”Forskningen berikar mitt liv”

Martin Janda tycker om stor omväxling i arbetslivet. Han har nyligen köpt in sig på en praktik i Lund, och sedan årsskiftet jobbar han 60 procent privat som allmäntandläkare och specialist i protetik. Arbetet i övrigt består mest av att föreläsa och forska.

– Jag har svårt att hålla på med bara en enda sak. Jag har nästan alltid haft två jobb. När jag doktorerade gjorde jag det på halvtid och jobbade halvtid kliniskt, till exempel. Det enda jag har gjort på heltid är ST.
Att göra flera saker parallellt är ett mönster som grundades redan under studietiden.
– Jag var jätteduktig på piano. Men ska man försörja sig som musiker måste man vara bäst och det var jag inte. Därför blev det vården.
Martins pappa, farfar och farfarsfar var läkare, men han var osäker på om han skulle trivas med det.
– Jag började läsa till sjuksköterska. På den tiden kunde man gå en förkortad läkarutbildning därefter, men jag upptäckte att sjukhusmiljön inte var något för mig.
Samtidigt läste gamla gymnasievänner till tandläkare. Han var en hel del på deras fester och kände att yrket kunde vara något för honom. Efter sjuksköterskeexamen började han därför läsa till tandläkare direkt.

”Det var en stor fördel att hinna mogna lite innan jag läste till tandläkare och jag fick en helt annan ödmjukhet.”

Sjuksköterskeutbildningen har underlättat tandläkarkarriären på flera sätt.
– Det var inte alls bortkastad tid, tvärtom. Det var en stor fördel att hinna mogna lite innan jag läste till tandläkare och jag fick en helt annan ödmjukhet.
Under tandläkarstudierna jobbade han som sjuksköterska på thorax- och hjärtintensiven för att lära sig mer och finansiera studierna.
– Jag har haft nytta av att kunna hantera patienter och också av att förstå deras medicinska status och vilka läkemedel de använder, säger han.

Honorary associate professor i Hongkong

Martin har också en del internationella erfarenheter, har jobbat lite i Australien och är i dag honorary associate professor i Hongkong. Det är en oavlönad anställning som ger en forskningsbas där.
– Det innebär att de får utnyttja mig och jag får utnyttja dem, förklarar han.
Att bekosta forskning är inte lätt.
– Jag har delvis betalat för min forskning med intäkter från mina föreläsningar, men forskningen vill jag inte vara utan. Den berikar mitt liv och min kliniska vardag och ger en större tyngd till mina föreläsningar.

Hur mycket kan man böja en bro?

Forskningen handlar om protetiska implantatkomplikationer, varför de uppstår och hur man kan förebygga dem.
2017 forskade han i Hongkong i fem veckor. Hur mycket man kan böja en bro innan porslinet går sönder analyseras i det senaste projektet. Det kommer att publiceras senare i år.
– Vi vill att protetiska konstruktioner ska hålla så länge som det bara går, men det är ungefär dubbelt så vanligt med komplikationer på implantat jämfört med på tänder. Cirka 30 procent av konstruktionerna på implantat får någon form av komplikation inom fem år.
En anledning till komplikationerna är att implantat är fast förankrade i benet. Det innebär att det aldrig är helt spänningsfritt i konstruktionen. När det gäller protetik på egna tänder är det ju spänningsfritt, eftersom tänderna rör på sig.

Distansen tar upp krafter

För att minska spänningen i implantatstödda broar, rekommenderar Martin att man använder distans, framför allt med koniska system.
– Distansen tar upp krafter och fördelar dem vid tuggning och då är det mindre risk för att något går sönder.
En annan fördel är att det är mycket lättare att reparera en bro på distansnivå än en bro på fixturnivå.
– Alla tillverkare rekommenderar distans. Ibland står det att man ska använda det, och ibland att man bör använda det. Om du frågar protetiker i dag rekommenderar de också distans. Själv sätter jag distans mycket oftare nu än i början av min karriär. Det blir mindre uppskruvningar och mindre benförlust.

Jämfört original med icke-original

Att använda distans eller inte är delvis en kostnadsfråga, men Martin Janda menar att det inte blir så mycket dyrare för patienten.
– Försäkringskassan går in rätt mycket när det gäller distans. Det kostar patienten kanske 200 kronor per distans om de har kommit upp i det högre kostnadsskyddet.
En annan rekommendation är att använda originalimplantatsystem. Alla delar ska vara original, tycker Martin Janda.
– Vi har jämfört original med icke-original. Det blir bättre resultat med originalkomponenter. Inga av icke-originalen är identiska med originalen och på vissa är det stor skillnad.

Garanti gäller inte kopia

Han tror att det råder okunskap om skillnaderna mellan original och icke-original. Många kanske tror att kopiorna är lika bra – det går ju att få ett icke-original på plats. Men när man tittar i mikroskop syns det att anslutningen är sämre med kopiorna.
Det kan också vara riskfyllt ekonomiskt.
– Fabrikanterna har garantier, men det gäller bara om man använder deras originalprodukter. Går något sönder gäller inte garantin om du använder en kopia.
Förutom att behandla patienter, föreläsa och forska, skriver Martin Janda också böcker. Hittills har han gett ut två där han är huvudförfattare och redaktör. En handlar om den digitala kliniken, den andra om implantatkomplikationer.
Han har också idéer för en tredje bok som han tror blir färdig inom ett par år. Den handlar om protetik i den kliniska vardagen.
Janet Suslick