Nytänk minskade arbetsbördan

De nyanländas tandstatus har visat sig bättre än befarat – men deras kunskaper om förebyggande tandvård är låg. Folktandvården i Värmland har gjort mer än de flesta för att förbättra kunskaperna.
När flyktingvågen vällde in över Sverige hösten 2015 fick Värmland ta emot ett ovanligt högt antal asylsökande i relation till folkmängden. Som mest fanns här över 9 000 asylsökande, de flesta på 41 olika boenden och många HVB-hem utspridda i länet.
Situationen lugnade ner sig redan i fjol när många asylsökande flyttat vidare och inflödet av nya minskade. Men Värmland har fortfarande cirka 3 000 asylsökande när Tandläkartidningen besöker folktandvården för att ta reda på vad de lärt sig – och hur de ska gå vidare.

130 barn på danshotellet

Värmlänningarna var de första i landet som åkte runt till alla asylboenden och kartlade tandstatusen bland alla asylsökande barn – och gav deras föräldrar en första information om svensk tandvård och förebyggande tandhälsa. Denna informationssatsning har fortsatt ända till i dag.
När vi besöker asylboendet på hotell Selma Lagerlöf i Sunne – inbäddat i sprakande höstfärger och med den glittrande Övre Fryken-sjön alldeles intill – är profylaxteamet redan på plats. En strid ström av hemtama barn trampar in i rummet där tandsköterskan Kristina Edman och tandhygienisten Zjian Sandi radat upp tandborstar, tandkräm, fluorlack, plasthandskar, munskydd, förkläden och pappersrullar. Och förstås listan med alla 130 barn som för närvarande bor på det gamla anrika danshotellet.
– Nej, dig undersökte vi förra gången vi var här, du får komma tillbaka i december när vi är här igen, säger Kristina med ett brett leende och klappar en liten grabb på ryggen innan han lommar ut i korridoren igen.
Men bröderna Seyed från Afghanistan, Matin åtta år och Mohsen fem, har kommit rätt. Medan Zjian Sandi stryker lacken på deras tänder berättar mamma Banoo hur tacksam hon är:
– Matin har haft ont, men nu är det mycket bättre.

Kunskaper i arabiska och kurdiska

Zjian har lärt sig lite dari och växlar några ord med barnen. Hon kom till Sverige från Irak på 90-talet och hennes kunskaper i arabiska och kurdiska har varit till stor hjälp. Så vad anser hon om statusen på barnens tänder?
– Väldigt varierande, vissa barn har hål som fått växa sig alldeles för stora. Men totalt sett är läget bättre än vi befarade.
Profylaxteamets fokus är på barnen, de har ju rätt till samma tandvård som övriga barn i Sverige, bortsett från tandreglering. Men om barnens föräldrar eller andra vuxna på boendet frågar om råd så tittar de förstås på deras tänder också.
– Då kan vi snabbt avgöra om de behöver akut vård eller om vården kan vänta. Det minskar trycket på klinikerna.

Pannlampa och sond

Vuxna asylsökande har nämligen bara rätt till ”vård och tandvård som inte kan anstå” som det står i lagen. De vuxnas tandstatus är också ytterst varierande, vissa har aldrig varit hos tandläkaren. Vid ett tillfälle när trycket på folktandvården var som värst ringde ett boende och berättade att man hade 25 asylsökande med akut tandvärk. Men istället för att boka in alla på olika redan överbokade kliniker, så skickade man ut en tandläkare till boendet med pannlampa och sond. Resultatet? Bara ett fåtal behövde behandlas på klinik.
– Vi fick hela tiden tänka nytt för att minska arbetsbördan på klinikerna, säger Camilla Andersson, tandhygienist och en av hjärnorna bakom Värmlands ”Operation asyl”.
En afghansk pappa kommer in i profylaxteamets rum med sina tre barn. När vi växlar några ord med honom är han kritisk mot boendets beslut att erbjuda barnen
juice hela dagen.
– De borde dricka vatten i stället för att skydda tänderna, säger Amin Nasimi på god engelska.
Camilla Andersson njuter när hon får höra om kommentaren:
– Det känns så skönt att vårt budskap om förebyggande tandhälsa börjar sjunka in. Jag hörde också om ett barn som efterfrågade lördagsgodis istället för mammans dagliga ranson choklad!

”Du får min pensionerade tandläkarmake på köpet.”

Tandsköterskan Kristina Edman, 69, kallades in precis efter pensionen den där dramatiska hösten för två år sedan. När hon träffar barnen kastas hon tillbaka i tiden till ett av sina första jobb:
– Jag var fluortant 1970, barnens tänder på den tiden påminner lite grand om de tänder jag ser här idag.
När antalet asylsökande plötsligt ökade lavinartat var folktandvården i Värmland en av de första som insåg att man behövde kontakta pensionerade medarbetare. Dels för att man helt enkelt behövde mer personal, dels för att människor som arbetat i tandvården redan på 1960-och -70-talen har kunskaper som kunde komma väl till pass.
Tandvårdschefen Birgitta Haglund är oerhört tacksam mot dem som hoppade in på kort varsel:
– Jag förstod att de skulle visa sig ytterst värdefulla. De har erfarenheter som unga tandläkare saknar.

En av tandläkarna som hon fick tag på var Gun Karlberg, i dag 71. När tandvårdschefen ringde hade hon redan gått och funderat på vad hon kunde göra för att hjälpa de tusentals flyktingar som kommit till Värmland.
– Jag svarade ja direkt. Och lade till att ”du får min pensionerade tandläkarmake på köpet”, säger hon och strålar fortfarande av minnet från den där decemberdagen 2015.
Gun Karlbergs uppgift blev att åka runt till asylboendena och screena alla barn. Hennes långa erfarenhet var av stor betydelse.
– Jag kunde snabbt avgöra vilken tandvård barnen behövde. Jag hade ju själv dragit ut karierade mjölktänder på 70-talet.

Utslagen framtand

Vissa möten med barnen berörde henne djupt. En flickas utslagna framtand sammanfattade i någon mening hela flyktingkatastrofen:
– Jag fick veta att tanden slagits av när deras båt krossats mot en klippa i Medelhavet. Flera drunknade, bland annat hennes lillasyster.
Tandvårdschefen Birgitta Haglund insåg tidigt att flyktingvågen också kunde innebära stora rekryteringsmöjligheter. När de olika teamen åkte runt till asylboendena undersökte de därför inte bara barnens tandstatus, de undersökte också vilka vuxna som hade jobbat inom tandvården. Utdelningen har varit över förväntan.
– Vi har hittat ett 20-tal aktuella personer, mest tandläkare och några tandsköterskor. Drygt hälften av dem är redan aktiva som tandläkarassistenter medan de kompletterar sina utbildningar.

”Där hemma tog jag dagligen emot patienter med stora svullnader.”

En av dem är Ahmad Tajo, tandläkare från Syrien som hade fem års arbetslivserfarenhet innan han tvingades fly den repressiva regimen hösten 2014. Redan året därpå rekryterades han för att delta i folktandvårdens informationsturné till asylboendena där han kunnat beskriva svensk tandvård på arabiska. Och sedan våren 2016 praktiserar han som tandsköterska på kliniken i Sunne där han kunnat mildra kultur- och språkkrockar med asylsökande patienter.
Vi träffar Ahmad Tajo i klinikens fikarum där kollegorna just gett honom en kort lektion i skillnaden mellan en kopp och en mugg. Hans svenska är nu så bra att han kan göra träffsäkra översättningar från arabiska. Hans erfarenheter av svåra kariesangrepp är minst lika värdefulla.
– Där hemma blev jag van vid att dagligen ta emot patienter med stora svullnader.

Beroende av utlandsfödda tandläkare

Han är inställd på att få svensk legitimation, antingen via Socialstyrelsens prov eller via den ettåriga kompletterande utbildningen. Och han är inställd på att stanna i Värmland. Klinikens nestor, Staffan Magnusson, 69, har tagit honom under sina vingar:
– Ahmad har hjälpt oss så mycket med de asylsökande, nu vill jag hjälpa honom genom att jobba kvar så länge att jag kan vara hans handledare när han ska göra sin obligatoriska praktik.
Staffan Magnusson vet att kliniken i Sunne är beroende av att få utlandsfödda tandläkare att stanna. De har sett alltför många svenska tandläkare passera revy under praktikperioder för att sedan aldrig komma tillbaka.Efter nyår går ”Operation asyl” in i viloläge. Klinikerna anses rustade att själva klara den nuvarande låga nivån på invandringen. De asylsökande som fortfarande kommer bor i högre utsträckning i egna boenden, informationen till dem får snarare förmedlas via skolan, familjecentralerna, mödra- och barnhälsovården, idrottsföreningarna och SFI-undervisningen.

Utmaning för glesbygden

När det gäller de nyanlända som fått uppehållstillstånd står folktandvården inför ett dilemma: En god tandvård innebär att lära dem att gå till tandläkaren i preventivt syfte, inte först när de fått ont.
Men det innebär att många fler patienter kommer till klinikerna – som redan har utmaningar kring bemanningen.
Till detta kommer en känslig politisk aspekt. En del värmlänningar har irriterat sig över att de fått vänta längre än tidigare när asylsökande i behov av akut tandvård gått före i kön. Möjligheten att upprätthålla en god asyltandvård är alltså intimt förknippad med den utmaning som förföljt glesbygden i decennier: att få fler tandläkare att flytta dit.