Icke-kirurgisk behandling tar effektivt bort mellan hälften och två tredjedelar av de djupa (≥ 5 mm) tandfickorna. Det är slutsatsen av en ny systematisk översikt. Icke-kirurgisk behandling sammanfattas som subgingival debridering, subgingival depuration och rotplaning.
Icke-kirurgisk behandling ökade antalet friska tandköttsfickor, högst 3 mm djupa, med 26 procent. I snitt hade patienterna 64 procent friska tandfickor efter behandlingen. En relativt stor andel djupare tandfickor finns alltså kvar och kan kräva vidare behandling.
Djupa tandfickor
Att djupa tandfickor kvarstår är ett tecken på att behandlingen inte kan avslutas och att sjukdomen fortsätter. Samtidigt menar författarna att deras översikt klart visar att icke-kirurgisk behandling ger en god effekt. De resonerar att man också bör ta med
i beräkningen att patienter har olika förutsättningar när de påbörjar behandling.
Hur det såg ut hos patienterna i början av studierna, med faktorer som rökning, utgångsdjup på tandficka, tandtyp och tandrörlighet, rapporterades tyvärr olika i studierna och gick inte att inkludera i deras analys.
Risk för tandlossning
Tandfickor med ett djup av 5 mm eller större är associerade med ökad risk för tandförlust. Om behandlingsmålet är bibehållen parodontisk stabilitet kan man sikta på att få bort tandfickor större än 5 eller 6 mm, menar författarna. Metaanalysen visade att icke-kirurgisk behandling minskade andelen ≥ 5 mm djupa tandfickor från 28 till 11 procent. I antal tandfickor var förändringen från 39 stycken ≥ 5 mm djupa tandfickor till 14 stycken.
Forskarna utgick från 3 mm som gräns för frisk tandficka, gränsen kan eventuellt vara 4 mm, diskuterar författarna, då man vid detta djup ser endast marginellt ökad risk för tandlossning eller förvärrad sjukdom
I översikten inkluderades 27 prospektiva studier med ettårsuppföljning efter behandling. Författarna bedömde att där fanns viss risk för bias, men bedömer att sannolikheten är låg att olika förväxlingsfaktorer påverkat resultatet.
