– För våra medlemmar kommer det att innebära att man saknar incitament för utbildning, för att förbättra klinikerna för att bedriva bättre tandvård och att man i stället bara gör så mycket tandvård som möjligt, sa Karl Björnsson.

Socialminister Jakob Forssmed som var inbjuden som talare under Privattandvårdsdagen bemötte egentligen inte farhågorna från privattandläkarna när han under tio minuter både rosade den svenska tandvården och munhälsan och konstaterade att den är ojämlikt fördelad.

– Det är inte rimligt att väntetiden för tandläkarbesök varierar så pass mycket mellan regionerna som det gör i dag, sa Jakob Forssmed.

Han hänvisade också till arbetet med den nationella riskbedömningsmodellen och rapporten från Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket (TLV) som visar att i grunden friska patienter med god munhälsa kallas och går oftare till tandläkaren än de behöver, samtidigt som de med sämre munhälsa kallas för sällan.

– I det sammanhanget är det angeläget att de offentliga resurserna styrs till de patienterna som har störst behov av tandvård, sa Jakob Forssmed.

Socialministern avslutade med att poängtera att ”alla goda krafter” behövs i arbetet med att omfördela tandvårdens resurser.

– Det handlar förstås inte om hot eller faror utan om att våra gemensamma resurser ska användas klokt och komma dem med störst behov till del i störst utsträckning. I det framtida tandvårdslandskapet har privata tandläkarmottagningar en självklar plats.

Ett starkt skäl till privattandläkarnas oro är formuleringen ”att systemet även fortsättningsvis ska erbjuda mångfald samt ge tandvårdspatienter goda möjligheter till valfrihet”. Den fanns med i direktiven till Veronica Palms tandvårdsutredning 2022, men saknas i direktiven till den nuvarande utredningen.