Annons

Annons

Endodonti bakom galler

Mördare, våldtäktsmän och kvinno­misshandlare. Tandläkare Tor Bomans patienter på anstalten ­Västervik Norra bär på olika levnads­öden, men de flesta har en sak gemensamt. De är i stort behov av ­akuttandvård.

Tor Boman huttrar av den kalla luften och tittar upp på stängslet och taggtråden som omsluter anstalten Väster­vik Norra. Med sina drygt 250 fångar är anstalten Sveriges tredje största fängelse.

I mötet med patienterna är Tor Boman väldigt avslappnad. Genom åren är det bara en fånge som har blivit arg och kallat honom skitstövel. Annars är de flesta fångar tacksamma.


– Det sitter några på livstid här, en av dem var på återbesök hos mig i morse, men jag tänker aldrig på vad enskilda patienter har gjort och jag vill inte heller veta. Det gäller att hålla sig objektiv för att kunna utföra fullvärdig tandvård.
Säkerheten är hög. För att få besöka tandvårds­kliniken på Västervik Norra har jag och fotografen varit tvungna att skicka in våra personnummer för bakgrundskontroll. Efter att ha blivit insläppta vid den yttre grinden får vi visa upp legitimation och låsa in ytter­kläder, mobiltelefon och värdesaker.
Vid säkerhetskontrollen passerar vi en metalldetektor, som på en flygplats, samtidigt som kameraväskan röntgas. En vakt eskorterar oss till fängelsets avdelning för sjukvård och tandvård. Längst in ligger det rum som tjänstgör som tandvårdsklinik. Alla fönster är försedda med galler och det enda som påminner om en riktig klinik är datorn, diskdesinfektorn och den moderna tandläkar­stolen som köptes in av anstalten förra året.

”Varje gång jag är här är det ett flertal endodontiska akutbehandlingar.”

– Den gamla var från slutet av 1970-talet och hade sett sina bästa dagar för länge sedan. Den var inte anpassad efter nutida behov och syn på ergonomi. Sen saknar vi höj- och sänkbara möbler, riktiga skåp och har till exempel ingen digital skanner för tandavtryck, men vi har den mest nödvändiga utrustningen och klarar oss långt på det.
Tor Boman arbetar på kliniken var­annan tisdag tillsammans med tandsköterska Jose­fin Andersson. Övrig tid arbetar de på ­Stångå Tandklinik i Linköping som genom upphandlingar har ansvarat för tandvården på Västervik Norra i fyra år. Han visar upp röntgenbilder på sin senaste patient som han anser ger en bra bild av den typiska patienten på anstalten.
– Här ser du att tand 17 har tagits bort, 16 saknas, 37 är borttagen och 27 är nästan helt nersliten. I dag har jag gjort rotbehandling på en annan tand. Varje gång jag är här är det ett flertal endodontiska akutbehandlingar. Nästan allt är akut tandvård, vi hinner inte med något annat.

Karies på grund av missbruk

En kriminalvårdare, som bevakar och sköter den dagliga säkerheten, sticker in huvudet och meddelar att nästa fånge kommer om några minuter. Tor kastar en blick på patientlistan som rymmer 19 namn. Det är fortfarande förmiddag, men han ser redan nu att han troligtvis inte kommer hinna med alla i dag. Behovet av akut­behand­lingar är stort och det är nästan alltid minst tio nya namn på listan. Dessutom ska återbesökspatienter hinnas med.
– Hittills har jag rensat fyra tänder på totalt fem patienter. Förekomsten av karies är väldigt hög vilket i de allra flesta fall beror på långvarigt missbruk, förmod­ligen ett blandmissbruk med olika narkotikaklassade substanser och alkohol. Ingen berättar att de är missbrukare, men deras dåliga munhygien är en bra indikator.
Narkotikaklassade substanser som exempelvis amfetamin påverkar bland annat det centrala nervsystemet och leder till förhöjd vakenhet. Personen drabbas då av hypertoni, takykardi och hypertermi samtidigt som blodflödet minskar till salivkörtlar, vilket resulterar i nedsatt salivsekretion. Muntorrheten motverkas sedan med hjälp av sötsaker.

Hög sekretess

– Missbruk leder i förlängningen till ökad kariesförekomst och parodontal sjukdom efter­som dagliga rutiner suddas ut och munhygien inte prioriteras. Jag har även sett många exempel på tandgnissling som kan uppstå av ökad muskelaktivitet. Personer utan missbruk hade gått till tandläkaren när den första smärtan uppstod, men många här inne har bedövat smärtan med sitt missbruk och härdat ut. Till slut har tänderna ”ruttnat”.
I korridoren strax utanför kliniken, där fyra sjuksköterskor och en läkare har sin mottagning, ligger två väntrum. När kriminalvårdarna hämtar en fånge på en avdelning, eller från isoleringen, genomförs en så kallad slussning, som är omgärdad av hög sekretess. Fångarna förs genom anstaltens olika säkerhetsdörrar ner till väntrummen.

”I have to take this one out and are going to split it in half.”

Kriminalvårdarna öppnar dörren till ett väntrum och leder in en man i 30-årsåldern. Han har svårt att kommunicera på engelska, men det gör inget. Tändernas tillstånd talar sitt tydliga språk.
– 37 är jättetrasig och måste dras ut, och det är stora hål ända ner till rötterna i överkäken. 46 saknas. Tyvärr har jag bara tid att dra ut 37 och rensa ut och lägga i bakteriedödande medel i 35. Det är sällan vi får tid till att laga hål eller sätta in en tandbrygga, om de nu inte sitter inne en längre tid.
– I have to take out this one and are going to split it in half, förklarar Tor Boman för mannen.
Efter att ha bedövat käken påbörjar Tor Boman arbetet med att dela tanden i två delar för att enklare få ut den. Han vickar försiktigt med en hävel och får upp delarna ganska snabbt.
– Vi får se om patienten hinner komma tillbaka så att vi kan åtgärda resten. Jag ser här i mina papper att hans datum för villkorlig frigivning är i juli.

Svår tandlossningssjukdom

När patienten har gått visar Tor Boman upp ett foto­grafi på en mun som tillhör en annan fånge. Mjukvävnaden runt tänderna, som är som trasiga stumpar, är så svullna att Tor har skickat patienten vidare till specialisttandvården i Västervik för utredning och i första fasen vävnadsprov.
– Det är någon form av svår tandlossningssjukdom och hyperplasier. När min kollega Jon Granath träffade patienten för några år sedan var det också svullet. Jon skickade honom till en specialistklinik, men mannen åkte aldrig dit eftersom han skulle mucka. Under tiden som han har varit ute har det blivit mycket värre. Nu krävs kirurgi för att hjälpa honom.

Slagsmål på 80-talet

Den sista patienten före lunch är 53-årige Kent. Att det saknas tänder i överkäken och att flera andra tänder är i dåligt skick beror enligt Kent på ett slagsmål på 1980-talet där flera tänder skadades och drogs ut. Nu har han skickat in en ansökan till Kriminalvårdens förtroendetandläkare om att få sätta in långtids­tempo­rära broar.
– I dag lagar vi ett hål. Jag försöker rädda så mycket som möjligt, det underlättar om vi ska göra en bro, men det saknas en del fästen på vissa tänder. Vi får se hur mycket vi kan, får och hinner göra framöver, konstaterar Tor.
När han är färdig förklarar Kent att det inte kommer bli några långtidstemporära broar om det inte sker under tiden som han sitter på Västervik Norra.
– För första gången i mitt liv har jag bestämt mig för att prioritera min hälsa, men eftersom jag har över en miljon kronor i skulder kommer jag aldrig ha råd att åtgärda det efter muck, säger han och försvinner ut i korridoren tillsammans med två kriminalvårdare.

Upptäck mer