Träff i grupp botar rädsla

Trots ökad kunskap om tandvårdsrädsla är det många som inte får den hjälp de behöver för att bemästra eller bli fria från sin rädsla. Detta resulterar i sin tur i att de i det längsta undviker att gå till tandläkaren.
Birgitta Mossberg, som ofta mött patienter med dessa problem, har under åren själv försökt förkovra sig på olika sätt för att bli bättre på att ta hand om dessa patienter, bland annat genom kurser i psykologi, hypnos och kognitiv beteendeterapi, KBT.

– Visst finns det många duktiga kolleger, men generellt behöver kunskapen bli bättre ute på klinikerna om hur man tar hand om och hjälper tandvårdsrädda, säger Birgitta Mossberg.

Tar vara på kunskap

Under resans gång fick hon upp ögonen för den så kallade ”patient- och närståendeutbildning” som används inom sjukvården för att stötta patienter med olika diagnoser, men också för att stötta deras närstående. Följden blir också att vårdpersonalens kunskap höjs. Men det viktigaste är att ta vara på den kunskap som patienterna har om sina problem.
– Patienterna vet mer om tandvårdsrädsla än några andra, säger Birgitta Mossberg.
Efter att ha presenterat sin idé om hur hon med stöd av andra kompetenser skulle gå till väga fick hon klartecken från tandvårdsledningen att förverkliga detta som ett försöksprojekt.
Modellen som användes för tandvårdsrädda i projektet bygger på att patienterna valdes ut bland dem som fanns listade på kliniken och tillfrågades om de ville vara med. Grupperna kom att bestå av fyra–fem patienter samt en tandläkare, Birgitta Mossberg, en psykolog, en kurator samt en sjukhusbibliotekarie, som förde minnesanteckningar. Närstående till patienterna fick också delta.
Deltagarna träffades i sjukhusbiblioteket eftersom det är en neutral plats. Tre till fyra träffar på cirka två timmar vardera hölls. Kursen var kostnadsfri.

Patienternas förslag

Fokus låg dels på att ge deltagarna mer kunskap om problematiken kring tandvårdsrädsla, det vill säga de psykologiska och biologiska faktorer som kan spela in och dels, och kanske främst, på patienternas egna berättelser och upplevelser av problemet. Patienterna fick också information om vad tandvården kan erbjuda för stöd för att de ska våga besöka tandvården, exempelvis att få hjälp via KBT, hypnos, lugnande medel och sövning samt för- och nackdelar med respektive.
Viktigt var att patienterna själva fick lämna förslag på vad kurstillfällena skulle innehålla och vilka resurspersoner som skulle bjudas in.
– Att endast fyra–fem patienter samt i vissa fall närstående, deltog i varje grupp beror på att det är lättare att få igång samtal om antalet deltagare begränsas. Att skapa en dialog som ger förutsättningar för lärande var viktigt, förklarar Birgitta Mossberg, och tillägger:
– För många är det väldigt svårt att tala om sin rädsla. En liten grupp ger den trygghet som kan behövas för att våga öppna sig.
Deltagarna fick också besöka kliniken för att i olika steg närma sig och kunna bemästra sin rädsla.
– Att exempelvis se bedövningssprutan tyckte många var otäckt, men de förklarade samtidigt att det var bra att kunna erkänna att man var rädd.

Har gjort skillnad

Den utvärdering av projektet som gjordes visar att det har gjort skillnad för patienterna och de anhöriga. För det första var de glada över att någon brydde sig om att försöka hjälpa dem. Men framför allt visade utvärderingen att patienterna fick hjälp med att förstå och bemästra sin rädsla. Det framkom dock att det hade varit bättre om de fått gå kursen innan problemen hade eskalerat.
De som deltog blev tryggare, färre lämnade återbud inför tandvårdsbesök och färre uteblev helt.
Tandvårdsledningen ser en möjlighet att starta liknande verksamhet framöver.
– Projekt bygger på ett samarbete mellan flera aktörer inom sjukvården och tandvården. Vi ser en stor potential i metoden och värnar om denna patientgrupp som inte har så mycket annat stöd att ta till. Vi planerar för att starta grupper på olika platser i Värmland under kommande år. Då har vi också för avsikt att följa upp gruppdeltagarna på längre sikt för att få reda på om deras relation till tandvården förändrats och om denna form av stöd har någon långsiktig effekt, säger Elisabeth Wennerberg, koordinator vid folktandvårdens stab.
– Jag hoppas verkligen att det blir så. Projektet blev lyckat, säger Birgitta Mossberg.

Billigt sätt

Förutom nöjda patienter är det enligt henne ett billigt sätt för folktandvården att locka tillbaka de tandvårdsrädda till klinikerna.
– Jag brinner för detta. Det har gett mig själv oerhört mycket tillbaka. Det är en fantastisk känsla att få hjälpa andra och höra kommentarer som exempelvis från en patient som deltog i projektet och sedan kom till kliniken: ”Nu är jag här och ringde själv för att få en tid.”
Läs även: Patienten: Nu kan jag hantera rädslan bättre