Han lyssnar och vill lära

En kryddig doft av eugenol, och en skarpare lukt av bränd tand från den remdrivna borren. Patienter i väntrummet som läser högt för honom ur Kalle Anka. I denna miljö föddes Stefan Adregårds tankar om att själv bli tandläkare.

– Doften av tandläkare luktar hemma för mig. Jag trivdes inte hos min dagmanna i Malmö där vi bodde, så jag hängde på pappa till kliniken i Hässleholm och var där mycket som barn.
När han var tio år skrev han ett brev till sitt framtida jag: ”Hej! Jag heter Stefan och jag ska bli tandläkare.”

”Min roll är inte att påverka och få igenom vad jag tycker, utan att samla ihop vad vi tycker som grupp och förmedla det.”

I dag arbetar han fyra dagar i veckan som tandläkare och en dag i veckan som hälso- och sjukvårdsstrateg i Region Skåne. Han är också ordförande i södra regionens kursnämnd och ledamot i fortbildningsrådet inom Sveriges Tandläkarförbund.
– Jag vill förstå och lära mig saker. Min roll är inte att påverka och få igenom vad jag tycker, utan att samla ihop vad vi tycker som grupp och förmedla det. Då måste man vara bra på att lyssna. Jag gillar att ha kunskapen om varför det blir på ett visst sätt, så att man har med sig det nästa gång.
Södra kursnämnden arbetar med att arrangera upp till trettio kurser per termin. Vissa kurser blir alltid fullsatta och återkommer år efter år, till exempel Vårdagar i Lund och Allmänkirurgi i Halmstad. Men nämnden funderar också ut nya kurser efter egna idéer och tips de har fått in.

Kurs i piezokirurgi

– Vi måste ha örat mot marken för att hitta de kurser som många vill gå, och vi vill gärna att man kommer in med tips. Alltför nischade kurser kan vara svårt, men ibland satsar vi på detta ändå. Till exempel anordnade vi en kurs i piezokirurgi trots att inte så många hade den utrustningen då.
Nämnden delar upp arbetet med kurserna mellan sig. Stefan Adregård har ett extra gott öga till diplomkurserna som är mer komplexa, med fler föreläsare och fler tillfällen, och därför känns mer spännande. Men han tillägger att det kan vara behagligt att anordna en endagarskurs som man anordnat tidigare, och inte kräver så stort engagemang.
– Det roligaste är en kurs där kursdeltagarna är glada och nöjda. Vi kursvärdar finns på plats för att svara på frågor och se till att deltagarna känner sig sedda och får rätt material och fika på rätt tid.

”Tandläkarna på slottet”

Drömkursen att anordna kallar Stefan Adregård ”Tandläkarna på slottet”. Den skulle fungera mer som ett seminarium med föreläsningar och möjlighet att diskutera patientfall med experter. Fokus skulle vara på hela behandlingen, från terapiplanering till uppföljning.
– Tyvärr var det ingen som ville gå den.
Förutom två jobb och uppdrag inom kursverksamheten är han referensperson för TLV:s förslag för nästa års riktlinjer, och Privattandläkarnas representant i Skåne. Han tycker att det är viktigt att engagera sig utanför kliniken för att få nya influenser.

Matlagning med sous vide

– Jag har svårt att sitta still och skulle ha svårt att bara vara på ett ställe. Jag är nyfiken och tycker att det är kul att lära mig nya saker. Det som får mig att gå igång allra mest är när det är något jag inte förstår.
Han berättar om sitt nyaste intresse: matlagning med sous vide-maskin. På fritiden spelar han också flera instrument, sjunger i Par ­Bricoles föreställning med Bellmanmusik, går kurser i att programmera hemsidor, läser några böcker i veckan, instruerar barngrupper i kampsporten MMA och umgås med familjen.
Hur hinner du med?
– Det gör man ju inte. Man måste sortera och göra det som måste göras just nu. Resten får vänta. Bara för att man har en viss position måste man inte göra allt, man får fördela arbetet. När jag inte jobbar vill jag ju ha energi kvar att umgås med familjen. Jag sover fyra–fem timmar per natt, så när familjen har somnat gör jag mina saker. Och framför allt har jag en stöttande sambo.

”I det här behandlingsrummet brukade jag sitta och leka.”

Stefan Adregård arbetar på en privat klinik som ryms i en stor villa på en lugn gata i Hässleholm. Från den gula tegelfasaden mot gatan vinkar en emaljskylt med texten ”Tandläkare” in besökarna, och på gaveln sitter hans föräldrars namnskyltar med titlarna tandläkare och tandhygienist. Två ytterdörrar leder in i huset: den ena till kliniken och den andra till familjens bostad en trappa upp.
Kliniken har en familjär stämning. Här arbetar, förutom föräldrarna, också Stefan Adregårds sambo, lillebror och lillebrors sambo med olika arbetsuppgifter. Familjen flyttade in i huset på 80-talet och det som nu är kliniken var tidigare föräldrahemmet.

– Det här brukade vara vardagsrummet, säger Stefan Adregård och sveper med armen mot receptionen där hans lillebror sitter. Och i det behandlingsrummet brukade jag leka. Köket har vi gjort om till steril.

Programmera Commodore 128D

Här började han sin karriär inom tandvården genom att sommarjobba som tandsköterska. Den första uppgiften var att vika servetter.
Att han skulle börja arbeta som tandläkare var, trots barndomsdrömmarna, inte helt självklart. Ett annat stort intresse, datorer, började när han som sjuåring lärde sig att programmera på en Commodore 128D. Efter gymnasiet började han dock läsa till civilekonom i Lund i väntan på att få möjligheten att göra lumpen och köra stridsbåt 90.
– Jag kom med i Lundaspexarna och hade väldigt roligt i Lund, så jag bestämde mig för att läsa vidare och inte göra lumpen. Jag tänkte söka till civilingenjör i datateknik, men hade inte riktigt koll på antagningsprocessen, så jag skrev tandläkare högst upp i ansökan och kom in på den utbildningen.
Han pendlade några år mellan Malmö och Lund och läste tandläkar- och civilekonomutbildning parallellt. När tandläkarutbildningen på tredje året blev mer praktisk och krävde mer närvaro valde han att koncentrera sig på den. Han tog examen år 2005 och har sedan arbetat både inom folktandvården och på privat klinik.

November 2014

Han var med och byggde upp tandläkarkliniken Skeppsbron i Malmö och arbetade där när livet i november 2014 plötsligt tog en ny vändning.
Väntan.
Isolering på sjukhuset.
Pip från övervakningsmaskiner. Plötsliga larm. Tester, mediciner och provtagning.
Hela familjen är sjuka i EHEC, en elak variant av tarmbakterien E. coli. Om man behandlar infektionen med antibiotika dör visserligen bakterierna, men då frisläpps mer av det toxin som ger blodiga diarréer och skadar kroppens organ.

”Läkarna föreslog en ny medicin som inte var testad på människor, men samma dag vände förloppet och sonen började läka.”

De blir inlagda på sjukhus och får inte lämna rummet. Värst drabbad är den äldste sonen, då sex år gammal. Hans njurar slås ut.
– Läkarna föreslog en ny medicin som inte var testad på människor, men samma dag vände förloppet och sonen började läka. Så vi slapp ”råttmedicinen”.
Sonens njurar blev skadade men i övrigt är han återställd, och nyligen har han fått sin farfars ena njure transplanterad.

Från lagningar till protetisk kirurgi

Stefan Adregård och hans sambo var sjukskrivna i ett halvår. Efter det fick de inte börja jobba med patienter på grund av infektionsrisken. Han fick jobb som bedömningstandläkare för Region Skåne.
– Det var roligt, och något jag kan tänka mig att göra igen. Jag fick se alla discipliner, från enkla lagningar till protetisk kirurgi.
Regionen behövde även en hälso- och sjukvårdsstrateg, en administrativ tjänst med ansvar för regionens avtal. Här har Stefan Adregård bland annat drivit utvecklingen av regionens it‑system. Så småningom började han jobba en dag per vecka på familjens klinik, som numera är hans huvudsakliga arbetsplats.

Rinkebymodellen

– Jag trivs väldigt bra, och det kommer hela tiden nya spännande saker. Jag har valt bort specialisering, men jag skulle gärna forska på samhällsekonomiska faktorer inom pedodonti.
Han är just nu med i ett projekt i Region Skåne som tittar på den så kallade Rinkebymodellen. Där gör man hembesök i socioekonomiskt svaga grupper och pratar kost, tandvård, motion och läsning. Sedan följer man upp barnen och mäter livskvalitet. Tanken är att titta på kostnaden för den här typen av insatser jämfört med de effekter de får.
– Just nu är vi fyra strateger som arbetar med att skriva ett beslutsunderlag för projektet. Vi försöker också få fram fler som vill vara med och forska om detta.
Det ringer på klinikens dörr och en man i färgfläckiga arbetskläder kommer in för att få rådgivning och boka in ett besök. Bröderna Adregård möter honom vid receptionen och samtalet går från möjliga behandlingar till gemensamma bekanta.