Patienter med benskörhet eller cancer som har spridits till skelettet medicineras ofta med bisfosfonater eller denosumab för att minska risken för frakturer. Men patienter som tar läkemedlen kan, speciellt efter flera års medicinering, drabbas av käkbensnekros. Nekrosen orsakar smärta och ökar också risken för infektioner och tandförluster.

Fredrik Hallmer
Ålder: 40 år.
Familj: Gift, en dotter.
Bor: I Malmö.
Utbildning: Tandläkarexamen, Malmö, 2005. Specialist i käkkirurgi, Skånes universitetssjukhus, 2015. Doktorsexamen, Malmö universitet, 2019.
Jobb: Privat konsult i käkkirurgi. Tidigare övertandläkare i käkkirurgi vid Skånes universitetssjukhus.
Fritid: Följer Malmö FF:s fotbollsmatcher, joggar, spelar innebandy och jagar.
Oanad talang: Spelar gitarr. Är hårdrockare från början. Förebilden är Iron Maiden, som han har sett tolv gånger på konsert.
Fredrik Hallmer har forskat om faktorer som ökar risken för käkbensnekros och hur den kan behandlas kirurgiskt. I april lade han fram en doktorsavhandling om det.
Han har studerat journalerna från drygt 50 patienter som behandlades i Skåne för läkemedelsrelaterad käkbensnekros mellan 2003 och 2010. Han har också gjort en klinisk studie som omfattar 55 patienter med benskörhet eller cancer som han behandlade för käkbensnekros mellan 2012 och 2015.
Bakterierna triggar nekros
Tidigare trodde man att tandextraktion kunde orsaka käkbensnekros hos patienter som medicinerades med bisfosfonater eller denosumab, men Fredrik Hallmer är nu övertygad om att det inte är extraktionen i sig utan bakterierna som förekommer vid parodontal sjukdom som triggar nekrosen.
Han har tagit benbiopsier på 18 patienter med käkbensnekros, och parodontitbakterier har funnits i samtliga prover. Fredriks studie är den första, gjord på människor, som visar sambandet.
Denosumab används framför allt av patienter med bröst- eller prostatacancer som har en spridning till skelettet, och de behandlas till stor del inom sjukhustandvården. Men patienter som medicineras med bisfosfonater mot frakturer i samband med osteoporos är vanligt förekommande inom allmäntandvården.
– Allmäntandläkare med vuxna patienter träffar minst någon patient i veckan som tar bisfosfonater, säger Fredrik Hallmer.
”Därför är det väldigt viktigt att tandvården regelbundet frågar patienterna om vilka läkemedel de tar.”
För tandläkare som träffar många äldre patienter är det ännu vanligare.
Därför är det väldigt viktigt att tandvården regelbundet frågar patienterna om vilka läkemedel de tar. Det bör ske vid varje revisionsundersökning och gärna även vid stödbehandling, anser han.
– För att förhindra nekros är det viktigt att behandla parodontit tidigt under bisfosfonatbehandlingen. Risken ökar med behandlingstiden, särskilt för patienter som har parodontit eller apikal parodontit. Vid grav parodontit, överväg extraktion av molarer i underkäken tidigt under medicineringen om patienten ska ta bisfosfonater länge, råder han.
Underkäken vanligast
Underkäken är det vanligaste stället att få nekros, sannolikt för att benet är mer kompakt och blodtillförseln sämre där.
– I samband med extraktion kan man minimera risken för nekros om man täcker över alveolen med slemhinna och syr ihop alveolen tätt.
Detta är extra viktigt om patienten har medicinerats med bisfosfonater i tre år eller längre.
Diabetes ger högre risk
Fredrik Hallmers forskning visar också att risken för läkemedelsrelaterad käkbensnekros är högre hos patienter med diabetes. Sedan tidigare är det känt att diabetespatienter också har en ökad risk för parodontit. Anledningen till sambanden tros vara att de mindre blodkärlen påverkas av diabetes och att genomblödningen därmed blir sämre.
En överraskning är att kortison, som man tidigare trodde skulle öka risken för käkbensnekros, i stället visar sig ha en skyddande effekt. Han tror att det beror på att kortison hämmar inflammationer.
Opereras bort
Läkemedelsrelaterad käkbensnekros kan oftast behandlas kirurgiskt, visar den kliniska studien. Fredrik Hallmer opererar bort den nekrotiserade benvävnaden, och i de flesta fall läker det ihop och patienten blir fri från smärta och infektion.
– Tidigare vågade man inte göra det – man trodde att skadan skulle förvärras.
Risken för käkbensnekros är tre gånger så stor vid behandling med denosumab som vid behandling med bisfosfonater. Därför är bisfosfonater att föredra framför denosumab om det står och väger mellan de två, anser Fredrik Hallmer.
– Men läkarna ska ju välja den bästa behandlingen, eftersom det går att operera bort käkben som har drabbats av nekros.
Pilotprojekt
Hur påverkar avhandlingen din karriär?
– Det ändrar inte så mycket, men öppnar för fler forskningsprojekt, säger Fredrik Hallmer.
Han planerar exempelvis nu ett projekt tillsammans med odontologiska fakulteten i Oslo om behandling av osteomyelit med denosumab. Det bygger på ett pilotprojekt han har gjort på två patienter. Så långt verkar läkemedlet kunna vara en effektiv behandlingsmetod.
Janet Suslick
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.