Sju av tio äldre personer behåller sin orala hälsorelaterade livskvalitet mellan 65 och 70 års ålder, medan den för två av tio försämras och för en av tio förbättras. Det visar en svensk långtidsstudie som har följt drygt 3 500 svenskar sedan 1992, när de var 50 år gamla.
Studien baseras på postala enkäter där ett urval av knappt 9 000 personer födda 1942, och boende i ett av två svenska landskap, 1992 tillfrågades om att medverka. Deltagarna fick sedan en ny enkät vart femte år fram till 2012, och svarsfrekvensen var hög. Mellan 72 och 75 procent svarade varje år, men den aktuella studien tar endast med de drygt 3 500 personer som svarat på samtliga fem enkäter.
Den orala hälsorelaterade livskvaliteten mättes i enkäten genom frågor om den orala hälsans påverkan på dagliga aktiviteter som till exempel att äta, prata, borsta tänderna, le och skratta. Resultatet visar att de personer som regelbundet gått på tandläkarkontroller genomgående har minst problem i dagliga aktiviteter. Mellan 65 och 70 år förbättras deras orala livskvalitet visserligen något, men eftersom de redan tidigare hade bra värden var utrymmet för förbättring litet.
De som i stället visade störst förändringar var de som antingen aldrig hade haft en regelbunden tandläkarkontakt eller de som slutat gå till tandläkaren regelbundet under studietiden. Här fanns både de största förbättringarna och de största försämringarna, något som forskarna bland annat förklarar med att förändringar kan slå olika. För vissa kan tandförluster leda till minskad smärta medan andra upplever tuggproblem.
Annons
Annons
