Utredningens förslag innebär en kraftigt subventionerad tandvård för personer som är 67 år och äldre.
Från och med den 1 juli 2026, då reformen föreslås träda i kraft, ska patientgruppen inte behöva betala mer än en tiondel av Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets (TLV) referenspris för sådan tandvård som patienten behöver för att bli smärt- och sjukdomsfri, kunna äta, tugga och tala, samt ger ett ”utseendemässigt godtagbart resultat”.
Undersökningar och förebyggande insatser ingår däremot inte i den så kallade ”tiotandvården”, eftersom de inte innebär en faktisk behandling och stödet ska riktas till dem med sämst munhälsa.
Eftersom reformen med tiotandvård sannolikt kommer att öka efterfrågan på tandvård föreslår utredningen, som letts av Martin Färnsten, ett ”kommuntypstillägg”. Det innebär att vårdgivare som tar emot tiotandvårdspatienter bosatta på landsbygd, där tandläkartätheten generellt är låg, får ett extra tillägg på 10 eller 20 procent av referenspriset. Här har utredningen utgått från Tillväxtverkets kommuntypsindelning, där patienter bosatta i ”blandad kommun” ger det lägre påslaget och de bosatta i ”landsbygdskommun” det högre.
Pristillägget är alltså knutet till patienten, och ska betalas ut till vårdgivaren var än i landet patienten väljer att få sin behandling.
För tandvårdsbranschen innebär förslagen att den fria prissättningen försvinner för all tandvård som omfattas av tiotandvård, då denna i praktiken får ett pristak i form av referenspriset. Utredningens bedömning är att ungefär 29 procent av marknaden kommer att prisregleras.
- Tiotandvård: Alla som är 67 år och äldre ska betala tio procent av referenspriset för tandvårdsbehandling. Undersökningar och förebyggande insatser ingår inte i subventionen, inte heller ny fast tand- och implantatstödd protetik bakom tandposition 5.
- Utöver patientavgiften betalar staten resterande belopp (90 procent) upp till referenspriset för tiotandvård. Vårdgivaren kan inte ta ut ett högre pris än referenspriset.
- För att få tiotandvård ska en vårdgivare inom tandvården ha konstaterat att man behöver behandling, det vill säga att behovet motsvaras av ett tillstånd som anges i regelverket.
- Kommuntypstillägg: Vårdgivare får ett tillägg på 10 eller 20 procent av referenspriset för patienter boende i vissa kommuntyper inom tiotandvård.
- ATB ska kunna sparas i tre år i stället för som i dag två år. Gäller alla.
- STB höjs från 600 kronor per halvår till 1 000 kronor per halvår.
- Den nuvarande utformningen av ”50-kronorstandvård” för asylsökande tas bort. Asylsökande med LMA-kort betalar även fortsättningsvis 50 kronor vid behandling. I efterhand kan den asylsökandes egna medel bekosta behandlingen om medel finns.
- För papperslösa tas 50-kronorstandvården bort helt. De som är utan medel får i stället söka ekonomiskt bistånd från kommunen.
Reformen med tiotandvård föreslås träda i kraft 1 juli 2026.
Totalt beräknas reformen innebära ökade kostnader för staten på mellan 3,4 och 4,5 miljarder kronor per år. Om det förstärkta högkostnadsskyddet byggs ut till att omfatta hela befolkningen från 20 år och uppåt är bedömningen att kostnadsökningen landar på mellan 7,7 och 9,9 miljarder kronor. Det skulle i sådana fall innebära en total tandvårdskostnad på ungefär 15—17 miljarder kronor.
Munhälsan i Sverige är generellt god och det är er en stor satsning på något som redan är ganska bra. Vad är det övergripande målet med investeringarna?
– I dag har vi en situation där människor med sämst munhälsa inte får den tandvård de borde ha. Därför prioriterar vi äldre med sämst munhälsa på ett tydligt sätt. Kunskapen ökar också alltmer om att munhälsan är nära kopplad till övrig hälsa och att då ha två system som fungerar på två helt olika sätt ekonomiskt är inte bra. Ambitionen är att få till ett tandvårdssystem som mer liknar det i hälso- och sjukvården, sa socialminister Jakob Forssmed (KD), på pressträffen
Utredningen hade också i uppdrag att föreslå hur den så kallade ”50-kronorstandvården” för asylsökande och papperslösa kan tas bort, utan att det påverkar rätten till tandvård som inte kan anstå.
Här har utredningen utgått dels från Sveriges skyldigheter enligt EU:s mottagandedirektiv, som fastställer hur asylsökande ska mottas och behandlas under asylförfarandet, dels från kravet i utredningsdirektivet på att rätten till tandvård som inte kan anstå inte ska påverkas.
Med utgångspunkt i detta är utredningens förslag att vuxna asylsökande, som har tillräckliga medel, ska betala för tandvård på samma sätt som den övriga befolkningen. För att säkerställa att en individ har tillräckliga medel föreslås att Migrationsverket genomför en medelsprövning efter att tandvården har utförts.
För vuxna personer utan nödvändiga tillstånd, inklusive skyddssökande som ska utvisas, är förslaget att 50-kronorstandvården slopas helt och att om dessa personer saknar egna medel ska de kunna söka bistånd från kommunen på samma sätt som boende i Sverige. Möjligheten ska dock enbart gälla tandvård som inte kan anstå.
Utredningen konstaterar dock att förslagen kommer att påverka både asylsökande och papperslösa negativt och förvärra den redan utsatta positionen, som många befinner sig i. Vidare påpekas att förslagen riskerar att leda till en minskad tandvårdskonsumtion i dessa grupper, och därmed en försämrad munhälsa.
Sammantaget konstateras att förslagen visserligen kan innebära en besparing för staten i och med att färre i dessa grupper kan väntas besöka tandvården, men att det kommer innebära fler ärenden och en ökad administration hos Migrationsverket och kommunernas socialtjänster.
Utredningens bedömning är därför att den ökade kostnaden för administration och handläggning sannolikt blir högre än den besparing som förslagen skulle innebära.
Hur går regeringen vidare med detta?
– Vi har just tagit emot utredningen och får naturligtvis analysera och bereda förslaget. Vår utgångspunkt, som också finns i Tidöavtalet, är att den här typen av särregler bör tas bort och att de som kan betala också ska göra det, samtidigt som inte rätten till tandvård som inte kan anstå ska försvinna. Här får vi återkomma om hur vi går vidare, sa Jakob Forssmed.