I Tandläkartidningen nummer 5/2020 presenterades en studie av Goa et al: ”Adjunctive effects of laser therapy on somatosensory function and vasomotor regulation of periodontal tissues in patients with periodontitis – a randomized controlled clinical trial”.
Som studiens medförfattare Peter Svensson påpekar i intervjun i Tandläkartidningen, tyder huvudfyndet i studien på att parodontit och gingivit inte är asymtomatiska tillstånd. Jag håller med om att det är intressanta fynd som förhoppningsvis kan styrkas i nya kliniska studier.
Efter att ha läst hela studien, ställer jag mig dock frågande till de slutsatser som presenteras i artikeln.
Författarna tar själva upp följande begränsningar av studien i diskussionsdelen:
- Deltagarnas ålder var i medel 26,5 år.
- De flesta parametrarna förbättrades drastiskt redan av den konventionella behandlingen, medförande att ytterligare fördel av laserbehandling är svår att mäta i en korttidsstudie likt denna.
- Studien har ett relativt sett litet underlag för statistiska beräkningar av skillnader av test och kontroll.
Man har i studien undersökt ett mindre antal unga patienter med parodontit. De har varken rökt, fått parodontologisk behandling eller antibiotika de senaste sex månaderna. Deras fickdjup i medel var vid baseline i sidopartierna 4,2–4,3 mm och ök-lateraler 3,7–3,9 mm. Det får mig att associera till patienter utan den komplexa biofilm av mikroorganismer vi vanligtvis möter och behandlar vid diagnosen parodontit och som är svår att förstöra.
Som författarna konstaterar, representerar underlaget troligen en mindre grupp med mer aggressiv parodontit, som ofta svarar på behandlingar på annat sätt än förstnämnda grupp.
Författarna beskriver också ett behandlingsprotokoll för Nd:YAG-laser som inte följer de anvisningar tillverkaren Fotona ger:
- Man har i studien använt vatten och luftspray, vilket påtagligt reducerar den förväntade effekten av denna våglängd av laserljus.
- Behandlingen utförs under enbart tio sekunder på antingen den buckala eller palatinala sidan av tänderna.
Att begränsa behandlingen med laser till tio sekunder ger ingen förväntad effekt. En inflammerad ficka på 4 mm bör behandlas minst 20–30 sekunder per sida och då helt utan vattentillförsel. Om blödningen är kraftig, bör behandlingen upprepas under samma sittning ytterligare ett par gånger.
Vidare bör laserbehandlingen föregå den konventionella behandlingen, innan de mekaniska instrumenten orsakar blödning i den parodontalt inflammerade vävnaden. Våglängder inom just Nd:YAG-laserns spektra absorberas kraftigt i hemoglobin.
Det positiva med artikeln är att den belyser pågående klinisk forskning som ger en antydan om vilka områden vi behöver utforska mer. Inte minst frågan om parodontit och gingivit är asymtomatiska tillstånd eller inte.
I Peter Svenssons avslutande betraktelse kan jag instämma när det gäller en sak: Det är inte rätt att rekommendera användandet av Nd:YAG-laser enligt studiens protokoll och vi ska inte förvänta oss någon tilläggseffekt vid sidan av konventionell behandling av unga patienter med lätt parodontit.
Dock, det finns relevanta behandlingsprotokoll för Nd:YAG-laser och även för andra, mer optimala, lasertyper. Att dra den generella slutsatsen av denna studie att laser inte ger någon tilläggseffekt vid parodontal behandling, anser jag inte kan göras.
Peter Fahlstedt, DDS, MSc Lasers in Dentistry, PhD-Cand, Universitetet i Bergen
Professor Peter Svensson, som intervjuades i Tandläkartidningen nummer 5/2020 om studien, har avböjt Tandläkartidningens erbjudande om genmäle.
