Annons

Annons

Missad parodontit trots friskvårdsavtal

En 35-årig patient hos folktandvården fick inte behandling för sin parodontit, trots att hon haft friskvårdsavtal sedan 2010. Av journalen framgår att röntgen­bilder redan 2013 visade tecken på sjukdomen, men att den varken diagnosticerades eller behandlades förrän 4–5 år senare.

Kvinnan har varit patient hos folktandvården hela sitt liv och inte upplevt att hon haft problem med vare sig tänder eller tandkött förrän det senaste året, då diagnosen parodontit ställdes. ­Sedan 2010 har hon haft ett friskvårdsavtal som följt henne mellan tre olika folktandvårdskliniker.
Först då hon kom till en ny klinik uppmärksammades patientens parodontit, och patienten överfördes till en mot parodontit nischad tandläkare på kliniken. Hon fick då höra att hon med tanke på hur framskriden sjukdomen var och det snabba förloppet borde ha fått träffa nischtandläkaren redan 2017, då hon blev patient på den nuvarande kliniken.
Patienten upplevde att hon fått tjata sig till tid hos tandläkare och tandhygienist då årliga kallelser inte kommit som stipulerat i friskvårdsavtalet, och att hon sedan fick vänta flera månader på en tid hos nischtandläkaren när problemen väl upptäcktes.
IVO konstaterar i sitt beslut att vård­givaren varken har diagnosticerat ­eller behandlat tandlossningssjukdomen, och därmed brustit när det gäller att bedriva god tandvård på det sätt som an­ges i tandvårdslagen. Särskilt beaktas omständigheten att patienten haft ett friskvårdsavtal med vårdgivaren som innebär att folktandvården förbundit sig att ge patienten regelbundna tandvårdskontroller, nödvändiga behandlingar och råd om hur hon själv sköter sin munhälsa på bästa sätt.
Faktumet att frisktandvårdsavtalet tecknats med avgift baserad på en ­förväntad munhälsonivå fritar inte vårdgivaren från ansvaret att uppfylla tandvårdslagens krav på god tandvård, skriver IVO i sitt utlåtande. Vårdgivaren medger att den interna kommunikationen på kliniken angående patientens behandlingsbehov har brustit.

Upptäck mer