Risk för brist på hygienist

Sveriges Tandläkarförbund har lämnat in ett remissvar till rege­ring­ens förslag om ett obligatoriskt tredje år för tandhygienister. Den mest brännande frågan är vem som ska betala när inga extra resurser skjuts till.

– En treårig utbildning som inte blir av är det värsta vi kan tänka oss. Det mesta i förslaget om en treårig utbildning är vettigt, men ekonomin väcker röda varningslampor, säger Hans Göransson, ordförande för Sveriges Tandläkarförbund.
I förslaget står att ”ökade kostnader [för ett obligatoriskt tredje år, reds anmärkning] ska finansieras genom omprioritering inom ramen för respektive högskolas anslag för utbildning på grundnivå och avancerad nivå”. I dag läser redan två av tre tandhygieniststudenter ett tredje år, men man uppskattar att kostnaden ökar med tio miljoner per år om detta blir obligatoriskt.

Färre platser eller sämre kvalitet

– Pengarna måste tas från andra utbildningar vilket kan drabba till exempel tandläkarutbildningen hårt. Omprioriterade anslag riskerar att ge antingen färre platser, sämre kvalitet eller att man till och med lägger ner hygienistutbildningar. Här är vi tämligen bekymrade. Man behöver finansiera en sån här reform.
Han påpekar att det redan i dag är svårt att rekrytera både tandläkare och tandhygienister, och att ett minskat antal platser på tandhygienistutbildningen kan leda till en väldigt svår situation för vården.
Han tycker dock att det är självklart att en akademisk utbildning ska vara tre år, och tror att det både kan göra utbildningen mer homogen och ge en bättre kvalitetssäkring.

”Vi vill gärna se att man fördjupar tandhygienisternas baskunskaper inom det hälso­främjande arbetet.”

Sveriges tand­läkar­förbund har lämnat ett remissvar till regeringens förslag. Det som har diskuterats mest inför detta har handlat om hur man på bästa sätt använder sig av förlängningen.
– Vi vill gärna se att man fördjupar tandhygienisternas baskunskaper inom det hälso­främjande arbetet. Djup kunskap inom det området är bättre än bred och ytlig kunskap. Vi anser att om man ska göra en vårdinsats måste man också ha kunskap i att hantera eventuella komplikationer.

Oral undersökning för vagt

Det utbildningsinnehåll som föreslås nu tycker förbundet är bra, med ett undantag: terminologin kring oral undersökning. I förslaget är ett av examinationsmålen: ”visa förmåga att självständigt utföra orala undersökningar samt att utreda och analysera behov av insatser”.
– Tidigare var det tydligt att det handlade om undersökning av karies och parodontit, och vi ser ingen anledning att göra en förflackning av formuleringen. ”Oral undersökning” är för vagt; det kan vara vad som helst.
Han ser en risk att den vaga formuleringen kan ge förväntningar på eller ambitionen att tandhygienisten ska ha en bredare kompetens, till exempel dia­gnostik inom flera områden.

Klassiskt depurationsarbete

– Det skulle ta tid från fördjupning i hälsoförebyggande kunskaper. Det behöver vara tydligt vilka kunskaper man kan förvänta sig när man anställer en tandhygienist. Sen finns det ju möjligheter att som vårdgivare utveckla tandhygienistens kompetens och arbetsuppgifter.
Sveriges Tandläkarförbund har enligt Hans Göransson fått signaler från tandläkare att tandhygienister i dag inte alltid är bekväma med klassiskt depurationsarbete. Man tycker därför att det behövs mer av både teori och praktisk träning av färdigheter för detta.
Han återkommer till att en god vård uppnås bäst om man använder sin kompetens på rätt sätt och arbetar med det man är utbildad för. Historiskt har det funnits konflikter om arbetsuppgifter som överlappar mellan tandläkare och tandhygienister.
– Det var i samband med att tandhygienisterna började arbeta med diagnostik, men i dag är ansvarsfördelningen och vem som får göra vad tydligt.

”Det är definitivt bättre med en djupare kunskap, och möjligheter till utveckling.”

Han ser ingen risk för nya konflikter med en förlängd och fördjupad utbildning, men där­emot om utbildningen skulle breddas till nya områden.
– Det är definitivt bättre med en djupare kunskap, och möjligheter till utveckling. Tandläkaren är alltid hjälpt av att ha arbetskamrater som har så hög kompetens som möjligt inom sina områden. Det borde också kunna bli större möjlighet till flexibilitet i teamet.
Han tror att det framför allt hos större vårdgivare kan bli fler möjligheter för tandhygienister att delta i forskningsarbete och utveckla vården.

Stopp i tillflödet till arbetsmarknaden

I förbundets remissvar skriver man att det är angeläget att anpassa utbildningen för att kunna möta framtidens kliniska utmaningar.
– Vi behöver titta mer på förebyggande munhälsovård hos en åldrande befolkning. Med migration får vi också nya grupper i samhället som inte är vana vid förebyggande tandvård. Hur når vi ut till dem?
En annan synpunkt är att regeringens förslag också borde belysa konsekvenserna för vården under omställningen.
– Nu blir det mer eller mindre stopp för tillflödet till arbetsmarknaden, när en tredjedel av rekryteringsunderlaget försvinner. Man måste inse att detta får konsekvenser, som ökad stress och risk för att till exempel parodpatienter kan få svårt att få tider för sina återkommande stödbehandlingar.