Annons

Annons

Han vill förstå beslutsfattandet

Hans forskningsområde är den rotfyllda tanden och vad man ska göra när resultatet inte är optimalt. Och vad händer om man inte gör något alls? Thomas Kvist är en av författarna i det nordiska temat om sambanden mellan oral hälsa och allmänhälsa.

Enligt siffror från Försäkringskassan görs ungefär 250 000 rotfyllningar varje år i Sverige, eller knappt 1 200 stycken per arbetsdag. Siffrorna är från 2009, och rotfyllningarna som utfördes det året utgör utgångsmaterialet i ett av flera projekt i Endodontic Research Collaboration, EndoReCo, ett forskningssamarbete mellan universiteten i Göteborg, Malmö och Köpenhamn samt odontologiska institutionen i Jönköping.

Thomas Kvist

Thomas Kvist
Ålder: 61 år.
Bor: Varberg.
Utbildning: Tandläkarexamen 1983, specialist i endodonti 1993, doktorsexamen 2001.
Arbete: Universitetslektor, docent på institutionen för odontologi vid Göteborgs universitet, övertandläkare i endodonti på Folktandvården Västra Götaland. Fick 2016 som en av sju lärare vid Göteborgs universitet titeln excellent lärare.
Familj: Gift med Veronica sedan 30 år, två vuxna döttrar, Lovisa och Laura.
Fritid: Storkonsument av klassisk musik, läser och reser mycket, vistas gärna i naturen.
Aktuell: Ingår i redaktionskommittén för årets nordiska vetenskapliga tema om sambanden munhälsa–allmän hälsa.


Docent Thomas Kvist leder den endodontiska forskningen vid institutionen för odontologi vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. Han är stolt över att ha deltagit i etableringen av samarbetet som nu pågått ett antal år.
– Vi tar oss an de viktigaste kunskapsluckorna inom endodontin: Hur kan man skydda pulpan och behålla den frisk genom hela livet, och hur går det för tänderna och patienterna när man ändå behöver rotfylla, säger docent Thomas Kvist.

”Det är ett välavgränsat område, patienterna vi behandlar har antingen pulpit eller apikal periodontit, och som operatör är du helt oberoende av en patientinsats, det hänger helt på dig själv.”

Han fastnade för området endodonti redan under utbildningen och har behållit intresset genom åren. I dag är han 61 år och börjar så smått fundera på pensionen.
– Jag har inte ångrat mig en sekund. Det är ett välavgränsat område, patienterna vi behandlar har antingen pulpit eller apikal periodontit, och som operatör är du helt oberoende av en patientinsats, det hänger helt på dig själv. Det är dessutom roligt rent hantverksmässigt, säger han.

Den diagnostiska processen

Redan från början var han fasci­nerad av den diagnostiska processen, beslutsfattandet och hur det går till. Hans egen doktorsavhandling från 2001 handlade om endodontisk revisionsbehandling och beslutsfattande kring omgörningar. Idéhistoria intresserar honom liksom etik och vetenskapsfilosofi, resonemang kring sjukt och friskt. Vad är sjukdom egentligen, det är en spännande fråga, säger Thomas.
– Till syvende och sist är beslutsfattande en moralisk fråga där man behöver ha ett nyttoperspektiv och ett konsekvenstänkande, menar han.

Vad händer om man inte gör något?

En viktig fråga är förstås ­också vad man gör när resultatet av en rotfyllning inte blir fullständigt lyckat. Ofta har patienten inga symtom, men på röntgen syns en kvarstående apikal destruktion.
– Frågor att brottas med är hur ska man åtgärda detta, och vad är ett rimligt förhållningssätt? Ska man göra om rotfyllningen eller utföra apikal kirurgi, och vad händer om man inte gör något?
Forskning visar enligt Thomas Kvist att det snarare är kirurgi än omgörning av rotfyllningen som är bästa behandlingen.
– Den kirurgiska endodontin har utvecklats fantastiskt de senaste 20 åren.

Operationsmikroskop

Användningen av operations­mikroskop har gjort att man kunnat förfina den ­operativa metoden så att man mer ­exakt kan lokalisera infektionens säte. Nu hittar man exakt det foramen där det läcker ut mikro­organismer.
Både instrument och material har utvecklats, från att man tidigare använde små borr till att nu preparera rotspetsen med ultraljud och försegla öppningen med tricalciumsilikatcement (MTA-cement) i stället för som tidigare med amalgam eller glasjonomermaterial.

”Har man behövt rotfylla många tänder har det ett starkt samband med karies, som i sin tur är beroende av kostens innehåll av socker.”

Just frågan om vad som händer om man inte gör något åt den symtomfria men kroniska apikala destruktionen leder in på ett relativt nytt forskningsfält: Hur påverkar dessa kroniska infektioner välbefinnandet och allmänhälsan, framför allt kopplingen till hjärtkärlsjukdomar och diabetes? (Se vetenskaplig artikel.) Det finns ett belagt samband mellan parodontit och hjärtkärlsjukdomar, men det är fortfarande oklart vad som är hönan och vad som är ägget.
– Samband är svårt eftersom det finns så många störfaktorer. När det gäller endodonti kan man säga att infektionerna i pulpan med inflammation i periapikala vävnaden liknar parodontit men är mindre omfattande om man ser till sårytan. Har man behövt rotfylla många tänder har det ett starkt samband med karies, som i sin tur är beroende av kostens innehåll av socker. Kosten kan ju därför vara en av faktorerna som egentligen ligger bakom såväl den sämre tandhälsan som att man utvecklat till exempel diabetes. Detta är svårundersökt och kräver samarbete för att man ska kunna undersöka stora patientgrupper och ha kontroll över många faktorer, poängterar han.

Rotfyllning bra metod

Endodonti är ett litet ämne påpekar Thomas Kvist, och akademisk odontologi har det svårt över huvud taget.
Hur ser evidensläget ut inom endodonti?
– Evidensen är god för att rotfyllning är en bra metod för att rädda svårt skadade tänder. Där­emot saknas det evidens för detaljfrågor som till exempel exakt vilken koncentration på spolmedel eller vilket rotfyllningsmaterial som är bäst. För att svara på sådana frågor krävs randomiserade kliniska studier på stora grupper.

Samarbeten inom Endo­ReCo

Samarbete inom Endo­ReCo är därför en viktig framgångsfaktor. Han ger några exempel på forskning som pågår:
Ett stort projekt som involverar en av hans doktorander, Emma Wigsten, handlar om varför man rotbehandlar tänder och hur det går för tänderna och patienterna.
I ett annat doktorandprojekt studerar Dan Sebring materialet i den stora Parokrank-­studien för att titta på sambandet mellan endodontistatus (Se vetenskaplig artikel.) hos ­patienter som fått en första hjärtinfarkt.
Forskaren Helena Fransson i Malmö studerar hur det går med överlevnaden för de 250 000 tänder som rotfylldes 2009, där 90 procent överlevde de första fem åren. Nu är det snart dags för tioårsuppföljningen.

Enklare behandling

Han har ett par drömprojekt.
– Vi vill komma igång med ett projekt för att hitta enklare metoder än att rotfylla tanden. Vid diagnosen pulpit gör man ofta initialt en pulpotomi, avvaktar symtomfrihet och rotfyller sedan tanden. Men man kanske skulle kunna avstå rotfyllningen och försluta tanden permanent med MTA-cement i stället; med en enklare behandling kan alla tandläkare göra bra behandlingar.

När blir man specialist?

Ett annat projekt han skulle vilja dra igång handlar om hur många rotfyllningar man behöver göra, och hur ofta, innan de man gör blir riktigt bra – det vill säga: När blir man specialist på rotfyllningar? Kanske borde rotfyllningar utföras endast av sådana specialister, precis som man koncentrerar vissa medicinska behandlingar till några få specialister som utför ett tillräckligt stort antal behandlingar för att få bästa möjliga behandlingsresultat.
En annan fråga är förstås hur många specialister i endodonti som i så fall skulle behövas för att täcka behovet. Dagens antal räcker knappast.

Upptäck mer