Hur var arbetet i referensgrupperna?

Urban Alsenmyr, representant för Tjänstetandläkarna:

– Vi deltog vid två tillfällen, där man blev indelade i grupper som arbetade kring olika frågor. Man lyssnade till vad de olika grupperna sa, men det blev inte så mycket diskussion.
– Vi lyfte att tandvården i Sverige har haft ett gott resultat under lång tid. Att patienten ska få ett gott omhändertagande och en högkvalitativ vård, vilket kräver kostnadstäckning. Så att man kan avsätta tillräcklig tid och inte måste springa för fort.
– Vi upplevde att det fanns en tydlig agenda redan från början, och att man inte var så lyhörd för de frågor professionen lyfte. Vi är väldigt oroliga för förslaget, och känner att vi inte fick något genomslag över huvud taget; att det var ett spel för gallerierna. Vi hoppas verkligen att man kan göra detta på ett annat sätt.
Patrik Andrén, representant för TEV:

– Det var ett bra upplägg med ett initialt möte, och sedan workshop på ett kongresscenter. Jag fick känslan av att de samlade in bra med fakta och lyssnade på många. Vi diskuterade ganska brett hur man skulle kunna göra det mer jämlikt. Det handlade mer om att samla många röster än att ta fram förslag.
– Efter att informationen var insamlad var det inte så mycket dialog. Inget av förslagen har bollats med riksföreningarna. Vi har väntat på utredningens färdigställande, och det har inte gått att skjuta in egna idéer.
Majid Ebrahimi, representant för SOL, Riksföreningen för tandläkare inom forskning, utbildning och specialisttandvård:

– Jag deltog i en workshop. Eftersom utredningen inte berör utbildningen fanns inte så mycket för mig att tycka till om.
– Det pratades mycket om ekonomi, men jag tycker att man har hamnat utanför fokus: om det inte finns tandläkare spelar det ingen roll om det kostar 200 eller 2 000 kronor. Ekonomin är viktig, men den stora problematiken för jämlik tandvård är den geografiska utbredningen av tandläkare.
– Det finns många bra förslag i utredningen, men tillgänglighet till tandläkare i glesbygd berörs inte. Statistiken visar att det finns tandläkare, men fördelningen är helt skev. Det behövs ett nationellt grepp för att lösa ­detta.