Barn och föräldrar svarar olika om barnens livskvalitet

Det finns låg grad av överensstämmelse mellan föräldrars och barns svar när de tillfrågas om barnens munhälsorelaterade livskvalitet. Barnen anger genomgående en sämre livskvalitet jämfört med föräldrarna.
Det kan svenska forskare visa efter att ha analyserat enkätsvar från 247 barn och föräldrapar som hade svarat på frågor om barnens munhälsorelaterade livskvalitet. Svaren har sedan relaterats till förekomsten av bettavvikelser och graden av tandregleringsbehov hos barnen.

Dålig överensstämmelse

Överensstämmelsen mellan barnens och föräldrarnas svar har analyserats med en statistisk metod som resulterar i en siffra mellan 0 och 1, där 0 är sämst och 1 är bäst överensstämmelse. För de svenska barn och föräldraparen var överensstämmelsen 0,22, alltså tämligen dålig.

– Jag hade inte förväntat mig att det skulle hamna i topp, någonstans i mitten trodde jag nog, men överensstämmelsen var till och med dålig, säger Lillemor Dimberg, övertandläkare och odontologie doktor vid Eastmaninstitutet, Folktandvården i Stockholms län.
Hon är förstaförfattare till studien som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Acta Odontologica Scandinavica.
Det har funnits en misstanke om att föräldrar kan ha en tendens att överdriva problemen för barn med bettavvikelser för att försäkra sig om att barnen får tandregleringsbehandling, men något sådant sågs alltså inte i den aktuella studien.

Överens om bra munhälsa

Samtidigt konstaterar Lillemor Dimberg att barn och föräldrar i alla fall är överens om att barnen har en ganska bra munhälsorelaterad livskvalitet. Enkätfrågorna kan ge ett resultat mellan 0 och 64, där 64 är sämsta tänkbara livskvalitet.
– Man skulle kunna beskriva det som att föräldrarna tycker att barnen har en ännu bättre munhälsorelaterad livskvalitet än vad barnen tycker. Föräldrarna svarar i snitt fem medan barnen svarar nio, men båda ligger på den lägre delen av skalan som innebär en god livskvalitet, säger hon.

”För att kunna ge den bästa vården bör man fråga både barnet och föräldern”

Studien kan också visa att det är viss skillnad i överensstämmelse beroende på vilken av föräldrarna som svarar, papporna verkar ha sämre koll än mammorna.
– Det här kanske man inte ska dra för stora växlar på, men det fanns en tendens till att mammorna svarade mer lika sina barn än vad papporna gjorde, säger Lillemor Dimberg.
Slutsatsen som forskarna drar av studieresultatet är att man inte bara kan lyssna på vad barnets förälder säger.
– För att kunna ge den bästa vården bör man fråga både barnet och föräldern eftersom de kan komplettera varandra när det gäller bedömningen av barnets munhälsorelaterade livskvalitet, säger Lillemor Dimberg.