Samtidigt konstaterar Martin Färnsten att statistik över tandvårdsmarknaden visar på sjunkande besökssiffror, alltså färre patienter i tandvården, samtidigt som branschens omsättning och lönsamhet inte har förändrats.

– Vårdgivarpriserna i tandvården har ökat betydligt mer än både konsument- och tjänsteprisindex (KPI och TPI) och mer än referenspriserna. Det gäller både för folktandvården och privattandvården. Det innebär att färre patienters tandvård kostar mer – både för patienten och för staten.

I nuläget är det svårt att se vad som blir den samlade effekten av tiotandvårdens prisreglering och kraftiga subvention. Därför är det viktigt att reformen följs upp noggrant, säger Martin Färnsten.

– Vi föreslår att TLV ska få ett omfattande uppdrag att följa och utvärdera effekterna av reformen. Det är viktigt att beakta vad som händer innan man eventuellt går vidare med ett nästa steg.

Regeringen har sagt att man vill förändra hela högkostnadsskyddet i tandvården. Vilken grupp är aktuell efter 67+?

– Vi har föreslagit två kriterier för tiotandvård: ålder och behov av behandling. Regeringen är ju väldigt angelägen om att få fram ett nationellt riskbedömningssystem och i den bästa av världar hade ett sådant redan funnits på plats som vi hade kunnat bygga en högkostnadsskyddsreform kring. Ålder är ett ganska trubbigt verktyg för att bedöma behov av tandvård. Vår förhoppning är att ett riskbedömningssystem, eller ännu hellre ett system baserat på befintlig munhälsoprofil, kan ersätta ålderskriteriet i kommande steg. När det kan bli aktuellt är för tidigt att säga.

I utredningsarbetet har Martin Färnsten haft nära kontakt och dialog med tandvårdens aktörer. Alla tandvårdsorganisationer, från Privattandläkarna till Sveriges Tandläkarförbund, Sveriges Tandhygienistförening och Sveriges Folktandvårdsförening, har ingått i utredningens expert- och sakkunniggrupp.

Hur har det varit att arbeta med utredningen?

– Jag tycker att vi har haft ett väldigt bra samtalsklimat. Representanterna från tandvården har varit konstruktiva, kloka och haft en förståelse för att vi som tjänstemän har ett uppdrag att utföra utan någon egen politisk agenda. Sen är det ingen hemlighet att olika aktörer i tandvårdssverige har avvikande uppfattningar – det hade varit konstigt annars. Men det har inte varit ett dugg svårjobbat på det sättet, säger Martin Färnsten.

Han är också noga med att framhålla att utredningen har jobbat utifrån de utredningsdirektiv man fick, och att de förslag man lämnat svarar upp mot vad regeringen ville ha.

– Vi har vridit och vänt på varje formulering i direktivet på ett metodiskt och instrumentellt sätt, och utformat en reform som vi tycker svarar mot det regeringen har beställt.

Är du nöjd med resultatet?

– Givet hur uppdraget har sett ut tycker jag att vi har landat i en väl avvägd och balanserad reform.

Förutom tiotandvård föreslår ni i utredningen också en form av landsbygdsstöd. Det fanns inte med som krav i utredningsdirektivet, varför lämnar ni ett sådant förslag?

– Den stora återkommande frågan i svensk tandvård handlar om kompetensförsörjning och problemen med att rekrytera tandläkare och behandlare till glesbygdsregioner. Samtidigt är det en hög tandläkarkoncentration i storstäderna. Vi menar att om en sådan här reform med tiotandvård, som förväntas leda till en ökad efterfrågan på tandvård i hela Sverige, ska fungera måste det finnas behandlare som kan ta emot patienterna. Då behöver vi kombinera reformen med någon typ av utbudsstimulerande åtgärder så att det blir bättre incitament att behandla patienter utanför storstadsregionerna.

Förslaget är att behandling av personer som är skrivna i landsbygdskommuner ska ge en extra ersättning. Patienter från en ”blandad kommun”, enligt Tillväxtverkets kommuntypsindelning, ska ge ett tillskott på 10 procent av referenspriset, och de från en ”landsbygdskommun” ett tillskott på 20 procent.

Landsbygdsbidraget är dock inte helt träffsäkert, medger Martin Färnsten. Till exempel klassas enligt definitionen Ekerö och Norrtälje som landsbygdskommuner, trots närheten till Stockholm.

– Det kan slå lite fel, men effekten är på marginalen och vi tycker att enkelheten med få kommuntyper överväger en mer finmaskig indelning. Huvudsyftet är att göra någonting för att stimulera utbudet på orter där det i dag är svårt att få tillgång till tandvård.

Det är framför allt privata vårdgivare som har varit kritiska till en prisreglering, som tiotandvårdsreformen innebär. Finns det en risk att små tandvårdskliniker kan slås ut på grund av prisregleringen?

– Det har jag svårt att tänka mig. För tiotandvården får man trots allt referenspriset, plus eventuellt 10 eller 20 procent. I övrigt är det fortfarande fri prissättning på undersökningar, röntgen och förebyggande åtgärder för den patientgruppen, och helt fri prissättning för andra patienter. Däremot kommer man kanske att behöva arbeta lite annorlunda.

Hur då?

– Produktiviteten är den centrala faktorn här – hur tidböckerna ser ut. Det handlar om hur mycket tid du lägger på varje patient och hur många patienter du bokar in. Där kan resultatet bli att fler kommer att vilja köpa tandvård, samtidigt som du kanske inte kommer att få riktigt lika mycket betalt som du har fått tidigare.

I utredningen har Martin Färnsten och hans kollegor också haft uppdraget att lämna förslag på hur den så kallade 50-kronorstandvården för asylsökande kan tas bort.