Patienterna gick alltså i många fall miste om profylax och informationsinsatser de hade behövt för att förhindra kariesutveckling. Gör man en noggrann riskgruppering vinner man mycket i längden. Man kan fördela resurserna bättre när man vet vilken förebyggande tandvård man ska satsa på, får bättre koll på patienterna och ett bättre flöde på kliniken menar Frida.

Kombinera forskning och klinisk verksamhet

När hon själv blir färdig med sin utbildning vill hon helst arbeta på en mindre klinik, det gjorde hon som tandhygienist och hon ser många fördelar.
– Riskgruppering handlar också om att lära känna patienterna, man vet vilka som kanske kan behöva extra profylax när man även träffar deras familj och syskon. På en stor klinik med stor personalomsättning är det svårare att följa upp behandlingen.
Frida jämför forskningen med att gå Kungsleden – vissa dagar är det bara lerigt och stenigt och andra dagar har man fin utsikt och allt känns fantastiskt, som när man hittar nya resul­tat och slutsatser. Mest optimalt vore om man kunde kombinera forskning med klinisk verksamhet.

Närhet till naturen

Hur det än blir med den saken så blir det sannolikt Småland för Frida Karlsson, som är uppvuxen på en gård och van vid en livsstil med närhet till naturen. Skytte är ett intresse, skogsvård ett annat.
– Jag tycker om att vara ute och köra motorsåg till exempel, det hör till när man sköter skog, säger hon och tillägger att hon har tagit motorsågskörkort.
Men kören hemma i Småland får vänta, nu återstår det några terminer till i Stockholm och då blir det i stället OF:s luciakör som gäller.

Upptäck mer