”Kräv längre uppföljningstider”

Korta uppföljningstider är ett problem när det gäller många implantatsystem, anser Victoria Franke Stenport, lektor vid Göteborgs universitet och övertandläkare vid Brånemarkkliniken. Företag lanserar ofta nya implantat efter bara ett års uppföljning, men det är för kort tid för användning på stora patientgrupper, tycker hon.

– Det görs påtagligt få långtidsuppföljningar på de implantat vi använder i dag. Många av studierna som har gjorts gäller material som vi inte längre använder.
Ofta är nya material modifierade versioner av tidigare material, men hur förändringarna påverkar produkten och resultaten är inte kända. Hon varnar till exempel för zirkoniaimplantat och nya legeringar med titan och zirkonia (ZrO2).
– Jag skulle vara försiktig med dem. Det finns inte så många studier, och keramer är skörare och sprödare än metaller som titan. Så länge det inte finns långtidsstudier är det oklart vad som händer med zirkonia över tid.
Hon rekommenderar tandläkare att avvakta långtidsuppföljningar innan de börjar använda nya material på bred front.
– Som praktiker ska man helst vänta med att använda implantatsystem och protetiska konstruktioner på ­stora patientgrupper tills det finns uppföljning på stora patient­under­lag i minst fem år. Det är viktigt för patientsäkerheten att vi som kliniker ställer krav på det, säger hon.

”Det är viktigt för patientsäkerheten att vi som kliniker ställer krav.”

Är trenden att producenterna blir bättre på längre uppföljningar?
Victoria Franke Stenport suckar innan hon svarar:
– Nej, det kan jag egentligen inte säga. Material ändras ganska snabbt och när man har fått fram fem- eller tioårsuppföljningar har utvecklingen ofta gått framåt och materialen gått ur tiden.
Det finns ändå ett antal olika material som används i dag som har följts minst fem år i vetenskapliga studier. En del har följts i snart tio år, påpekar hon.

Smala implantatluckor

Undantag kan vara berättigade i vissa situationer, men det ska vara just undantag, betonar hon. Det gäller när en patient har ett specifikt problem som inte går att lösa med material som har dokumenterats under lång tid.
– Varje patient är unik. Det går inte att ge något allmänt råd, utan det är upp till klinikern att bedöma situationen. Finns det några studier på ett år eller tre år som verkar lovande kan det motivera att man prövar ett material på en viss patient.
Det kan till exempel gälla smala implantatluckor, eller där det finns extra mjukt ben.
– Man bör alltid diskutera materialvalet med patienten och ge en bred information, bland annat om hur länge materialet har testats. Det är extra viktigt att informera patienten om en lösning som inte är väl beprövad.

Vävnadsreaktioner

Som universitetslektor och specialist är undervisning och handledning av studenter, doktorander och blivande specialister stora delar av Victoria Franke Stenports vardag. Hon ansvarar för ST-utbildningen i oral protetik i Göteborg, bland annat. En dag i veckan jobbar hon kliniskt med patienter på Brånemarkkliniken.
Forskning är också en ­viktig del av jobbet och sker i första hand tillsammans med doktoranderna.
– Vi har många forskningsprojekt igång på olika områden och nivåer. Från början forskade jag om benbiologi och bensvar, men i dag handlar det mest om vävnadsreaktioner på dentala material, främst protetiska konstruktioner, berättar hon.
Den övergripande forsknings­frågan är hur nya material och framställningstekniker fungerar i munnen.

Tre olika spår

Det finns olika spår. Två doktorander jobbar med kliniskt relaterade projekt på ett stort patient­material om implantatens överlevnad och orsaker till tidiga implantatförluster.
Ett annat spår handlar om åldrande och implantat. Har förlusten av tänder påverkan på allmänhälsan? Hur fungerar implantat­konstruktioner hos äldre patienter?
Ett tredje område är hur implantatytan påverkar inläkningen hos plastmaterialet PEEK jämfört med titan. PEEK används exempelvis i distanser för temporära kronor.

Zirkoniaimplantat

Victoria Franke Stenport har olika forskningsprojekt på gång. Zirkoniaimplantat är hon till exempel intresserad av att titta på, liksom nya legeringar som används i protetiska konstruktioner och implantat.
– Det kan vara risk för korrosion och andra följder när man ändrar på legeringar, säger hon.

Stora förändringar

Victoria Franke Stenport är nöjd med sina karriärval.
– Jag har ett roligt och stimulerande jobb. Det är en förmån att jobba med patienter och att få forska om problem man ser i kliniken. Det är också givande att arbeta med studenter. Det gör att man håller sig uppdaterad.
Hon tror på livslångt ­lärande och ser framför sig en period med stora förändringar.
– Framställningsmetoderna utvecklas. 3D-printing kommer stort och det påverkar materialen, till exempel.
Janet Suslick