Hälsofrämjaren är bästa lotsen

Invånarna i Malmö­stads­delen Lindängen är trötta på att folk kommer på besök, studerar området, startar olika projekt och åker igen. Det berättar Margareta Rämgård, som leder projektet Jämlik hälsa – hälsofrämjande innovation i samverkan som drivs i Lindängen, ett segregerat miljonprogramsområde i Malmö.

– Att finnas på plats och verkligen vara tillgänglig här i stadsdelen är en jätteviktig framgångsfaktor, säger hon när vi möts i Lindängen.
Forskningsprojektet om jämlik hälsa drivs av Malmö universitet med forskningspengar från Vinnova. Åtta miljoner har projektet fått och ett stort antal partners, bland andra Malmö stad, TePe Munhälsoprodukter, Region Skåne, Röda ­Korset, Rädda Barnen och Skåne­idrotten bidrar också med kunskap och pengar.
Lindängen är ett bostadsområde där många av invånarna har en utomeuropeisk bakgrund och de sociala problemen tar stor plats. Men där finns också ett livligt föreningsliv och ett stort engagemang från invånarna. Hälsofrågor, bland annat munhälsa och kost, är exempel på sånt som engagerar.

Promotivt perspektiv

Utmaningsdriven innovation är ett begrepp jag får lära mig när jag besöker Lindängen. Ett annat begrepp som används inom projektet är participatorisk forskning, på engelska Community Based Participatory Research, CBPR. Det är en forskningsmodell för samverkan som involverar medborgarna som här används för att utveckla nya arbetssätt för att motverka hälso­gapet, det vill säga klyftan mellan dem som har god hälsa respektive dem som har sämre.
– Vi använder ett hälsofrämjande så kallat promotivt perspektiv som syftar till att stärka människans positiva resurser, berättar Margareta Rämgård som är eldsjäl och tillsammans med Gunilla Klingberg från Malmö universitet är den pådrivande forskningskraften i projektet.

Rosengårdsmodellen

Susanne Brogårdh-Roth, pedodontist och universitetslektor på odontologiska fakulteten vid Malmö universitet, är också involverad i projektet.

Hon berättar om Rosengårdsprojektet som startades år 2000 i Malmö. Rosengårdsprojektet inkluderade cirka 800 barn som fick förebyggande mun­hälso­åtgärder från två till fem års ålder. Vid fem års ålder hade antalet barn som behövde laga tänder minskat med ungefär en tredjedel.
Det sker emellertid en kontinuerlig nyinflyttning av familjer till Malmö, och trots före­byggande åtgärder i form av etablerade folktandvårdskliniker enligt Rosengårdsmodellen, är skillnaderna stora i karies­förekomst mellan olika områden i staden. Det behövs alltså ytterligare samhällsinsatser för att förbättra munhälsan.

”Vi vill ge tandläkarstudenterna ett annat tankesätt.”

Som komplement till preventionsarbetet behövde man tänka i nya banor och ett resultat blev det som kallas partner­skapet hälsofrämjande innovation i samverkan, där projektet jämlik hälsa ingår. Målet är att skapa en hälsofrämjande struktur som fungerar som innovationsplattform men också bidrar till social hållbarhet i området.
– På sikt vill vi även få med tandläkarstudenterna. Vi vill utveckla dem och ge dem ett annat tankesätt att ta med sig när de kommer ut och ska jobba på fältet, säger Susanne Brogårdh-Roth.
Men där är man inte riktigt ännu.

Kultur är nyckeln

Tanken med projektet är att olika hälsofrämjande aktiviteter i ett socialt sammanhang stärker hälsan hos dem som deltar. Egenmakt är ett annat ord som passar bra här; invånarna själva får definiera vilka behov de har och det blir sedan grunden för det fortsatta arbetet.
– Vi sätter deras behov och livssituation i centrum och så försöker vi tillföra det som fattas, vi går helt enkelt från envägskommunikation till dialog, förtydligar Margareta Rämgård.
Hon poängterar vikten av att inte utgå från hur vi tänker i Sverige utan sätta sig in i den kultur invånarna kommer ifrån. Där finns ofta nyckeln till hur man når fram med till exem­pel ett hälsobudskap.

Munhälsa och kost

I det här projektet har man valt att jobba med så kallade verkstäder på olika teman, där ett har varit munhälsa och kost. And­ra teman har varit psykisk hälsa, social hälsa, trygghet i omgivningen, kvinnors hälsa och fysisk aktivitet.

Centrala i arbetet är hälsofrämjarna. De rekryteras från området och är viktiga brobyggare i det fortsatta arbetet med att hitta lösningar och möjliggöra förändringar. I Lindängen träffar jag en av dem, Hoda Abbas, en ung trebarnsmamma som bor i området och pluggar till förskollärare.
– Jag blev intresserad ­genom en informationskväll i en kvinno­förening som jag är med i, berättar hon innan hon tar oss med till samlingslokalen som finns alldeles intill centrum.

”Vi bad barnen ta med sig en bild på nyttig mat, en bild på onyttig mat och sin tandborste.”

Dörren är låst och ingen verkar vara på plats. Hoda tar snabbt upp sin mobil och ringer ett par samtal. Betydelsen av lokal förankring blir väldigt tydlig, Hoda känner många av famil­jerna här och vet snart vem som har nyckel till lokalen. Efter en liten stund kommer en man och släpper in oss.
På väggarna sitter resultatet av några hälsofrämjande aktiviteter som man jobbat fram i en samverkansmodell med stort invånarinflytande. Svaren på frågan ”vad behöver ni för att må bra?” sammanställdes och resul­tatet blev bland annat en verkstad om munhälsa och kost.
– Vi bjöd in barn från området till frukost och bad dem ta med sig en bild på nyttig mat, en bild på onyttig mat och sin tand­borste, berättar Margareta.

Kost och sockerinnehåll engagerade

Till lunch anslöt sedan föräldrarna också.
– Vi märkte att kost och socker­innehåll ­engagerade. Många visste också att fluor­tandkräm var bra men saknade kunskap om varför, vilket förvånade mig, säger Susanne Brogårdh-Roth.
Det blev tydligt hur centralt det är att förstå varför om man vill åstadkomma en förändring menar hon. Samma sak är det med socker, man vet att ­socker inte är så bra men har inte så stor kunskap om varför.
– Nej hur kroppen fungerar är verkligen inte alltid så bekant, flikar Margareta in.

Olika sorters dadlar

En annan sak som blev tydlig är att det är viktigt att ha rätt familjemedlem med på tåget. Mormor och farmor har ofta stor makt över vanorna i hemmet och familjen. Hoda nickar igenkännande: Så är det.
– Kostråd utifrån svensk mat fungerar också dåligt. Man måste möta människor i deras egen kultur även om det kan vara svårt. Jag har ju till exempel ingen aning om skillnaden mellan olika sorters dadlar när det gäller sockerinnehåll, säger Margareta.
Men kostintresset är ofta vägen in, där möts man.

Storkonsumtion av Coca-Cola

– Föräldrarna tyckte själva att de behövde hjälp att styra upp till exempel storkonsumtionen av Coca-Cola som är väldigt vanlig, berättar Hoda Abbas.
Hon fick i början många frågor från människor i området om vad verkstaden var för något.
– Många var intresserade men behövde lite uppmuntran för att delta.
Hur projektet ska rulla vidare är inte bestämt: En tanke är att utifrån verkstadsmodellen utveckla en forskningscirkel för utforskande och kunskap och sedan följa upp de olika insatserna med mått på bland annat hälsa.